Måndag.
Stora banan på golfbanan inte långt från Lapskflockens viste skulle ha öppnat för en vecka sedan och därmed var den sista promenaden där avverkad, innan den stänger igen i höst. Men den öppnade aldrig och när Husse på morgonen passerade, stod skylten om att banan var stängd ännu kvar. Aili är inte längre i höglöp och en promenad med hundarna lockade, efter förra veckans fokus på knyttillverkning. Matte har inte hunnit röra så mycket på sig utanför tomten och för båda hundarna skulle det passa väldigt fint med åtminstone en promenad till innan stängning. Här kan de få röra sig lösa under ansvar och vara hundar med lite sorkjakt här och där längs gräskanterna. Här kan de sträcka ut och röra sig flytande över gräset i vacker trav med flyt och utsträckta steg, eller i långa flytande galoppsprång. Något Matte njuter mycket av att betrakta!
Alltså begav sig flocken ner till golfbanan och hundarna släpptes lösa. De vet reglerna om att hålla kontakt och vilka avstånd som accepteras inom flocken. Matte greppade stavarna och satte fart uppför den långsträckta slänten, mot den bortre kanten mot skogen och naturreservatet. Ett stycke upp hade vildsvinen åter tagit sig in och bökat upp grässvålen, i närheten av där den nyligen var reparerad efter vinterns besök. Snön tyngde då ner elstängslet och kanse är det inte fullt fungerande ännu. Hundarna uppmärksammade doften efter besöket, som måste ha skett nyligen av jorden att döma. Husse hängde med utan stavar och hundarna är duktiga med att hålla koll så att hel den lilla flocken är med.
Längst bort hittade Husse dock en härlig plats i en södersluttning, där en stuga/ett torp funnits för länge sedan, av husgrunder och syréner att döma. Där slog han sig ner och vilade medan Matte älgade vidare med stavarna taktfast satta i det mjuka underlaget. Hundarna kastade en blick åt Husses håll, men hängde gärna med Matte bort till den lilla dammen. Där föreföll det vara tomt på fågel, men Modji och Aili fick ändå inte gå nere i vasskanten, då någon kanske låg där och tryckte i ett bo. De lyssnade och lydde och skötte sig fint, trots lockande dofter. Frihet under ansvar var det. Matte rundade dammen och vände åter mot Husse, på andra sidan en stor öppen gräsyta. Här skickades hundarna i ett framåtsändande bort till Husse och fick en bra sträcka att sätta fart över.
Flocken var åter samlad och vandrade vidare tillbaka mot klubbstugan. Nu bar det nerför igen, avbrutet av några stora kullar med utslagsplatser ner mot den lilla sjön. Matte njöt av att kunna gå obehindrat i rask takt, fick puls och flyt och stavarna sköt på och ökade takten nerför och Matte såg målet där borta! Tack vare att hundarna då och då ville jaga sork en liten stund fick promenaden karaktären av powerwalk med intervallträning. Ytterligare en målbild var uppnådd och Matte tävlade med sig själv. Ökade på upploppet, blev svettig och flåsig och njöööt! Av att kunna! Hundarna och Husse hamnade i bakvattet vid sjöstranden och Matte stavade för allt hon var värd för att nå klubbhuset och bilen, på ännu kortare tid än tidigare på samma sträcka. Vilket lyckades och tiden pressades med tio minuter! Femtio minuters raskt gående på den sträcka som gick fort nog på en timme för två veckor sedan. Steg för steg har Matte fått tillbaka sin kropp och sitt gående och drivkraften har varit hundarna.
Nu kan Matte åter ge dem vad de önskar och behöver i form av långa promenader i rask takt. Matte har fått livet tillbaka i och med att benen åter funkar som de skall. Som hundägare har man en fördel i det att hundarna behöver komma ut och gå. En anledning att kämpa med sin rehabilitering.
Svettig, lätt anfådd och rödmosig steg Matte tillsammans med Husse in i klubbstugans restaurang, som trots den stängda banan nu var öppen. Lilla banan är öppen och så även driving rangen. Någon dagens lunch hade man inte börjat med ännu, men sallader och flera maträtter serverades, varför dagens enda lagade måltid intogs ute på verandan. Där bands hundarna upp i skuggan intill bordet och serverades vatten, liksom Husse och Matte i väntan på maten.
En mycket bra avslutning på en mycket bra promenad! Lapskflocken hade hela stora banan för sig själv, hundarna föreföll ha njutit av promenaden minst lika mycket som Matte och Husse och som pricken över iet var restaurangen öppen! Enligt kocken lär det dröja flera veckor innan den stora banan öppnar. Regnbrist. Lite kluvet. Trist för många, men de två Lapska i flocken beklagar det inte.
Klicka för större bild.
