Onsdag.
Kvällens träning skedde på en indurstitomt och tränade den här kvällen gjorde de två Lapska tikarna Modji och Aili (mor och dotter) Modjis halvbror Lime och Jaktlabben Mick.
Mick fick en "övning" med sin matte, som fick två figuranter att leta rätt på och en "facitgubbe" som föjde med för ordergivning och dirigering. Vilken del av området som skulle sökas igenom och i vilken ordning. Övningen började med ett stort område som var tomt på figuranter, vilket föraren inte visste. En svårighet. Hos den första fyndade figuranten fick Mick en kampleksak som lite udda "lösrulle" i stället för en slangbit vid fynd och markering. Leksaken var en lite försenad födelsedagspresent till Mick. I det sista genomsökta området fyndade Mick den andra figuranten och samtidigt en flaska "Skumpa" till sin födelsedagsfirande matte. Välförtjänt efter ett stort och inte helt enkelt sök! Grattis!
Modji visade prov på stor smidighet och god balans, sin ålder till trots, när hon sökte över stora ytor efter sina tre gömda figuranter. Modji har stor arbetslust och ger sig hän när hon söker efter människor. Matte hade gömt sig längst in i ett hörn i en förrådsbyggnad. Där hade hon packeterat sig själv i en massa byggplast som även blockerade vägen in i hörnet. Vilket inte stoppade Modji! Hon visste var hon hade sin figge och dit skulle hon! Ända fram! Utan att tveka en sekund brakade Modji rakt in i all prasslande plast. Själv intrasslad i byggplast stod hon sedan där och skallmarkerade ända till Husse kom fram och bad Matte belöna den ihållande skällande Modji. En figurant högt placerad i ett ställage markerade Modji rakt underifrån och för att kunna göra det måste hon stå på diverse ostadiga föremål och skälla. Det är ingen självklarhet för alla hundar. Det krävs rätt mycket av en räddningshund.
Klicka för större bilder.
Aili fick tre figuranter gömda på ställen som Matte kände till och hade valt själv, då de var bra och Lime hade haft samma gömställen på sitt sök. Sin första figurant tog Aili direkt när hon sattes i arbete. Längst in i hörnet till en delvis vägglös förrådsbyggnad. En meter ovan golvet uppkrupen i ett ställage och sittande på en järnbalk. Matte hade själv suttit där och sett hur svårt det var för hunden att spika vittringskällan. Rakt under passerade även Aili utan att direkt upptäcka figuranten mycket nära och rakt upp. Just där försvann vittringen ut på något sätt. Men så löste Aili slutgiltigt uppgiften och kom till markering. En skallmarkering som hon hade svårt att bryta i ren upphetsning! Men godiset tystade henne och inte minst lusten att söka vidare!
Nu hade Aili ett stort område att söka av utan att där fanns någon figurant. Liggande fackverkställningar, krandelar av olika slag gjorde framkomligheten besvärlig och Matte fick gå där det gick att gå helt enkelt. Aili kunde däremot ta sig fram på helt andra ställen och löste uppgiften mycket bra och väldigt självständigt! Av Aili såg inte Matte mycket de följande minuterna. Då och då dök den lilla gröna lampan på Ailis rygg upp från de mest oväntade håll och hon sökte av området både noga och effektivt, trots väldigt hög fart bland alla krandelar och annat av olika form och utseende. Glad Matte! Superduktig Aili!
Rätt som det var fick Aili vittring igen, inifrån en annan treväggad stor byggnad med arbetsfordon. Aili drog iväg bort från Matte och hördes sedan markeringsskälla från det bortre hörnet av den rektangulära byggnaden. Hon hade stuckit direkt till vittringskällan utan vidare sökande. Stensäker och snabb Aili löste uppgiften mycket bra. Ännu ett stort och figuranttomt område skulle sedan avsökas av Aili och här var det inte alls upplyst annat än indirekt en stjärnklar kväll. Aili jobbade ensam i mörkret men i den riktning Matte rörde sig. Helt korrekt tog Aili kontakt med Matte med jämna mellanrum och avrapporterade att inga fynd var gjorda i den ena och den andra riktningen. Även nu fick hon vittringen från nästa figurant på mycket långt håll utanför en byggnad med öppen port. Aili försvann runt ett hörn långt framför Matte och ingen energi lades på att söka igenom det första rummet. Aili tog sig snabbt fram till det inre rummet och hon fick jobba lite på att klura ut bästa vägen fram till figuranten. Som gömt sig väldigt bra med en regelrätt hinderbana framför sig! Aili forcerade vad som måste forceras för att komma ända fram. Ihållande och vägledande skallmarkering bjöd Aili på även här!
Det var en fröjd att se Aili jobba så säkert och i så hög fart. Så väldigt effektivt. Så självständigt men med så bra samarbete. Mycket bättre kunde det inte bli kände Matte. Skryt? Ett konstaterande av faktum snarare. Är det bra så är det.
Alla hundar skötte sig väldigt bra och de fick springa mycket! Uppskattat efter en hel del inomhusträning. Att Modji är så smidig och kan hoppa upp på ett bord ännu vid elva års ålder, känns som en bra statuskontroll av hennes hälsa. Hennes mamma Násti tränade ända till sista dagen i livet vid fjorton års ålder drygt och mormor Gázzi gjorde detsamma ända till nästan femton års ålder.
Tack alla för en jättebra och givande träningskväll med många skratt!
