Lördag.
Lapskflocken packade kaffekorgen och for ut till torpet vid kusten. Här hade det nog inte snöat fullt så mycket, för inga kvarliggande snödrivor skvallrade om ett kraftigt snöfall nyligen. Här hade även en del träd och buskar löven kvar! Havet håller värmen. Hundarna letade förgäves efter blåbär så snart de kom in på tomten. Besvikna återvände de så småningom till Husse och Matte, efter att ha finkammat hela skogstomten. De satsade i stället på tappade smulor kring trädgårdsbordet på altanen vid lillstugan. Här hade Husse och Matte fåt ut möblerna för en stunds vårkänsla i en lätt värmande sol!
Solen försvann dock rätt snart i söder bakom höga träd och Husse och Matte ägnade sig åt en del sysslor som behövde göras. Husse bar ner ved till stugan och Matte krattade rent runt väggarna för att panelen inte skulle ruttna. Drivor med våta björklöv täppte till mellan panelen och marken på två sidor. Luften måste få fritt spelrum! Hundarna gick och skrotade och behövde lite sysselsättning! Burken med belöningsgodis var inte tömd inför vintern, så godiset som bestod av innehållet i provpåsar spreds ut över gårdstunet, för hundarna att leta rätt på! Den installerade elektriska musskrämman verkar fungera bra, inga musskitar i besticklådan, men det ätabara i stugan skall bort inför vintern.
Söndag.
Ett prov för räddningshundar skulle äga rum i Uppsalatrakten och ett gäng hundförare hade lovat ställa upp som figuranter. Däribland Husse och Matte.
Uppehållsväder var utlovat och temperaturen låg kring fyra grader. Riktigt bra! All snö hade smält bort och inte var det halt. Ett av de områden där provet ägde rum var en stor deponi för "rasmassor". Sten, betong, grus, cement som inte brunnit, lite gamla möbler, mängder med armeringsjärn och allt möjligt mer eller mindre odefinierbart. Här går man inte om det ligger snö över.
Figuranterna samlades på brandstationen Viktoria, där den första delen av provet skedde. Men inte förrän när den delen var avklarad. Här bjöds alla på en snabb lunch bestående av paj. Uppbrottet blev lite abrupt och kaffet fick stå orört då tidschemat måste hållas. Alla fick i hast bege sig till deponin där de omedelbart placerades ut i olika gömställen bland rasmassorna. Fem figuranter som skulle ner bland betongskrotet, för att avlösas senast i halvtid. Sju ekipage skulle prövas och varje ekipage fick en halvtimmes söktid i området. Några av gömställena/legorna var så trånga att komma in i att figgarna valde att ligga längre än planerat. De var inte heller tillgängliga för alla: "här behöver vi någon som är ung och smidig!" Alla tillgängliga figgar levde inte upp till dessa krav...
Husse lyckades tråckla sig in i ett utrymme som var delvis dolt och han fick besök inne i legan av vänliga hundar. Där låg han för två ekipage under en dryg timme. Matte fick en mer aktiv placering! Hon placerades uppe i bråten intill en lega, där hon skulle agera räddningsarbetare som störning för hundarna. Strax intill fanns ännu en räddningsarbetare. Dessa personer skulle föra oväsen, för att hundarna skulle testas om de kunde arbeta under dylika förhållanden eller inte.
Innan det första ekipaget startade hann Matte rota runt lite, för att hitta föremål som kunde skapa oväsen. En trasig plastsäck kunde prassla och väsnas, en ihopknycklad plåtbehållare kunde ge resonans om man slog på den med armeringsjärn och en bit avloppsrör. Så Matte satte igång. Stående i rasmassorna förde hon sedan oväsen i tre och en halv timme. Med korta avbrott när ekipagen sökte av den andra delen av området som var delat i två. I den första delen var det känt för förarna hur många figuranter som var gömda. I den andra delen var det ett okänt antal figuranter. Ett par-tre meter från Matte befann sig en stackars figurant. Infogad med skohorn under diverse betong och där fick han förbli en stor del av eftermiddagen. Utan hörselskydd. Hjälm var obligatoriskt för alla men både denna figge och Matte kanske skulle ha haft höselskydd. Men Matte är ju redan halvdöv å andra sidan. Matte jobbade sig varm, klädd som hon var för att ligga stilla länge och viss motion fick hon också. Att väsnas var ett bra jobb denna eftermiddag.
Familjens egna hundar var med och de hade det varmt och gott i bilen, parkerad bland alla andra bilar med hundar i flertalet. Här förbi passerade alla ekipage så det var liv och rörelse hela tiden. Matte tittade till hundarna som hastigast och delade ut lite torkad lax som tröst för att de inte fick jobba. Husse rastade dem. Innan hemfärd klockan fyra rastades de åter och då i kanten av sökområdet med dofter från alla prövande hundar. Stor glädje hos Lapsktrion!
Hur många ekipage som godkändes vet inte Matte, då Lapskflocken for hem innn resultatet tillkännagjordes.
En intressant hund i skaran prövade hundar var en gatuhund från Sydamerika! Mycket oberörd i miljön! Den var gul, relativt korthårig med halvtippade öron. Såg ut som många hundar som lever fritt och herrelöst runt om i världen. Det skall bli spännande att höra hur den klarade sig på provet. Den hade i varje fall redan klarat alla tidigare prov/gallringar och var nu nära ett slutprov på kursen. En gatuhund som haft tur i livet!