Tisdag.
Dagen började med att Matte och hundarna och några omkringboende väcktes klockan 05.20, när en grävmaskin startades. Matte slumrade till lite men tvärvaknade när det lät som om ett gigantiskt åskväder placerat sig över huset! Modji och Aili tvärvaknade äve de och gick omkring och såg förvånade ut. Det visade sig vara grävmaskinen snett över vägen, som med skopan slog sönder den gamla husgrunden med regelbundna och dundrande slag. För att sedan lasta bitarna på ett släp för bortforsling. Arbetet gick snabbt och effektivt under stort oväsen och en granne pallrade sig iväg till jobbet långt tidigare än vanligt. Snart började lastbilslass efter lastbilslass med grus anlända och sedan pågick arbetet hela dagen med vad som verkade vara läggande av grund till ett nytt hus. Bygglov för sådan finns inte. Modji är skeptiskt till verksamheten och vill hålla ett öga på vad som sker. Aili håller ett öga på rådjur och katter. Matte känner sig lugn med att vara beskyddad. De två Lapska är mycket bra på att hålla koll runt om! Uppmärksamma och larmande vakthundar som de är.
Matte greppade spaden och satte igång att rensa/gräva ur diket utanför tomten. Det måste göras med jämna mellanrum, när det grundar upp på grund av nerfallna stenar från vägbanken och gräsrester när kanterna slagits. Med all tung trafik och ökande trafik för varje år trycks vägbanken ner och ut och kanterna rasar sakta men säkert. Gräsmattan i Lapskreviret blir vattendränkt. Dalsänkan har varit ett vattendrag och marken är gammal sjöbotten. Det märks. Matte jobbade i närmare tre timmar med att gräva bort grönskan i dikets botten för bättre avrinning, nu när allt var genomblött. Lättare att gräva bort - men tyngre att lyfta upp. Modji och Aili höll Matte sällskap innanför staketet.
Ett välkommet avbrott fick Matte när grannen tvärs över dök upp med en påse färska frallor! Han hade bakat och ville dela med sig av det lyckade baket! En trevlig pratstund fick Matte även och en möjlighet att pausa arbetet en liten stund. En förbipasserande hundägare dröjde sig kvar även han och Aili på andra sidan staketet uppskattade herrbesöket av grannkillen - om än på distans. Hon ylade när han gick vidare och avslöjade att hon är i höglöp.
Så småningom hade Matte grävt sig hela vägen förbi den egna tomten, inklusive intilliggande tomt nerströms och kände sig nöjd med att vara klar med dagens pensum vad gällde dikesgrävande. Husse fixade lättlunch med frallor och lättöl på altanen. Sedan behövde hundarna få röra på sig och Matte behövde en annan typ av rörelse med upprätt rygg. Varför det fick bli en powerwalk med intervall i området. Efter den första sträckan där Modji och Aili fick nosa mycket och gå på toa, ville Matte gå fort och då blev det inget mer nosande och revirpinkande. Vilket Aili tydligt ogillade, men pinnade på i hopp om att hinna pinka "on the run" som det hette när Matte hade Husky och dragtränade. Uppför backen kämpade Matte på, med målet att inte sänka farten och det lyckades men kostade på. På krönet blev det intervallträning och stopp för att få ner pulsen och sedan var det full fart igen. Kan man inte/får inte springa, så får man gå så fort man kan i stället. Hem kom Matte och hundarna med en tid på sträckan som underskred idealtiden på 45 minuter med åtta minuter. Barmark och lätta skor gör skillnad och äntligen gick det så fort som Matte strävat efter. Skall man åldras med en rörlig kropp krävs underhåll och det gäller både för människor och hundar! Modji fyllde tolv den första december och pinnade på fint hela vägen. Hon håller god fart på sina frisök och hon hoppar och klättrar omedveten om sin ålder.
Det är ledsamt att se hundar tas ur bruk och ersättas av yngre förmågor alldeles för tidigt. Det förefaller som om många skaffar ny hund och fokuserar på träning och meritering på nytt och därmed mer eller mindre förtidspensionerar sin senior. Som plötsligt blir bortförklarad som gammal och trött. Sliten och obrukbar. En del verkar nästan leta anledningar till att ta en åldrande hund ur träning? "Verkar stel, ont i ryggen, trött". Vilket naturligtvis inte påverkar hunden på något positivt sätt. Det är roligare att meritera unga hundar än att hålla äldre hundar sysselsatta med för dem anpassade aktiviteter, vad det verkar ibland. Att uppfödare gör sig av med icke producerande och inkomstbringande hundar när de fått sina kullar, har Matte svårt att förstå sig på. När man inte har någon nytta av hunden längre får den flytta ut. Den betalar sig inte längre. Ledsamt. Är inte en hund värd ett bra och innehållsrikt pensionärsliv, efter många år hos samma ägare? Man har hund av många olika orsaker. En del har hund bara för att tjäna pengar på hunden som valpproducent. Det är mycket man inte förstår.
Hur många tikar kommer att paras nu, när man passar på att tjäna en slant när efterfrågan på valpar är större än tillgången? Helt allmänt. Både renrasiga och blandrasiga. Omhändertagna från olika länder och andra. En valp är i dagsläget hårdvaluta. Alla kan inte motstå tillfällen som detta. Ett fenomen som uppstått i pandemins spår i många länder i Europa. Smugglingen ökar i många länder. Inte bara i Sverige. En hundvalp är räddningen när livet i isolering tär.
Men valpen då?!