Tisdag.
Minusgrader på morgonen fick Lapskflocken att dröja kvar i stugan under förmiddagen. Det vill säga, den plikttrogna Aili begav sig till jobbet direkt efter frukosten och placerade sig i den mjuk- och varmbäddade pilkorgen i uterummen. Strax intill ytterdörren och med god sikt ut över vägen och infarten till huset. Matte gjorde sin gympa och stretchade och böjde sin stela kropp för smidighet i trädgården under eftermiddagen.
Solen kom fram allt längre stunder och trots bara fem grader ute var det riktigt skönt, då vinden mojnat väsentligt. Än ligger granntomterna tvärs över vägen snötäckta och tjälen gör jorden hård hos Lapskflocken, men i en trädgård finns det alltid att göra på våren. Renskinnet åkte ut på altanen och hundarna hade fritt val var de ville sitta eller ligga. Matte greppade sekatören och gick loss på de två ölandstokarna vid infarten. Med beskärning på våren blir blomprakten fin mot slutet av sommaren. Här fick Matte kröka på ryggen i olika vinklar och det skadade säkert inte att mjuka upp stela och slitna ryggkotor.
Husse hämtade hem den sista veden från en tidigare rensning i kraftledningsgatan strax intill och bilen gick i skytteltrafik. Med Husse på rull och Matte utanför grinden hade hundarna fullt upp med att hålla koll runt om. Renskinnet låg öde. Aili låg högst upp på den väldränerade infiltrationskullen och Modji låg på trappen eller satt framför stugan. Bäcken forsade fram och de gula krokusarna var först ut som vanligt, med att öppna sig mot solen i slänten ner mot vattnet.
När Husse skjutsat hem alla vedklabbarna och staplat dem ordentligt, behövde han räta på ryggen och tog med hundarna ut i skogen på en promenad. Mopperundan är en kuperad runda genom mycket varierad skog och över en bergplatå förbi en mosse där viltet trivs.
Matte jobbade vidare i trädgården med sekatören och putsade lite här och där i prydnadsbuskarna, där vinterns snömängder knäckt och fläkt på många håll. Lite lagom lätt arbete utan alltför mycket gående. Det blev lite väl mycket i förra veckan. Småjobb och pyssel som fick tankarna att flyga fritt.
Med så många år med Lapsk Vallhund i arbete, får Husse och Matte då och då frågor om både rasen helt allmänt och om att utbilda och träna Lapska Vallhundar. Det har diskuterats mycket på olika håll om inmönstring, något långt ifrån alla har en aning om vad det är och innebär för en ras, samt vilka regler som gäller. Vad är en öppen stambok? Till exempel. Något den vanlige valpköparen oftast inte har en aning om och många gånger föga intresse av att känna till. Man söker en valp och inget mer. Allt det där andra överlämnar man åt uppfödarna, med all rätt. En vanlig valpköpare, oavsett ras, vill hitta rätt ras för sitt syfte med ett hundinnehav och är fullständigt ointresserad av avelsfrågor. Det är inte den genomsnittlige valpköparen det minsta intresserad av, utan överlåter med varm hand åt alla uppfödare att hålla ordning på. Att allt görs för alla rasers bästa i framtiden är andras ansvar. Inte den enskilde valpköparens ansvar att sätta sig in i.
Så länge man inte planerar att använda sin hund i avel! Efter att ha haft en enda valpkull är man en uppfödare av en ras! Tikägare såväl som hanhundägare har ett stort ansvar här. En uppfödares ansvar innebär att känna till en massa olika saker om den ras man fött upp eller planerar att föda upp. Om så bara en enda kull med en enda valp. Vikten av höftleds- armbågsröntgen, ögonlysning och mentaltest (BPH, MH), samt hälsoprogram för rasen, ärftliga sjukdomar.
Helt kort så kan man förklara det så att icke registrerade hundar i en ras kan exteriörbedömas och därefter kan lämpliga exemplar registreras in i rasen. Som oregistrerade räknas alla hundar som blandraser. Ett syfte med att få fler hundar registrerade/godkända i en ras, kan vara att få en större avelsbas. Fler renrasiga hundar att använda i aveln och en större genetisk variation. Här bör även nämnas vikten av att informera om hur negativt en ras påverkas, när allt fler unga hanhundar kastreras, utan att användas i aveln! Med kraftigt minskade antal kastrerade unga hanhundar, kanske kostsamma inmönstringar inte känns lika nödvändiga.
Ett problem är, att bara för att man inte har en stamtavla på en hund är inte hundens ursprung okänt alla gånger! Något man poängterade noga för Matte vid besök i Finland, rasens hemland, som nybliven Lapskägare på räddningshundträning för länge sedan.
Den som är nyfiken kan gå in på rasklubbens hemsida och där studera de hundar som inmönstrades i rasen Lapsk Vallhund under 2018, för lite mer information.