På tisdagen tog Matte åter en långpromenad med hundarna. Samma runda som vanligt, men ingen rekordtid denna dag heller. Dock inte på grund av tät biltrafik tack och lov. En infektion sätter ner farten för närvarande. Rask blev promenaden trots allt. Både Matte och hundarna behöver motion! Kondition inför lagtävlingen! Matte behöver också gå fort för benstyrka och balans. Under många år med allt mer sliten höft, påverkades balansen negativt. När brosket slets ner blev benet kortare och gången skevare och balansen påverkades förvånansvärt mycket. Matte har mycket at ta igen. Det har ännu inte gått ett år sedan operationen. I en timme orkade Matte i alla fall hålla farten.
Resten av dagen blev det vila hemmavid och hundarna fick vara ute på tomten. Men då är det träning som gäller! Skvallerträning! Hela tiden! Matte är envis i denna träning och det har gett resultat. Bättre. Mycket bättre har det blivit! Både Modji och Aili har mycket vakt i sig och larmar spontant när någon närmar sig tomten längs vägen. Men så får de inte göra. Endast när någon närmar sig den indragna grinden får de påtala detta för Matte. Bilarna är parkerade utanför grinden och för att komma fram till grinden måste man gå in på tomten. Modji hade lagom tagit över denna vakthunduppgift från sin mormor Gázzi och lärt sig dessa regler, när hennes dotter Aili tog saken helt i egna tassar och började larma i tid och otid. Varvid hon fick med sin morsa... Men trägen vinner och Aili har förstått reglerna, även om hon inte alltid följer dem.
Nyss passerade en lös Labbe med sin ägare och Modji satt tyst på den nya altanen framför dörren och tittade och Aili satt på trappen helt tyst. Násti kan springa ner till staketet och kolla, men säger mycket sällan något. Stannar någon och stirrar bredbent mot henne, kan hon dock vilja jaga iväg den hunden. Hon har alltid haft andra som vaktat tomten åt henne.
Mycket av det man gör till vardags med hundarna är träning, även om man inte alltid tänker träning.
Familjens tre Lapska får inte vistas ensamma på tomten. Det framkallar ett större vaktbeteende och utskällning av förbipasserande. Matte vill själv ha koll på vad som sker kring huset och vill att hundarna skall kunna lämna över till Matte. Lita på sin Matte! Sommartid kan hundarna dock få vara ute när Matte är inne med öppen ytterdörr. Stugan är mycket liten. Matte både ser och hör vad som sker utanför dörren. Då väljer hundarna att ligga helt nära ytterdörren och Matte. Det fanns en plan att hägna in även hela den stora baksidan/skogssidan av tomten, men den planen skrinlades när priset sattes och det ändå kunde konstateras att hundarna fördrog framsidan av huset. De vill uppehålla sig i närheten av sin Husse och Matte för det mesta.
Aili gick lite till överdrift på tisdagkvällen. Husse kröp omkring på de nylagda stenplattorna och spred fogsand. Aili ville ha uppmärksamhet och rullade runt i sanden just där Husse jobbade. Panerad Aili! Inspektorskan!
Husse och Matte försöker följa med i vad som diskuteras på FB rörande rasen. Sorgligt var att läsa för en tid sedan, om en hund som ägaren upplevde som ett "måndagsexemplar". Rädd för människor och med många allergier. Liknande problem hade tidigare beskrivits hos en kullsyster. En rädsla för främmande människor som var så stor att den faktiskt kan räknas som fobi. En fobi är det när en rädsla är så stor att den påverkar vardagen negativt. För den här hunden förknippades även en samling av hus med flera okända människor. Många hus = okända/farliga människor. Hunden måste leva på landsbygden och klarade inte av att besöka samhället. Måtte alla ägare till hundar i kullen inse konsekvenserna av detta. Inte ens en hund i dagens fjällvärld och aktiv som renvallare mår bra av att vara så paniskt rädd för främmande människor att den blockerar sig. En renvallande hund lever inte i total enslighet. En klart oönskad egenskap hos alla hundar oavsett ras. Hunden mår själv inte bra av att vara så rädd. Rädda hundar kan även vara farliga hundar när de blir trängda.