Söndagen var en dag för planering och förberedelser inför "provapådagen" nästa söndag. Fyra av de fem funktionärerna samlades på Hakungekrossen, för att gå igenom upplägget och planera de fyra olika stationerna. Som det ser ut kommer det en hel del hundar med förare och de skall delas upp i grupper och fördelas på de olika stationerna. Där kommer de att få uppleva en del av den miljö och de övningar som ingår, när hundarna testas för att få gå vidare till ett inträdesprov tilll en räddningshundkurs och sedan utbildas och tränas. Det tål att upprepas att stadiga kängor är ett måste på förarna och halsband/sele på hunden, som den under inga omständigheter kan kränga sig ur! Inga flexikoppel eller liknande! Ingen hund får ramla ner någonstans. Säkerhetstänkande är mycket viktigt.
När stationerna var klara och arbetsfördelningen gjord, var det dags för de egna hundarna att ta området i besittning för lite jobb. Gázzi fick söka i lång lina här, för att inte försvinna ut i periferin på någon intressant doft i fjärran. Gázzi fick själv avgöra var hon ville söka efter de tre utlagda figuranterna. Matte hängde bara med som "säkrare". Vinden var kraftig och slog emellan containrar och bergsidor och Gázzi fick jobba en hel del med insidan av skallen, för att fastställa vittringskällorna. Vittringen drev iväg en hel del och kunde förvirra. Gázzi höll god fart och hoppade över en del balkar som låg i vägen. Hon skallmarkerade bra.
Modji fick ett sök med tre figuranter, där två av dem skulle ligga nära varandra. Modji fick söka fritt och fick på långt håll vittring från den/de första. Hon hoppade upp på en samling stora betongblock, breda i basen och spetsiga i toppen. Där sprang så Modji uppe på dem, i rask trav över de spetsiga topparna. Rätt som det var åkte öronen bakåt och svansen började vagga. Modji var nära en figurant! Så hoppade hon ner mellan två stora block. Upp igen och bort till Husse som låg inklämd mellan två block. Modji stod och balanserade ovanför honom, samtidigt som hon skallmarkerade. Så snart hon fått sin belöning, vände hon tillbaka och hoppade åter ner på figgen. Sedan skallmarkerade hon. Viss osäkerhet uppstod när hon hindrades av Matte från att stå på figuranten! Modji trodde att hon inte skulle skälla och lämnade figgen. Men Matte gav sig inte och lyckades ändå förklara reglerna för Modji. Hon skulle skälla! Men hon fick inte stå på figgen. Hon skulle stå uppe på det spetsiga betongblocket även här. Modji förstod och gjorde som hon skulle. Snyggt jobbat. Den tredje figgen hittade hon längre bort i området.
Násti fick ett frisök med en enda figurant. Högt placerad och i den kraftiga vinden for vittringen iväg en bra bit och slog ner mot en container. Där placerade sig vittringen och Násti skallmarkerade. Men hon jobbade sig sedan vidare och skallmarkerade nedanför det föremål som figuranten låg uppe på.
Nástisönerna Epic och Lime fick också jobba. Epic fick små sök med markering med lösrulle. Lime fick frisök med direktbelöning. Kanske blir rullmarkering även hans melodi? Båda killarna skäller mycket bra, men det är inte huvudsaken när markeringssätt skall fastställas.
Hemma igen testades en idé. Snett över vägen bor bland annat fyra ankor. De har sabbat sin plaskbassäng och på Lapsktomten finns en flödande bäck. Varför inte låta ankorna traska över vägen för att bada i bäcken? Sagt och gjort. Men ankorna hade respekt för grinden, som de inte får passera och var mycket lydiga. Lösningen blev att bära över ankorna. De blev inte nämvärt stressade av detta och gladdes åt en regnöversvämmad gräsmatta! Gradvis avancerade de mot bäcken och en av dem testade att simma lite. Men mest gick de vid kanten och drack och betade.
Modji var bunden vid lekstugan och tittade storögt på när ankorna kom hem till henne. Gázzi och Násti låg instängda på glasverandan och även de följde noga ankornas göranden och låtanden. Gázzi var den av de två som var mest intresserad!
Så skulle då ankorna hem igen. Matte tog hjälp av Modji för att få ankorna bort från gräsmattan, mot deras matte som höll upp grinden. Det gick riktigt bra att samarbeta med Modji, för att sakta fösa den lilla flocken mot grinden. Modji var kopplad! Så skulle ankorna ut på vägen och nu hade Modji fattat vad som gällde! Ankorna skulle, likt renar, fösas i flock längs vägen! Modji satte igång att jobba så som generna fick henne att göra. Med skall satte hon fart på de vaggande ankorna. Hon höll skallet bra och såg till att de höll god fart framåt! Här tyckte Matte att det fick räcka, då ankorna inte är vana att vallas som renar. Modji fick återvända hem och Matte vallade själv lite mer ankanpassat. Lyckligt hemma igen hoppade ankorna i sin sparsamt vattenförsedda, trasiga, plaskbassäng. Strömmande vatten är inget de är vana vid och borta bra men hemma bäst. Lite omväxling fick de i alla fall, nu när friheten beskurits av både grävling och räv. Sistlidna natt har en räv försökt gräva sig under staketet in till ankor och hönor och de kan inte lämnas ute på tomten som tidigare.