Matte tog lite välbehövlig datorvila.
Onsdag och valpkurs för Aili.
Sex hundar närvarade. Fem var jämnåriga med Aili, 4-5 månader och en BC-valp var bara 8 veckor. Utöver Aili bestod raserna av: Golden (oklart typ), Rottis, Mix där Chihuahua och Cavalier kunde skönjas och resultatet var en gudomligt söt "Minicavalier" med lång nos, samt minst 6-vägskorsning där resultatet såg ut som en svart, slank minimops och BC:n. På frågan av vilken orsak man skaffat hunden var uppgiften för Goldenvalpen att finnas hemma när dottern kom från skolan och att vakta huset. I övrigt sällskap för övriga valpar. Förutom för Aili, där hoppet om en patrullhund lever vidare.
Men naturligtvis skall Aili också vara en familjehund! Som familjens övriga hundar. Vilket uppenbarligen behöver påpekas. Att man jobbar med sina hundar behöver inte betyda att de lever som hangarhundar, snuvade på allt vad familjeliv och kärlek heter. Någon ansåg att man inte skall utnyttja sina husdjur. Hade slutat rida på hästen. Hunden var nöjd med att vara på gården. Familjens hundar är högt älskade familjemedlemmar som gärna ligger framför brasan och som understundom får leka/träna med sin husse och matte och ibland jobba skarpt och söka efter försvunna människor i samarbete med polisen. Som Násti i dag på lördagen. Vilket inte alla förefaller ha förstått. Tyvärr.
Alla de fem övriga valparna uppförde sig som vuxna hundar vid samlingen inomhus. De "satt stilla i bänken", alltså i sin ägares knä eller vid sin ägares fötter. Låg till och med ner. Rottisen och Golden. Totalt stilla som uppstoppade. Det gjorde inte Aili. Hon är som mor sin. Tror att alla är där för hennes skull. Social. Ville hälsa på alla! Två som fyrbenta. Hon var i stort sett tyst, men kunde inte behärska sig helt. Ett enstaka ljud slapp ut ibland. I övrigt gjorde hon sitt bästa för att binda ihop alla stols och bordsben inom kopplets längd. Matte tvingade orosmomentet att passivitetsträna i Mattes knä. "Tvångsmys". Vilket i mycket påminde om att dra på galonbyxor på en mycket motsträvig tvååring...... Inte helt enkelt och rätt störande.
Till slut skulle alla ut och ner till träningsplanen. Backen ner var isig. Aili hade inte helstryp och lyckades få sin Matte på glid. Matte tog tag i alla tallar som kom i hennes väg för bromsande effekt. Övriga valpar uppförde sig som om lydnadsettan redan var avklarad.... Väl på planen var det kontaktövningar som gällde. Eftersom ingen annan hund ville ha kontakt med Aili, fick Matte det rätt enkelt. Ställde sig helt stilla och belönade ögonkontakt. Aili föll för minsta motståndets lag och utnyttjade Matte som godisautomat. Vägen tillbaka upp till stugan var strukturerad och bra. Lagom till lektionsslut hade Aili somnat under Mattes stol. Svårväckt. Dålig tajming!
Torsdag.
Samernas nationaldag.
Skogspromenad med alla hundarna och med Aili lös. Fungerade utmärkt.
Fredag.
Efter att ha rastat alla hundarna tog Matte med sig Aili in till Stockholm. Något som var hög tid att göra! Nu passade det utmärkt.
Första bussturen avlöpte utan upphetsning. Aili kom på att hon kunde se ut genom olika fönster från sin plats längst bak. Från Östra Station/Tekniska Högskolan promenerade Matte med Aili ner genom Humlegården. Där fanns många hundar i rastgården och Aili höll god kontakt, samt var tyst, när hon passerade. Matte var inte riktigt beredd på detta, efter att ha gjort samma tur med Násti och Modji. Med dem var kontakten avsevärt sämre.... Några hundar till mötte Aili innan hon nådde Stureplan. Aili höll god kontakt vid samtliga hundmöten. Men ville gärna hälsa på varenda människa på Birger Jarlsgatan!
I Sturegallerian intog Matte en obekväm stol (alla fasta bänkar var borta!) och passivitetstränade med Aili. Det tog 45 minuter innan hon somnade. Hon fick sova i en välbehövlig halvtimme. Därefter vandrade Aili och Matte Biblioteksgatan fram till Norrmalmstorg och tog varsin korv. En förvånad Aili åt med god aptit! Kungsträdgården var nästa mål. Där fick Aili vandra runt en stund i sakta mak och sedan blev det åter passivitetsträning. Intill den välbesökta skridskobanan. Barnskrik och utryckningssiréner var nya och intressanta ljud för hunden från skogen. Lite valpfoder serverat ur en hundskitpåse fick bli en enkel måltid för Aili. För hunden ger miljöträningen ofta mer om man är stationär. Den hinner uppleva mer än när den vandrar mellan en mängd av fötter och ben.
Nästa anhalt var Hamngatsgallerian. Där tog Matte en fika och en liten Aili-fanclub bildades. Bestående av en musiker från Hovkapellet på Operan, en kanadensare, en portugis och en engelsman. Aili sög i sig av uppmärksamheten! Träningen för henne var bland annat att inte kasta sig över alla människor hon mötte. Bara hälsa på dem som hälsade på henne. Mycket gärna social! Men med behärskning. Som vanligt är det lättare att dämpa än att höja! Husse och Matte har gärna mycket av det mesta och skalar sedan av/dämpar. I stället för tvärtom. Hur vet man att det finns något att förstärka och plocka fram i en väldigt lugn och ointresserad hund?
Efter Gallerian fick Aili göra ett besök på NK. Ett snabbesök, eftersom det gått ett bra tag sedan Aili kissat och när Matte fikade drack Aili vatten.
Därifrån traskade Matte och Alili tillbaka till Birger Jarlsgatan och tog tunnelbanan till bussen för hemfärd. Aili sov hela vägen hem. Med huvudet på fötterna till passageraren på sätet framför. Just som Matte och Aili klev av bussen började det regna.
Trots stadsresa och trots regn, lekte Aili sedan gärna en lång stund med Násti och Modji på tomten. Matte gjorde eld i kaminen och sedan slappade Matte och hundarna i brasvärmen.
Att uppleva en dag i stan med en valp för första gången, njuter Matte av i hög grad! Man får gå sakta, sitta still och tvingas se detaljerna. Precis som med småbarn! Många trevliga människor träffar man också.