För bra för att vara sant kan även vara sant! En helt osannolik historia inleddes lördagen den 30 januari i år. Husse och Matte läser inte Aftonbladet regelbundet men köper tidningen ibland. Denna lördag var en sådan dag. Sportdelen intresserar Husse! Matte slöbläddrade och snubblade över en sida med många bilder på många olika pallar med rubriken "VINTAGE". Fick rätt snabbt ögonen på två väldigt bekanta pallar. Ett par sådana stod på punschverandan och hade medföljt från det tidigare boendet. En hyrd bostad under tjugofyra år på en gammal gård och där hade de stått i källaren vid inflytt 1979. Bra pallar bredvid snickarbänken att sitta på och att lägga saker på. Robusta! Förmodligen hemgjorda har Matte tänkt i alla år.
Här uppdagades det att det troligtvis var designpallar av Axel Einar Hjorth designade för sportstugor åt NK på 1930-talet, i en modell som heter Skoga. Väldigt heta internationellt nu. Kopior antagligen, tänkte Matte. Som skickade ett foto till Bukowskis och innan Matte hunnit fatta någonting var pallarna hämtade efter några timmar och skulle vara med på auktion i maj. Slitna till tusen var de! Minst sagt välanvända och bra och stabila att stå på när man måste nå lite högt. Lite färgfläckar fanns där också. Sådant ville kunderna ha! Inte renoverade och åtgärdade på minsta sätt fick de vara. Sällsynta numera då de använts flitigt och många gånger blivit kaffeved.
På måndagen skulle auktionen gå av stapeln och Matte följde den live. Mycket skulle säljas men till slut var det pallarnas tur och Matte tappade andan. Utroparen började på svenska, fick bud på telefon och övergick till engelska och priset höjdes med fem i en rasande takt och så var det över. Den summa som Matte sett att dylika pallar såldes för 2018 var nu dubblad och sönerna som fått pallarna inför auktionen får en rejäl slant var. Den äldste fyllde 50 år på tisdagen och en bättre tajming kunde det inte bli! Att två så enkla och robusta pallar säljs för en för Matte astronomisk summa kändes helt orealistiskt. För bra för att vara sant. Men det är faktiskt sant!
Matte ser på FB att ännu en gång diskuteras hundars vikt. Husse och Matte instämmer i att många gånger visas foton på Lapska Vallhundar som ser väldigt tunga ut. Bra att det lyfts igen!
Ett känt faktum är att fetma är ett precis lika stort problem för våra hundar som för oss människor! Enligt veterinärer och försäkringsbolag. Fetma som leder till ohälsa och det blir alltid upprörda känslor när man påtalar för någon att hunden bör gå ner i vikt. Husse har på alla de räddningshundkurser han hållit under åren varit tvungen att påpeka att hundar som prövas för att få gå kurs måste gå ner i vikt för att orka. Vilket många gånger visat sig svårare än att påpeka att föraren behöver en smidigare kropp och bättre kondition för att orka och klara av att ta sig fram i bråtiga miljöer av ruintyp. Alla har inte den självinsikt som föraren som fastnade i en trång passage på en miljöbana i ruiner. Barnen stod utanför och väntade på sin mamma som desperat försökte komma ut. "Mamma sitter fast! Mamma är för tjock!" Helt sant. Hela gruppen hade redan passerat ut men hon fick backa och krypa ut bakvägen. Skall hundarna orka får de inte vara överviktiga. Så enkelt är det. Övervikt förkortar livet för våra hundar som vi önskar långa liv, men många är dåliga på att hålla dem i lagom hull.
Man kan inte bedöma efter vikt generellt! Man måste känna på hunden! Tumregeln är nu och har varit i alla år:
Man skall med lätthet kunna känna revbenen - utan att trycka! Oavsett hårlag!
Inte sjutton skulle de egna Lapska ha varit pigga och alerta och fortsatt aktiva med räddningssökträning vid drygt fjorton års ålder om de varit överviktiga. Inte skulle Modji fara omkring som hon gör och kättrat på allt man kan klättra på nu vid drygt tolv års ålder om hon varit överviktig!
Inte sjutton är det allt hundarna hittar på marken och petar i sig som ger övervikt! Hundarna har inte fritt tillträde till kylskåpet och fodersäcken! Det är VI människor som förser våra hundar med för många kalorier dagligen! Det är vi som orsakar deras övervikt och kortare liv och vällevnadssjukdomar. Inte hundarna själva! Ofta hänger det ihop. Hög toleransnivå avseende egna extra kilon innebär inte sällan lika hög toleransnivå vad gäller hundarnas extra kilon.
Övervikt är ett stort och allvarligt problem vad gäller hälsan hos både folk och fä och förknippat med vällevnadssjukdomar.
Utseendet är inte vad som diskuteras. Det är HÄLSAN.
Nej, Matte följer inte några tabeller för hur mycket mat hundarna skall ha och har aldrig gjort det! Matte känner DAGLIGEN VID VARJE MÅLTID MORGON OCH KVÄLL på hullet över revbenen innan dagens båda fodergivor ges. Mycket träning med mycket belöningsgodis ger lite mindre mat i matskålen. Extra märgben ger mindre mat i matskålen. Mycket motion och aktiviteter ger lite extra och mindre aktiva dagar blir det lite mindre mat. Man måste tanka i förhållande till vad man förbrukar. Det är vi som har det fulla ansvaret för att våra hundar inte får för mycket mat och godis och blir överviktiga med försämrad hälsa.
Skyll inte på hundarna! Att Lapska Vallhundar och andra raser gärna stoppar i sig lite av varje och är lättfödda är inget vi kan skylla ifrån oss med! Hundar tröstäter inte och firar inte lite av varje genom att öppna kylskåpsdörren och ta sig något extra. Det är vi som göder dem.
Hur svårt kan det vara?!
Vid varje veterinärbesök ställs frågan till veterinären med en önskan om ett rakt och ärligt svar! Hundarna kontrollvägs när Matte finner att så behövs. Om de verkar lite tunna eller det går åt andra hållet. För att ha en idealvikt att hålla sig till. Aili skall väga ett kilo mer än sin mamma Modji för att de skall ha samma hull. Aili 7½ år väger femton till sexton kilo och Modji 12½ år väger fjorton till femton kilo som idealvikt. Modji är för övrigt kastrerad och det ser inte Matte som giltigt skäl för att låta henne bli överviktig! Båda har god kondition och är pigga och med på allt man föreslår. Oavsett vad aktiviteten består av tackar de alltid ja.