Den senaste tiden har varit en tid i väntan. I dubbel bemärkelse. Väntan på födsel - Modji och väntan på besked - Násti.
I samband med att Násti fick ett insektstick på ögonlocket upptäcktes en bulnad på överläppen. Just där hon skar sig och syddes på försommaren. Denna bulnad tilltog snabbt och sprack upp. Násti fick ett stort köttigt och äckligt sår på överläppen. När Modji ultraljudades tittade veterinären på Nástis överläpp och misstänkte starkt en tumör. Násti fick tid för tagande av en biopsi. En hemsk tid av oro inleddes. Den 20.9 lämnades Násti för nersövning och biopsitagning. I kanten av den misstänkta tumören med tagande av både frisk och misstänkt tumörvävnad.
Allt i familjens liv hamnar inte i denna dagbok. Vissa saker är för privata och annat är för svårt att skriva om. Denna oro var inget som familjen orkade dela. Borde dela. Glädjen över Modjis växande mage och sedan en tid livet i magen var stor. Jättestor! Oron över Nástis framtid minst lika stor. Liv och död på en gång. Lite mycket. Under denna period tog Mysjkins liv slut efter drygt arton år.
För exakt en vecka sedan, förra fredagen, tyckte sig Matte se aningen av en förbättring i det öppna och köttiga såret på läppen. Den stora och bulliga ytan hade kanske krympt ihop lite. Kanske..... Matte höll tyst och avvaktade Husses reaktion. Den kom på lördagen. "Har det inte krympt ihop lite?" På måndagen skulle Matte ringa för provsvar. Men orkade inte. Frågade Cockermatte om hon kunde titta på Nástis läpp och hon ansåg att en klar förbättring skett. Någon som inte sett det dagligen.
På torsdagen hade båda hundarna tid hos veterinären. För stygntagning på Násti och röntgen samt herpesvaccinering av Modji. De två stygnen hade nu ramlat bort och läppen såg klart mycket bättre ut. En dag med såret exponerat för solens läkande strålar, hade inneburit ytterligare en stor förbättring. Såret är i läkning.
Sköterskan såg genast en klar förbättring och veterinären kom och läste provsvaret. Matte kände golvet svikta i rädsla för att ramla ner i ett stort hål. Tänk om det ändå inte betydde att det var godartat..... Matte var livrädd. Liksom de senaste dagarna. Att det såg bättre ut behövde ju inte betyda att det var bra. Tumörer kan vara luriga.
MEN - provsvaret gav vid handen att Násti gått med en inkapslad virusinfektion en längre tid. Inget farligt. En stor sten föll med en duns från Mattes hjärta.
Nog var det ändå konstigt att hon skulle få en tumör just där hon skar sig. Men tumörer kan triggas igång just så. Nu förefaller det troligt att det finns ett samband mellan skärsåren och detta tumörliknande sår. Násti behandlades förebyggande med antibiotika när läppen syddes.
Matte har aldrig tidigare herpesvaccinerat inför en valpkull. Men Modji är herpesvaccinerad. Vilket får betraktas som oerhört lyckligt. Ödet.
Hur var det då med röntgenresultatet av Modjis mage? Matte vet och Matte har ett foto. Men tänker inte nämna något. Då vad som syntes på röntgen inte självklart betyder att det är det antalet knytt som levande klarar sig igenom en förlossning. Något som inte på något sätt är ofarligt. Vare sig för mor eller barn. Matte tar inget för givet.
Matte tempar Modji morgon och kväll för att ha lite framförhållning. Modji mår bra och åt sin frukost som vanligt i morse (fredag).