Tisdag.
Färdigvilat. Matte bestämde sig för att ta en långpromenad med fart tillsammans med hundarna. På lagtävlingen bestod sökområdena av mycket stora ytor på många håll och söken skedde under tidspress. Funna figuranter skulle transporteras till stationsansvarig och "döda" hundar till bilen. Matte hade nytta av att ha fått upp flåset och sprang till och med en del. Vilket man inte får med höftprotes, med det funkade ju bra.
Vis av erfarenheten från förra veckan när Matte försökte promenera på den nya vägbeläggningen med sina vanliga promenadskor, bytte hon nu och tog på vandrarkängorna. Att gå med lågskorna var som att gå barfota på detta märkliga underlag.
Oljegrus vet Matte vad det är. Vägen utanför huset har inte fått något oljegrus! På ett lager "klister" av svart klet har man vräkt på stora mängder mycket grovt kross som skall tryckas ner i kletet av bilarna som kör på det. Minimal vältning en vända direkt vid krosspridningen skedde. Så nu består vägytan av mycket grovt och vasst kross upp till vasa stenar på ca 2 centimeter. Det ligger löst i ett tjockt lager och det är alldeles för mycket löst material för att det skall kunna tryckas ner totalt. Dessutom trycker bilarna ner det i två spår mitt på vägen, inte på övriga vägbanan.
Så nu gick Matte de första kilometerna på detta förskräckligt gåovänliga material! Även genom grova vandrarkängor kändes ojämnheterna och när Matte ville gå fort fick hon inget grepp i underlaget. Det var som att gå på ett kullager där underlaget hela tiden gled undan! Förskräckligt! Hur kändes det i hundarnas fötter? Här har man valt det billigaste alternativet vid en upphandling och detta var vad man fick. En vägyta anpassad för bilister som vill kunna köra fort och slippa gropar i den gamla grusade ytan! Inte för dem som vill komma ut och promenera. I ett fritidshusområde som alltmer ter sig som ett litet miniatyrvillasamhälle. "Cykelmatte" har uppenbarligen tvingats ställa undan sitt fordon och promenerar nu med sin hund. Skall det vara så att vägen inte är tillgänglig för annat än bilar? Nu gick Matte, av nödtvång, i det ena smala hjulspåret mitt i vägen, som körts till hjälpligt och där hade överskottsgruset hasat ut mot kanterna vilket gör vägkanterna än mer gåovänliga.
Vid den första plogningen kommer förmodligen mycket av de stora mängderna löst kross skickas ner i dikena. Varefter Matte och grannen på nytt måste gräva upp grus ur dikena utanför sina fastigheter för avrinning. Samtidigt som de betalat drygt 3.000 för väghållningen!
Det här var inte roligt för den skara som inte bara färdas med bil, utan även vill komma ut och promenera och njuta av att bo ute i skogen! Bilarna blåser förbi den lilla stugan i skogen i ännu högre hastighet på den 30-skyltade vägen. Det sägs att man skall tänka på läget först och främst när man köper ett hus, då det inte kan ändras. Lapskflockens stuga låg för tolv år sedan vid en liten trettioskyltad grusväg och alla som passerade hälsade vänligt när bilarna passerade i låg fart.
Nu lunkade lillkillen J. förbi mitt i vägen på väg hem från skolbussen, när hans grannar jagade förbi i bil, längs den drygt kilometerlånga sträckan. Snart är det mörkt när han kommer hem.
Matte och hundarna kom in i grannområdet och kunde öka farten så att det blev en powerwalk åtminstone halva den timslånga promenaden. Som även ledde genom skogen vid sjön och avslutades med ytterligare en sträcka på instabilt och vasst underlag.