Tiden läker alla sår heter det. Så är det möjligen, men många sår lämnar ärr som påminner oss resten av livet. Hundar och människor fungerar olika här. Hundar kan känna saknad och sorg, men går vidare i livet utan att tänka bakåt. Vilket är svårare för oss människor. Där funderingar över alternativa handlingar, ett annat agerande kan dyka upp vid oanade tillfällen under resten av våra liv.
Det är nu en månad sedan Násti fick lämna flocken och hon somnade in i samråd med veterinär hemma i uterummet efter en kort tids sjukdomstillstånd, oklart vad hon drabbades av. Ännu dyker frågorna upp rätt ofta, huruvida rätt beslut fattades, eller om Násti borde ha fått ytterligare några dagar för att kanske pigga på sig. När nu inga onormala provsvar kunde påvisas eller något avvikande noteras vid röntgen.
Att Nástis sjukdomstillstånd påverkade hela familjen, inklusive hennes dotter Modji och dotterdotter Aili är självklart! Att ha en åldrad famijemedlem, oavsett antal ben, påverkar familjen på många sätt. Hänsyn måste tas! Anpassningar måste göras till den som med ålderns rätt behöver tas hänsyn till. Inte bara när tillståndet inte längre kan kallas ett normalt åldrande.
Med tre hundar i olika generationer i flocken har den äldstas behov ine alltid varit desamma som de två yngres. Husse och Matte har alltid haft hund. Vilket inneburit att generationerna avlöst varandra och äldre och yngre hundar har levt tillsammans. En äldre hund har fått en valp att undervisa om livet som hund och en valp har fått tryggheten av en äldre hunds kunskap om livet som hund. De äldre har behållit ett ungdomligt sinne med lek och stoj högt upp i åldrarna.
Detta har även inneburit att med tre hundar i flocken har den som behövt det mest fått hänga med på fler aktiviteter för miljö- och socialträning. Aili har ensam fått hänga med Husse och Matte på diverse marknader. när det har bedömts för tröttsamt för Násti de senaste åren. Modji som gått en lång och krävande räddningsutbildning ensam med Husse och som fått sin egentid som valp har fått stå tillbaka en del, för att hålla sin mamma Násti sällskap hemma när resten av famijen gett sig iväg hemifrån. Ja, alla ni som har och har haft åldrande föräldrar vet ju hur det är. Den tid kommer då man måste anpassa sitt eget liv och ge tillbaka av den tid man fick som barn. Livets gång. Så blir man föräldralös en dag och sorgen känns tung, saknaden är oaändlig! Men där finns även en känsla av lättnad och till och med frihet. Men så får man inte säga.... eller får man faktiskt det? Hemtjänsten och ASIH förväntas inte ringa när som helst på dygnet längre. Násti höll familjen vaken med sin oro. Som självklart smittade av sig i flocken och där Modji och Aili inte kunde förstå.
Modji och Aili fick som tidigare hundar och katter i familjen ta ett tydligt farväl av den äldsta famijemedlemmen som lämnat flocken. För att tydliggöra vad som skett och för att underlätta vägen vidare i livet. Icke förty har både Modji och Aili, liksom tidigare hundar, visat känslor i form av att vara dämpade en tid efter. Aili är ung och det spritter i benen och hon gick vidare relativt snart. Men för Modji har det tagit tid. Efter två veckor visade hon Aili att hon ville leka på ett mycket tydligt sätt, men det har gått lite upp och ner. Modji som alltid kastat sig över maten gör inte det på samma sätt på morgnarna. Men hon leker allt oftare med Aili och då är det Modji som tar initiativ till leken! På tisdagkvällen, efter en kvällsrunda i skogen ville Modji verkligen få igång Aili! Båda hundarna hade under kvällen tydligt visat att något djur befann sig i närheten och de var starkt fokuserade på detta djurs rörelser kring det egna reviret! Men så ville Modji leka! Aili var splittrad men Modji lyckades övertala hene till slut. En vild lek blev det på gräsmattan med hårda tacklingar. Modji bjöd på sig själv och lät sig läggas omkull, gång efter gång! Härligt var det att se!