Tisdag.
När Matte var klar med morgonsysslorna tog hon med hundarna ner på byn, för att lämna några bortsorerade prylar på loppisen, som nyligen öppnat för säsongen.En loppis dit många skänker även värdefulla föremål, då behållningen går till Världens Barn. Varje år ökar summan som ägaren skänker och hennes namn visas varje år på galan, bland dem som skänkt över 50.000 kronor. Det brukar bli en bra bit över det dubbla! Här var det redan full rulle och butiken var full med folk. Ett sommartecken så gott som något! Hela vintern har skylten suttit på dörren:"Öppnar när vitsipporna blommar!" Nu gör de det och ägaren som övervintrar utomlands är tillbaka igen. Vid fyllda åttiotvå år är hon en institution, som årligen drar in stora summor till barn i hela världen. Beundransvärt!
I samma sekund som Modji och Aili släpptes ur bilen vid hemkomsten, fick de vittring på snoken! De kastade sig in genom grinden och fram till bäcken! Intensivt nosade de var på sitt håll i bäckfåran och på kanterna och snart fick de upp ett spår. På rad efter varandra spårade de snoken snett över gräsmattan, mot diket längs vägen. Men staketet stoppade hundarna från att följa snoken längre än till tomtgränsen. Modji är den av familjens Lapska som förfinat intresset för snokarna i bäcken. Varken Gázzi eller Násti var särskilt intresserade, men Aili har tagit efter mor sin! Kanske är det så att snokarna ökat på grodornas och salamandrarnas bekostnad? När Lapskflocken flyttade in i den lilla stugan i skogen fanns här mycket grodor och salamandrar. Grodorna spelade och lade rom i bäcken och grodyngel fanns det gott om. Men floockens båda katter som också flyttade in, var väl i viss mån skyldiga till några grodors död tyvärr. Nu finns här betydligt fler katter som lever i närheten av bäcken mellan två sjöar i området. Kanske också fler snokar.
Modji låg för några år sedan och gottade sig i solen bredvid en av dem intill bäckfåran. Men en annan gång ville hon få igång en mätt och slö snok och "petade" lite för hårdhänt på den, så att den gick sönder tyvärr. Hon såg genuint ledsen ut när Matte bar iväg snoken och begravde Modjis kompis. Men inte lärde hon sig något av det inte. Året efter gjorde hon samma sak... Nu upprepar Matte sitt mantra flera gånger varje dag: "AKTA snoken! INTE röra!" Någonstans där finns den. Det vet hundarna. De har vittringen och snoken ligger många gånger bakom de stora stenarna i kanten mot gräsmattan. Ett år var de tre stycken av olika storlek och troligtvis i tre generationer. Hundarna verkar uppskatta att ha en egen bäck att utforska och när Aili hade besök av Nemo klev de båda neri vattnet och svalkade ner de heta känslorna då och då.
Bilden visar Modji i april 2017.
Klicka för större bild.
