En kortare morgonpromenad efter det att Matte fått eld i kaminen. Värmen börjar sätta sig i väggarna och det var hela 180 på morgonen, trots två minusgrader ute. En del mejlskrivande med anledning av den planerade valpkullen. Fantastiskt att nå så långt utanför landets gränser med vad man håller på med, på ett så enkelt och åskådligt sätt som genom en hemsida! Bilder säger dessutom så mycket, även om svenska inte är ett språk som förstås av alla. Men Matte får ändå finslipa språkkunskaperna från skoltiden. Nyttigt och roligt!
◊
I går glömde Matte att skriva om vad som utspelade sig när all sökträning var avslutad. Det kommer nu i stället!
En av träningskompisarna har tre hanhundar av rasen Australian Stockdog, tidigare kallad Working Kelpie. Åldermannen som är svart med röda tecken, medelåldermannen som är helsvart och så unghunden som är brun med röda tecken. Han är snudd på en kopia av Modji, men med kort päls! Hon hade även med två lånehundar. Två tikar besläktade med hennes egna hanar. En svart och en brun, båda med röda tecken. Nu tog hon ut hela Kelpieflocken och lät dem springa fritt i den upplysta lagerhallen. Modji var välkommen att vara med. Matte släppte ut Modji ur bilen och hon rusade in i lagerhallen i full fart. Alla träningskompisarna var ju där! Modji upptäckte alldeles för sent och plötsligt att det sprang runt fem hundar där inne! När vi tränar umgås hundarna sällan (tiden räcker inte till lek en vardagskväll), så samtliga Kelpies var okända för Modji. När Modji rusade fram till människoflocken anslöt sig de övriga hundarna och Modji kissade på sig. Det blev lite mycket! Men alla hundar var vänliga om än nyfikna och för hanarna hade Modji kvar dofter från nyligen avslutat löp. Modji blev noggrant undersökt av alla övriga hundar. Hon var minstingen i gänget men ingen valp längre. När Modji var genomnosad lämnade de henne ifred och fortsatte springa runt och kolla lokalen. Det låg vittring överallt eftersom vi tränat där inne. Till en början sprang Modji med rest ragg liksom den bruna Kelpietiken. Kelpietiken morrade lite till och från och verkade osäker. Då ställde sig Modji bakom en skiva lutad mot en vägg och kikade fram på de andra! Hon placerade sig efterhand utanför sitt gömsle och när någon rusade mot henne slank hon in bakom skivan. Hon var inte rädd, ingen svans mellan benen och ingen ragg, bara förfärligt nyfiken! Vartefter anslöt sig Modji mer och mer till flocken och hon accepterades utan problem. När alla övriga hundar försvann ut till bilarna, anslöt sig Modji till sin Matte och såg så nöjd ut! Hon såg ut att ha massor att berätta!
Modji hade fått en grundläggande lektion i hundvärldens skola. Lite som ett hingstutsläpp! Det gäller för ett flockdjur att lära sig hur man uppträder mot övriga flockmedlemmar. Här var dessutom alla hundarna lika stora som Modji och av samma typ. Jättebra! De var till och med förvillande lika! Så lika att Modji helt smälte in i flocken. Men hennes yviga och krokförsedda svans avslöjade henne. Visst 17 är Working Kelpie och Lapsk Vallhund väldigt lika varandra! Bortsett från pälsen då. Men alldeles för många unga Lapska Vallhundar visar sig nu få väldigt korta och tunna pälsar....
På onsdagkvällen skulle de Lapska på rallylydnadkurs. Träningsplanen ligger väldigt öppet med stora öppna fält runt omkring. Hemma blåste det så kraftigt att lösa föremål på tomten blåste iväg. Det var klart väder och en kall kväll var att vänta. Matte tränar rallylydnad omväxlande med Modji och Gázzi eftersom kurstiden är 1½ t./gång. Nu gällde det att komma på ett sätt att låta Gázzi vila torrt och i lä. Marken är fuktig och kall och blåsten därtill var ingen bra miljö för en gammal hund att ligga uppbunden i. Bilarna står för långt bort. Matte ville ha som en liten koja åt Gázzi. Tygburen är väldigt stor och bökig (plats för alla hundarna) samt nätförsedd på sidorna vilket inte ger något vinskydd.
Matte letade runt hemma och kom på en lösning! En stor säck för lövsamling i samma material som en lättviktspressennning, en hundfilt, en markskruv för hunduppbindning och en liten stropp med spänne. Matte bäddade med den ihopvikta filten inne i den liggande säcken (ett handtag mot marken och ett uppåt), satte skruven genom båda handtagen och fäste det övre handtaget med stroppen vid översta bygeln på skruven, för att hålla upp öppningen lite. Gázzi fick testa och gick glatt in i säcken och slog sig till ro! Kopplet fäster man sedan i skruven som vanligt.
Under träningen placerades säcken med Gázzi en bra bit från träningsplanen och Gázzi låg där inne med endast nosspegeln utanför! En bra uppfinning som Matte funderar på att ta patent på!
Modji var helt tyst under hela träningen! Hon uppträdde helt annorlunda i hundgruppen än hon gjorde förra veckan. Nu var det dessutom tre nya hundar närvarande. Troligtvis lärde sig Modji en hel del kvällen innan av Kelpiegänget om hur man uppför sig i större hundgrupper. Modji hade en mer lågmäld framtoning och föreföll mycket säkrare. Alla var ju snälla mot henne i går och uppförde sig väldigt väl. Modji fick en positiv erfarenhet av upplevelsen. Men man måste veta vad det är för hundar man släpper ihop sin unga hund med! Det måste vara stabila och pålitliga hundar!
Tillbaka