Matte stod och borstade tänderna när telefonen ringde på morgonen: "Hej! Det är från Postkodlotteriet!" Matte höll på att tappa både telfon och tandborste. Tankarna satte fart så klart! Nu har vi vunnit! Äntligen har vi vunnit välkomna extrapengar! TV:n är sällan påslagen så här års och ingen har koll på dragningarna. Gissa om man hinner tänka mycket i en sådan här situation! Men rösten i telefonen fortsatte: "Jag hoppas att jag inte stör så här tidigt på morgonen?" Matte måste be om ursäkt och spotta ut lite tandkräm för att strax återkomma. "Jo du kanske märkte att ni vann lite pengar i förra veckan?" Nej det hade varken Husse eller Matte märkt. Nu slirade Mattes hjärna i ilfart! 100.000:- var! Det är inte sant! Så klart det inte var. Rösten fortsatte: "Ja det var ju inte så mycket förståss, men 150:- på varje lott är ju i alla fall något! Nu ringer vi till alla som vunnit för att de skall få chansen att köpa ytterligare lotter inför Grannyran där väldigt mycket pengar kommer att lottas ut!" Nej tack. Husse och Matte nöjer sig med varsin lott. Men 150:- var är inte fy skam och Matte ringde Husse och meddelade den glada nyheten. På ungefär samma sätt som hon själv fick veta den.... Delad glädje är dubbel glädje!? Ha, ha!
När Matte satt och åt frukost hade hon sällskap av två råbockar precis utanför fönstret! En ung och en äldre. De gick där på sin sida och åt frukost även de! På bara några meters håll. De tittade in på Matte och Matte tittade ut på dem. Med en varg i skogen förstår de kanske att det är klokare än vanligt att hålla sig nära bostäderna och människorna.
Hundarna fick i dag en morgonpromenad på en timme. Hoffevalpen ( ca 6 m.) börjar verkligen ta sig ton! Tillsammans med Nuffehanen. I dag skällde båda intensivt när Matte passerade med de Lapska. Men - Hoffevalpen morrade även till viss del... Hur tänker en uppfödare som säljer en tre månader gammal Hoffehane till ett äldre par som har svårt att gå? Som dessutom har en Nuffehane på fem år. Vid en fråga varför de valt just en Hoffe fick Matte svaret: "Det bara blev så".
Rätt som det var ryckte Modji frammåt i kopplets längd och stirrade in på en tomt. Även Násti stod och stirrade frammåt. Inte ett ljud! Så rusade ett rådjur förbi en bit in på tomten. Strax efter skrek det högt. Fortfarande höll de Lapska tyst. Bra! Var det jagat? Matte kunde inte se i all grönska. Långt fram på en raksträcka höll två katter till. De förde någon form av dialog och rörde sig mitt på vägen. De två bruna Lapska hade full koll och Matte väntade sig skall. Men de höll tyst! Gázzi brydde sig inte det minsta om katterna.
Hela eftermiddagen var hundarna ute i solen och njöt på tomten. Násti och Modji lekte en hel del. Även Gázzi var med och jagade runt på gräsmattan. Hon höll samma goda fart som de yngre damerna! Skönt att hon bara hade drabbats av en sträckning nyligen.
Matte, som alltid gillat godis, har funderat på att döpa om sina hundar: Lakrits = Gázzi, Nougat = Násti, Choklad = Modji. Násti är just nu solblekt, urfälld och nougatfärgad. Det röda i pälsen saknas för närvarande.
Tillbaka