Om allt gått som det skulle, så har Modji nu gått in i den tredje dräktighetsveckan. Fram till nu har de små fosterblåsorna svävat fritt, men nu sker inplantationen i livmoderväggen. Från och med nu börjar en mycket kraftig tillväxt och närmast explosiv utvecling! Det känns lika ofattbart varje gång. Fosterblåsorna är nu 1-2 centimeter och redan har en tredjedel av dräktighetstiden passerat. Valparna föds i nionde veckan. Under den korta tid som är kvar skall de små embryona bli livsdugliga valpar. Som kan förflytta sig och själva leta upp en spene för att dia. Livet är förunderligt!
Eftersom man vet att valpar likaväl som människor, redan under fosterstadiet är mottagliga för intryck "utifrån" är det nu viktigt att Modji mår bra och inte stressas. Då en stressad tik överför stresshormoner till knytten som är på tillväxt. Likaså är de känsliga för beröring. Därför börjar Matte med "hanteringsövningar" redan nu. Masserar man tikens mage, så uppfattar valparna beröringen och är därför redan vana vid att bli hanterade direkt när de föds. Dessutom frigörs endorfiner som förs över till knytten när tiken blir smekt och mår bra. Så att alla mår bra. Knytten ligger så välpaketerade i fostervatten, att det inte är någon risk att man skadar dem. På förstasidan har Matte länkat till en sida skapad av en annan uppfödare, med en mycket bra beskrivning av fosterutvecklingen!
Klicka för större bild.
På tisdagen tog Matte en promenad i området med hundarna. Inte direkt en långpromenad, men mer än en rastningsrunda. Gråväder och hala vägar. Icebugs på! Därefter fick hundarna roa sig med lite bentuggande på tomten, när Matte försökte slå ner stora snösjok som hängde över ingången till huset. Det gick väl så där. Tungt var det och lite riskabelt. Många kilo är det som dråsar ner. Hela framsidan av huset hotades av nerfallande tunga snömängder. Farligt för hundarna. Till slut gav Matte upp och tog med hundarna in. Då och då hördes dova dunsar framför huset och ytterligare en snöhög låg där.