Lördag.
Hela förmiddagen snöade det. Husse tog med hundarna och gick ut och skottade. Aili och Dima älskar att leka i all snö! Matte satte igång tvättmaskinen och stökade i stugan ett tag, innan hon tog med sig hundarna ut på en långpromenad. Trots ny snö på den äntligen plogade vägen lyckades Matte hålla god fart för motion. Endast någon enstaka bil passerade och i övrigt var det öde i området så här en lördagförmiddag.
Dima har fått en helt annan stil på koppepromenaderna nu! Inga tokhopp rakt upp på Matte så snart en bil passerat, eller när han mött andra hundar, eller när han sett en barnvagn på nära håll. Matte behöver inte längre hålla Dimas koppel virat runt handen, för att inte riskera att tappa kopplet i en för Dima stressig situation. Matte behöver inte ens hålla Dimas koppel separat i ena handen. Nu kunde Matte hundpromenera som förr, med Modjis och Ailis koppel löst och ledigt hållna i en och samma hand. Dima har varvat ner och ingen hund drar i kopplet nu. Dima och Aili går fint sida vid sida snett framför Matte. De uppför sig båda väl vid hundmöten. Det är ett fint hundpar som Matte har med sig på promenaderna, som är enklare och säkrare nu. När Dima plötsligt vände sig om i ett jättehopp rakt emot Matte var det ett riskmoment. Det gällde att stå stadigt på fötterna!
Vid hemkomsten fick hundarna leka ännu mer på tomten, men snart sökte sig flocken inomhus. Husse och Matte lämnade hundarna hemma och begav sig iväg till Arninge för att lyxa till helgen med att äta helgbuffé i Jaktvillan. En nyhet! Här serveras lunchbuffé under veckorna. Nu hade man gjort vinterfint med en sprakande brasa i den öppna spisen och tända ljus överallt. Borden var dukade med ljus och blomma. Matte fick julkänsla vid ankomsten till den gamla träbyggnaden i affärsområdets utkant. En sparad relik från svunna tider. Stämningen var som vid ankomsten till ett julbordsätande i en mycket passande miljö, i kanten av ett skogsparti. Rödingen var superb! Liksom alla grönsaksmixer. Husse gillade revbensspjällen. Julstämning som sagt!
Vid hemkomsten låg hundarna precis så som de lämnats. Aili var lite seg och väntade med att resa sig och Dima sträckte på sig noga och omsorgsfullt när Matte klev in genom ytterdörren. Det är skönt att veta att de kopplar av ordentligt när de är ensamma. De vistas i kök och matrum med utsikt mot baksidan där rådjur och fåglar äter kring fågelbordet. Vilket bara betraktas som intressant. Inget de hetsar upp sig över. De slipper däremot att bevaka husets framsida med alla som passerar på vägen. Radion står på för dämpande av ljud utifrån och för sällskap.
Ännu hann hundarna leka en halvtimme i snön samt leta godis, innan skymningen föll.
Aili och Dima är verkligen en perfekt matchning. Ett stort TACK till Dimas förra matte och till Hundar Utan Hem som förmedlade kontakten.
Klicka för större bild.
