Måndag.
Lapskflocken har två revir som de växlar emellan. Ett permanentboende och en stor "hundgård med stor hundkoja" åt hundarna. Nu var det dags att dra iväg ut mot kusten och hundarnas stora hundgård. All snö har äntligen töat bort och tjälen börjar släppa. Matte ville komma igång med att städa rent på marken runt hundkojan. Hundgården består av en stor inhägnad (fårnät) skogsbacke i sydvästläge och vid ankomsten gjorde hundarna som vanligt, de tog en inspektionsrunda längs med staketet. Mot granntomten i väster där ett fågelbord genererar diverse spill in i de Lapskas revir, upp mot berget och skogen i norr, vidare längs långsidan mot det gamla hygget i öster och havet med dofter långt ifrån. Ner mot det lilla granntorpet som ytterst sällan besöks och tillbaka till grinden i söder. När detta var klart inspekterade de var för sig resten av sitt revir, som besöktes för inte alltför länge sedan, men nya dofter dyker ständigt upp.
Matte ställde upp alla dörrar till hus och uthus och fick in den mildare luften utomhus efter nattkylan. Det får dröja lite till innan vattnet slås på, då nätterna ännu håller minusgrader ibland. Husse höll till längst upp mot berget i snickarboden och här brukar det vara som finast så här års. På brädan över två bockar mot söderväggen sitter man fint och har hela sluttningen nedanför sig. Älghornen på väggen och skogen och berget i ryggen ger en känsla av gamla tider och liten stuga långt borta från stan. Vilket känns fint när Stockholm ligger inom räckhåll på högst en timme med bil.
Matte kröp på knä längs den gamla stenkantade rabatten utmed hundkojans södervägg. Alla torkade stjälkar från lysemachian (praktlysing) skulle rensas bort tillsammans med annat skräp. Björkarna är Mattes favoritträd, men de skräpar väldigt under vintern och små kvistar låg överallt tillsammans med en del löv. Krattan plockades fram och Matte rensade rent närmast runt huset. Resten får i stort sett ligga orört då känslan av skogsbacke skall bevaras. Det gamla stenpartiet är numera bevuxet med skogshallon och forsythian får ta den plats den vill ha. Smultronen har invaderat och hallon och smultron i stenpartiet är fint! Inget som behöver skötas. Hundarna älskar det! Tillsammans med alla blåbär som finns överallt! Nu tittade några blåsippor fram och små vitsippsknoppar fanns under de blöta löven.
Modji och Aili roade sig lite tillsammans då och då, men ägnade sig mest åt att skrota omkring överallt och kolla alla dofter. Eller så tittade de till Husse och Matte så att de skötte sig och gjorde vad de skulle. Husse lyckades baxa in två stora stenar i bilen. Dessa behövdes för att förstärka bäckkanten i det andra, permanenta, reviret. Timmarna gick och hundarna föreföll nöjda med tillvaron. Modji slog sig ner mitt på gårdstunet och lyssnade på nyinflyttade hundar neråt den gamla bandyplanen. Här fanns endast en hund när Lapskflocken intog sitt nya revir. Nu är fler hus bebodda permanent och ett gäng småhundar och en större hund hördes skälla med jämna mellanrum. För ovanlighetens skull var bilen uppkörd på gårdstunet för att lasta in stenarna och Aili utnyttjade möjligheten till en bekväm viloplats. Här hade de närmare 2.000 kvm att röra sig på och den ena satt mitt emellan stugorna mitt i reviret och den andra låg i bilen. När de själva fick välja.
Efter närmare fyra timmar var det till slut dags att låsa alla dörrar och bege sig hemåt. Med en extra sväng genom Åkersberga för att dels titta på ett eventuellt tänkbart träningsområde och för att köpa solrosfrön åt de mycket hungriga fåglarna.