Lördag och stämningsfull helgdag. Nej, Matte firar inte någon helgdag med benrangel och spöken. Det bär emot och i avsaknad av små barn i familjen klarar sig Matte undan med att sätta en dekorativ, stor orange pumpa intill en stor kruka med murgröna på altanen och intill detta en ljuslykta. Som pynt i skarven mellan oktober och november.
Klicka för större bilder.
Andra får för Mattes del fira denna helg precis hur de vill. Bara Matte slipper blodiga lik och annat makabert, när man vill minnas dem som inte längre finns med oss. Av någon anledning finns många dödsdagar bland anhöriga, nära och kära att minnas just precis nu för Matte. I oktober och i november. En naturens höst såväl som livets höst. Liv som tog slut just så här års. I fjol, i förfjol och och år dessförinnan. Hösten är icke förty Mattes finaste årstid.
Modji och Aili fick gå en omväxlande promenad med Matte, genom ett ganska öde bostadsområde. En del stugor förefaller vara igenbommade för säsongen. Det regnade till och från och flertalet höll sig inomhus.
Hundarna fick stanna hemma när Matte och Husse tog bilen och for ett stycke söderut för ett besök på Djursholms begravningsplats, tillsammans med Mattes söner. Ett underbart vackert, kuperat skogsområde mitt i samhället. Omtyckt av hundägare att promenera igenom och även denna sena eftermidag befann sig många hundar här med sin familjer. Traditioner lever vidare och de båda gamla familjegravarna på de äldsta och centrala delarna pyntades nu åter. Den femte generationen tar vid och lär sig om dem som vilar här. Familj såväl som ikoner som Elsa Beskow och Alice Tegnér.
En måltid tillsammans brukar följa på det gemensamma besöket vid familjegravarna. Vid Djursholms Torg finns ett ställe som brukar besökas och en anpassning till gällande regler och rekommendationer var gjord. Såtillvida att uteserveringen var öppen med påslagna infravärmare på rad under väl nerdragen markis. Väl förberedda med varma kläder slog sig familjemedlemmarna ner och gjorde sina beställningar. Nio grader var det utmhus och fuktigt. Inomhus satt bara två mindre sällskap i varsin del av lokalen. I fjol var här knökfullt! Personalstyrkan var anpassad efter antal bokade bord och väntan på maten blev låååång. Förrätt, varmrätt och efterrätt.... Som vanligt fanns massor att prata om och tiden gick fort och ingen frös! Efter hela tre timmar bröts taffeln och var och en for hem till sitt och två Lapska Vallhundar fick äntligen middag även de!
Söndag.
Efter morgonpromenad och frukost gick Aili som vanligt till jobbet. Det vill säga, hon ville ligga i uterummet och ha koll på omgivningen. Modji har brukat göra henne sällskap samtidigt. Med allt kylslagnare morgnar har Modji dock börjat dröja kvar inomhus framför morgonbrasan ett tag, innan även hon gått i tjänst som flockens seniorvakthund.
Så småningom gjorde Husse och Matte hundarna sällskap och gick ut även de, släppande hundarna vidare ut på tomten. Allt fler kom på fötter och hundpromenerade förbi Lapskflockens revir. Modji glömde sig och kommenterade, men kom på sig själv och sökte ögonkontakt med Matte. Modji ville bara säga att hon "bara ville tipsa om att någon närmade sig!" När hon fått ögonkontakt tolkade Matte det som att Modji därmed lämnade över ansvaret. Båda Lapskdamerna avstod sedan från att kommentera förbipasserande.
Detta var sista dagen restaurangen var öppen på den närbelägna golfklubben. Det småregnade och vinden tilltog men parkeringen var full av sugna golfare som ville passa på att ta en runda på artonhålsbanan, innan även den stängde. Sista dagen även här. Bara niohålsbanan håller öppet tills vidare. Att den stora banan stänger nu innebär att det blir fritt fram att stavgå här med lösa hundar!
Tanken var att Modji och Aili skulle vistas under tak på altanen strax utanför fönstret, nära bordet där Husse och Matte skulle äta sin lunch. För lite underhållning från både golfare och sjöfåglar strax intill. Mycket att titta på finns det här! Men si det tyckte inte kocken, som älskar hundar! Inte sjutton skulle de stanna utanför, även om det var under tak. Modji och Aili bjöds in och fick ett eget bord intill Husse och Matte. Där bjöds de på varsin köttbulle, till sin stora förvåning och förtjusning!
En tuff och ändamålsenligt klädd Chinese Crested -tjej kom in från en golfrunda i ruskväder med sin husse. Hon hade ett regntäcke värdigt en brukshund i designen. Inget gulligt här inte! Funktionskläder skulle det vara! Matte blev kär i denna tuffa brud och måste bara hälsa! Tuffingen hade värdighet och integritet och bevärdigade inte Matte med en blick! Frisyren var vindrufsig och blöt och hennes husse upplyste om att den tuffa bruden varit med upp på Kebnekajse! Det förvånade inte Matte ett ögonblick! En sådan brud skulle kunna passa in på äldre dagar kanske. När en Lapsk blir övermäktig. Om Matte hinner med.... Jäklar vilket driv i steget den lilla tuffingen hade!