Under rubriken "RÖD KONG" den 3.8 finns i kommentarsfältet fakta kring detta, från någon som kan mer, och det tackar Matte för!
Torsdag.
Kvällen blev sen på onsdagen, så som lätt händer när man pratar hund!
Matte och Husse uppskattar när man tar sig tid att hänga med på någon träning för att få en korrektare bild av rasen Lapsk Vallhund, än om man hakar på någon med Lapsk för en promenad tillsammans! Eller kommer hem till Lapskflocken för att umgås med Modji och Aili framför braskaminen. Som vore de vilka hundar som helst som nöjer sig med att ligga i trädgården och studera förbipasserande med totalt ointresse och under total tystnad. Det gör de inte. De är vallande hundar som är avlade för att fösa renar med hjälp av skall och de egenskaperna väcks lätt till liv när någon passerar på något för dem triggande sätt. Som en lös hund springande långt ifrån sin ägare, eller motionerande/springande förare med hund. Modji och Aili kommenterar gärna dessa förbipasserare. Vilket Matte gör allt hon kan för att jobba bort och lyckas rätt bra till och från med skvallerträning. Men är Matte tillfäligtvis utom synhåll i stugan eller bakom huset tar de två Lapska över och berättar för Matte att vägen utanför inte är tom. Någon kan vara på ingående. Vilket ju inte är helt fel ur en vaktande hunds perspektiv. Lapska vaktar genom att larma och att larma låter. Ringklockor som går igång lite onödigt ofta ibland kanske....
Matte betraktar de egna två Lapska med anmödrar i två tidigare generationer som goda representanter för rasen. Så klart. Matte är inte opartisk. Men de har klarat sig fint på både utställningar och på olika typer av arbetsrelaterade prov och uppgifter i form av träning och tävling i lite av varje och skarpa sökuppgifter. Tre av dem har lyckats ta sig igenom nålsögat och blivit certifierade räddningshundar, den fjärde fick inte gå kurs på grund av antika förare som passerat bäst före för deltagande på kurs.
Att hänga med en träningskväll med ett gäng Lapska Vallhundar, oavsett vad som tränas så länge hundens uppgifter ställer någon form av krav på självständig arbetsinsats från hunden, säger mycket mer om rasen än att gå en promenad med en Lapsk i snöre i stadsmiljö.
Onsdagkvällens besök skedde inte för att lära känna rasen, då en tvåårig kille av rasen Lapsk Vallhund medföljde. Snarare var det ett studiebesök för att lära sig lite om den typ av träning som Lapskflocken och träningsgruppen ägnar sig åt regelbundet. Den unga grabben visste vad han var satt att göra och visade på både bra figurantintresse och oberördhet i miljön. Kul att få se ännu en Lapsk visa goda arbetsegenskaper tillsammans med sin förare!
Må de bli fler.
Vad gäller de egna Lapsktantena så hade de en sovmorgon och en förmiddag med låg aktivitetsnivå, såsom ofta är fallet på torsdagarna efter en intensiv träningskväll i grupp.
Mitt på dagen hade Matte plötsligt sällskap, när hon flyttade på klickern som låg på bordet i uterummet där nos- och tasstargetträningen ägt rum den senaste tiden. När Matte vände sig om satt där två utvilade Lapska Vallhundar som tända ljus, med tindrande ögon och visade med alll önskvärd tydlighet att de var leksugna! Lek = träning för dessa två hundar!
Detta älskar Matte! Dessa hundars ständiga vilja att göra saker tillsammans! Deras nyfikenhet!Deras driv! Deras uthållighet! Deras smarthet! Deras självständighet och deras samarbetsvilja som bygger på att man lärt sig koderna för deras samarbetsvilja. Rasen skiljer sig en del vad gäller dessa koder från till exempel Schäfer och Border Collie. Två raser som ofta nämns när man vill veta mer om Lapsk. En Lapsk Vallhund "ser ut som en liten Schäfer och är en vallhund som en BC." Alltså tror man sig veta hur en Lapsk är.
Att ha haft många Schäfrar i bruksträning innebär inte att man per autamatique kan överföra det träningssättet till en Lapsk. Har många upptäckt när de trott sig kunna koderna för alla raser bara för att man haft Schäfer. "Jag har haft många Schäfrar och nu vill jag ha något mindre så jag söker en Lapsk Vallhund". Har hört den förut. Inte ens en halv Schäfer är samma sak. Kunde Matte konstatera när Gázzi blev en del av flocken efter att Matte utbildat en Husky/Schäfer till räddningshund och tränat räddningssök och spår med en annan Husky/Schäfer.
Modji och Aili fick så klart leka med Matte! En i taget i uterummet och en väntande i kö utanför glasdörren. De skiftar automatiskt när Matte öppnar dörren. Ingen skäller under väntan! Möjligen har Aili aningen svårt att vara helt tyst och små gnyenden kan anas till och från av iver att få vara med och leka! Båda visade fina framsteg i både tasstarget och nostarget! Mattes konstruktion med det lilla Lypsyllocket fasttejpat på en tung marmorplatta fungerar fint. Targetstickans lilla gula kula gängas upp och ramlar av ibland av Modjis initialt ganska burdusa närmande, men det blir bättre.
Rätt snart hade de båda visat så fina resultat att leken bröts tvärt! Utifrån divisen att "det sista du gör på en träning är det första du gör på nästa träning".
Vilket visade sig stämma väldigt bra strax innan läggdags! Då hade hundarna fått sukta rätt länge på att få leka mera med Matte. Ett resultat värt att filma presterade båda vad gällde båda grenarna. De satte direkt tassen på det blå locket flera gånger i följd och de satte direkt nosen mot den lilla gula kulan på stickan. Flera gånger i olika lägen. Mobilen med kamera var utom räckhåll tyvärr.
Matte älskar dessa arbetsmyrors attityd! De är alltid sugna på att hänga med på allt vad som hittas på i flocken! Att ha en Lapsk och bara använda den som gåsällskap är att underskatta sin hund och att inte ta tillvara och låta den använda hela sitt register av arbetslust och arbetsförmåga. Man har så mycket mer hund än man har användning av, vilket då och då leder till omplaceringar och avlivningar. Man läste aldrig manualen ordentligt innan införskaffandet av hund. Vilket för övrigt gäller vid köp av många olika raser, där man köper efter utseende och inte kapacitet. Förhoppningsvis finns det stor arbetskapacitet i alla sålda Lapskvalpar framöver.
Bilderna nedan:
Överst: Modji 7 m. på träningsläger i Nynäshamn, där hon fick åka båt för första gången och då gick det fort till Modjis stora glädje!
I mitten: Hundarna tränades med bil i en bergtäkt för att tränas att söka från en båt. Man får göra så gott man kan och använda sin fantasi. Med hundar som ställer upp på allt är det inga problem!
Längst ner: Bilden togs när Modji sökte en drunknad person, kort innan hon lokaliserade och markerade var kroppen fanns. Den hittades av dykare morgonen efter. Den hade då legat på fem meters djup i en vecka.
Klicka för större bilder.
