Julafton.
Hundarna fick även denna dag lägga lite energi på att leta pyttesmå godisbitar över hela gräsmattan framför huset. Násti fick tjuvstarta till de övriga två hundarnas stora frustration! Hon leddes i koppel och sele nerför den mycket hala trappen och bort till gräsmattan, där hon släpptes lös. Först när hon kommit igång med letandet efter godisbitar släpptes de två andra lösa och även de fick leta godis. Násti har en balansrubbning och hon är lite sned, men hon är pigg och glad! Hon fungerade fint på godissöket på julafton! Så småningom började det regna och det var mysigt att dra sig inomhus för mat i brasans och stearinljusens sken. Sjukdom kom emellan och gästerna var två, varför eftermiddagen och kvällen förflöt i stort lugn och helt i avsaknad av stress. Lite mat och lite godis åts upp och hundarna fick lite extra även de. Timmarna rasslade iväg och plötsligt var det midnatt! En kväll med goda samtal och några utdelade julklappar hade övergått i natt. Besökarna åkte tillbaka in till stan och Lapskflocken släckte ner och kröp till kojs. Násti var glad men jättetrött efter kvällsrastningen.
Juldagen tillbringade familjen i stillhet. Slappade och mådde bra. Återhämtning för Násti som trots det fick sin terapi i form av godissök, vilket håller henne fysiskt igång en längre stund i konkurens med de andra två, samt tvingar henne att koordinera luksinne, syn och rörelser för att hitta de mycket små godisbitarna eller som denna dag en del av frukosten, i form av små torrfoderkulor. Násti började få upp farten riktig bra och såg allt säkrare ut vartefter dagen led. Godissök även denna dag alltså.
Annandagen var en dag med besök och en gemensam julmåltid. Hundarna var mycket glada åt besöket som innebar att de två Flattekompisarna dök upp igen! Násti fick hälsa separat på tvåbeningarna innan alla övriga hundar for runt och återknöt kontakten. Därefter fick Násti göra Matte sällskap i köket, medan alla andra for omkring ute i det fina och soliga vädret innan maten. En liten buffé dukades upp i köket och Lapsktrion hamnade bakom galler i sovrummen och Flatteduon fick hålla till i uterummet. Det kändes lugnast så. Men till kaffet var det fritt fram och den lilla stugan fylldes av de fem glada hundarna! Vilket inte hindrade att levande ljus kunde stå lite här och där och sprida julstämning. Matte hade full koll. Innan gästerna anlände hade Husse skogspromenerat med Modji och Aili och Matte hade tränat Násti på tomten. Det känns väldigt viktigt att hon både rör på sig på ett varierat sätt, samt använder alla sina sinnen. Godissök även denna dag,
Tredjedag jul - tisdag.
Ännu en dag med besök under eftermiddagen. Julen är en tid då många återvänder till sina rötter och hembygder och många skall hinna träffas. Matte hade syskonträff. En lugn och behaglig samvaro med hundar som hunnit vara ute en hel del i den snö som började falla på morgonen! Alla tre var mycket belåtna med snöandet. Násti fick följa med till brevlådan för att hämta morgontidningen som vanligt igen. Balansen blir allt bättre!
Onsdag.
En dag vikt för träning tillsammans med Lapskägare ett stycke norrifrån. Området som användes gav en möjlighet till utomhusträning och inomhusträning, varför gruppen körde alla hundar ute i solen först, för att sedan låna arbetsplatsens kök till lunchätande mitt på dagen. Därefter fick alla hundar jobba i en stor maskinhall, när solen sjönk och det blev kallare ute. Tränade denna dag gjorde sju Lapska Vallhundar. På lite olika sätt anpassat efter ålder och tillstånd. Minstingen på tre månader miljötränade genom att vistas i de olika miljöerna ute och inne under och mellan de andra hundarnas sök. Två försök till hittaövning gjordes, men lillkillen blev för trött av både resa och en störtflod av nya intryck! Grabben var mycket nyfiken och orädd och föreföll uppskatta denna äventyrslekplats mycket! Detta är en plats där familjens egna hundar miljötränat sedan knyttstadiet och här får inga småttingar vara lösa! Koppel eller lina för säkerhetens skull.
Násti visade tydligt att hon ville få jobba och det hade varit grymt att inte låta henne få vara med och leka. Men något sök kan man inte kalla det hon gjorde. Det blev mer av en "knyttövning"/nybörjarövning, där Husse gömde sig mycket enkelt och inte långt bort och inte i miljö. Matte tog Násti på en rastning och sedan fick hon gå iväg och leta rätt på sin Husse. Vilket hon gjorde med stor iver och stor koncentration och hon hittade honom snabbt och enkelt och skallmarkerade även fint, även om det inte var ett krav. Sedan vägrade hon släppa tuben med skinkpastej! Höll hårt med båda tassarna. Násti mådde mycket gott av att få "jobba" lite anpassat. Balansen var bättre än dagen innan.
Övriga hundar fick likartade sök både utomhus och inomhus. Förarna fick inte veta var figuranterna var gömda och en "facit" som visste följde med. Utomhus fyndade hundarna rätt snabbt, men inomhus är det betydligt svårare och här fick de tänka till ordentligt för att lösa uppgiften! Hela tiden var det olika typer av störningar, då detta var en vanlig arbetsdag på platsen, med många stora fordon som skulle tvättas i tvätthallen i kanten av fordonshallen och sökområdet utomhus. Bilar och gubbar rörde sig runt om hela tiden. Koppelsök var då och då det enda tänkbara.
Först vid åttatiden på kvällen skildes hundförarna åt, efter många timmars träning och en avslutande måltid med eftersnack. Husse och Matte avundades inte dem som hade flera timmars körning hem och var fulla av beundran över motivationen att köra så långt, för att få träna sina Lapska i en omväxlande och ovanlig miljö!
Torsdag.
Lapskflocken sov ut på morgonen. Násti var segast av alla och drömde springdrömmar när den övriga familjen började röra på sig i stugan. Men även hon vaknade och gnuggade sömnen ur ögonen och hängde med ut på promenaden till brevlådan. Dagen bjöd på en hel del utevistelse och en skogsrunda för Husse och de mörkbruna. Násti skrotade runt med Matte som "hundskitstädade" tomten. Násti rör sig nu mycket säkrare och stadigare. Balansen är mycket bättre och Násti travar fint och säkert. Snedheten med huvudet lite lutat åt vänster kvarstår dock. I övrigt är Násti precis som innan hon drabbades av denna troliga hjärnblödning för exakt två veckor sedan. Mentalt är hon helt intakt. Lite sned kan man väl få vara, även om det skulle råka störa någon. Men Husse och Matte har ägnat och ägnar alltjämt en hel del tid åt Nástis rehabilitering, som är ett experimenterande, då ingen sådan träning av hundar kunnat hittas. Matte ugår ifrån att alla sinnen måste stimuleras. Sedan får man göra så gott man kan. Lite extra endorfiner i form av extra kel och små favörer skadar säkert inte heller.
Matte hade gett upp hoppet då för två veckor sedan, men inte Husse. Násti fick en chans och tog den. En dag i sänder. I dag har Násti haft ännu en bra dag. Vi med henne.