Med besök i stugan anser inte Matte att hon kan lägga tid på att köra igång datorn för annat än att eventuellt kolla mail. Hon är ingen vän av att man i sällskap med andra surfar på mobilen och föra långa telefonsamtal. Inget dagbokskrivande under helgen alltså. "But the times they are achanging!" för att citera Bob Dylan. Generationsskifte eller attitydskifte?
På fredagförmiddagen tog de båda Lapskmattarna en gemensam skogspromenad med de fyra Lapsktjejerna i koppel. En härlig tur i finfint väder! Eftermiddagen valde den långkörande besökaren att tillbringa i viloläge med sin hund efter många timmar bakom ratten och en utställning nästkommande dag. Matte hade ett kort beök på byn att klara av och lämnade över stugan för ett par timmar.
Tidig uppstigning på lördagen för ankomst till Älvsjömässan i god tid, beräknad på hur många hundar som bedöms per timme generellt. Det visade sig bli vääääldigt god tid. Besökarbilen var rymlig och alla åkte tillsammans för enkelhetens skull. Snickarduon hade tagit ledigt för Luciafirande med sina barn på dagis under fredagen och tog igen genom att jobba vidare hos Lapskflocken under lördagen. Násti och Modji som lämnats hemma var alltså inte ensamma i stugan, om än bakom barngrind i köket. Mest jobbades det utomhus med plåtläggning på taket, men helt övergivna var hundarna inte.
Husse och Matte upplevde att det var ovanligt mycket folk på plats detta år. Någon skvallrade om ett stånd som sålde dekaler och under över alla under saluförde Lapsk Vallhundbilder! Stora och små och för nyckelringar och nummerlappshållare! Med text Lapinporokoira förvissor, men vadå?! Snygg hundbild var det dessutom! Dessa dekaler hade en strykande åtgång och Matte lyckades bara få två klisterdekaler, en av var storlek, de sista. Även den sista nummerlappshållaren och de tre sista nyckelringarna. Bra gåvor till Lapskfrälsta. Men varför i hela friden har det under alla dessa år som Matte sökt liknande produkter varit så svårt att hitta svenska varor? Med svensk text och bra bild på en vuxen och rastypisk hund. Någon måtte väl kunna åstadkomma detta? Men föralldel, det finns ju att få i Finland.... Här fanns i alla fall uppenbarligen en efterfrågan!
Utställningen?
Jo det var ju även en sådan utöver en omfattande tillbehörsmarknad. Aili var där för att träna utställning med allt vad det innebär. Hon fann sig väl tillrätta i vimlet och väckte viss uppmärksamhet. Vad som orsakade flest kommentarer var hennes mycket mörkt bruna färg. I ringen debuterade hon i Öppen klass nyligen fyllda två år. Aili skötte sig bra, men Matte kunde inte göra henne rättvisa med höftprotes på hårt golv. Med protes får man inte springa alls. Vilket Matte struntade i när det var utställning på gräs och i ridhus, men ett hårt golv kändes onödigt att utmana. Domaren frågade vänligt om Matte kunde springa i stället för att gå med långa kliv, Matte förklarade problemet och domaren var mycket vänligt förstående, men på mattan på diagonalen gjorde Matte ett försök och hann inte få upp farten nog mycket för att domaren skulle kunna se Aili sträcka ut. Tyvärr. Ett extra varv fick Matte och försökte småjogga, vilket inte heller räckte för Aili för att sträcka ut. Hon har annars en fin trav med långa steg med bra frånskjut. Vilket Matte såg när Aili hade annan handler i våras.
Domaren var mycket mjuk och behaglig med Aili och om honom tyckte Matte mycket. Han gav en mycket rättvis kritik av Aili tyckte både Husse och Matte och så här tyckte han:
" 2 years, ex. proportions, good head and expression. Good neck and caoat, slightly sloping croupe, moderate angulated. Needs more reach and drive when she moves and more self confidence. Good coat. Well presented." - Very good.
"I like Your dog very much, but she needs a lilltle more selfconfidence." Yttrade han.
Hennes faster Tiiva vann rubbet. Grattis!
Nástisonen Epic (Átjájuoksa Adja) tävlade i rallylydnad, mästarklass och han och hans matte gjorde mycket bra ifrån sig på lördagen, vilket gav dem 96 poäng och en andraplacering! Snyggt jobbat och stort GRATTIS!
Hem for familjen och hann låta hundarna vistas ute på tomten ett tag innan mörkret föll.
Söndag.
Snickarna ville jobba även denna dag, då de börjar känna tidspress inför jul och utlovat färdigställande av det tillbyggda sovrummet. De satte tidigt igång med att färdigställa panelandet av väggen inne och började lägga golvet. En märklig känla var att se allt IRL precis som det såg ut när planerna tagit form inne i Mattes skalle! Snyggt! Nöjda Matte och Husse!
De långväga besökarna tog farväl och styrde söderut. Husse och Matte tog med Aili för mer självförtroendeträning och livserfarenhet på en mycket välbesökt julmarknad i Åkersberga. Trivsam miljö och fint hantverk på Åkersberga Växtförsäljning. Här inträffade något som bara blev så helt perfekt för Aili just nu! Hon fick möta tomten! En snabbtänkt och perfekt "hundtomte"! Precis framför nosen på Aili kom han ut från personalutrymmet, medförande en korg med pepparkakor. Aili "såg inte" tomten - hon kände bara doften av kakorna i korgen! Så talade tomten till Aili och hon fick se det mycket skäggiga ansiktet med luvan nerdragen och ögonen knappt synliga. Aili hoppade baklänges! Öronen spetsade rakt framåt och sedan skällde Aili ut tomten som omedelbart bröt av en bit pepparkaka och räckte fram den. Lika snabbt som Aili hoppade bakåt klev hon framåt och lät sig väl smaka. Tomten var redan på väg vidare och Aili tittade långt efter honom. Det kunde knappast ha blivit bättre ur träningssynpunkt.
Hem kom familjen till en stuga med färdigställda ytskikt. Två hundar som gärna ville komma ut och en hel del ihopsamlande av smått och stort skräp runt stugan. Frost och minusgrader och som smått snöfnas i luften.
Det kanske blir jul i den aningen röriga stugan trots allt. Matte hade handlat ett stort fint hjärta i buxbom att pryda tillbyggnaden med.