Fredag.
Så var dagen äntligen här! Äntligen var det efter sex i stället för tre veckor dags att få den andra sprutan med Covid-19 vaccin! Men inte förrän i kvällningen. Sista bokningsbara tid för dagen.
Matte jobbade vidare på att lösa problemet med att säkra den lilla växthuspaviljongen på något sätt. Kom på att två stora murstenar i betong och en halvsten låg som trappa i bäcken. Klev i stövlarna och lyckades på något märkligt sätt baxa upp dessa gigantiska betongblock vägande 22,8 kilo styck. Genom att "rulla" dem över gräsytan fick Matte dem hela vägen till paviljongen och på plats. Det såg riktigt bra ut! Med ytterligare tretton stycken runt väggarna bör det lilla plasthuset stå kvar när vindarna tar i. Hoppas Matte. Som känner att detta räcker gott som styrketräning för gamla tanter.
Ytterligare lite kreativitet måste till för att fixa uppställning av dubbeldörrarna. Matte är en "skrotsamlare" enligt vissa och det har sina poäng när man lever lantligt. Någon form av krok måste till på något vis och två sparade "krokar" för förankring av något lätt i marken låg kvar i trädgårdsskåpet. En rak stålpinne på femton centimeter med en böj i änden. Matte behövde böj i varje ände och hittade fyra sparade pinnar med böj. Förenade dem med trädgårdsbindtråd och fick till två fina dubbelkrokar att fästa i paviljong och dörr. Så nu kan båda dörrarna ställas upp när det behövs för plantors välmående. Sakta men säkert blir det som Matte tänkt sig.
Vädret var lynnigt och från en solig morgon övergick vädret i mörka moln som närmade sig med raketfart. Husse och Matte fick rusa in när hagelskuren med stora isbitar fallande från skyn rusade fram längs vägen söderifrån! En mycket märklig syn! En tydlig frontlinje på vägen där ovädret drog fram. Små isbitar låg i drivor överallt runt stugan och Matte vågade inte hoppas på att alla nyutslagna tulpaner skulle klara sig. Det dånade på stugans plåttak och Aili gick in under bordet för fullgott skydd i uterummet. Taket kunde ju braka in! Det gjorde det inte och tulpanerna höll märklilgt nog. Blött blev det åter över hela gräsmattan, med fem millimeter nederbörd på fem minuter. Högst.
När molnen för en stund drog bort tog Matte en rask promenad med hundarna, innan det var dags att åka till Kistamässan där vaccintid var bokad. Sista tiderna på kvällen innan denna tillfälliga vaccnationsplats stängde för dagen. Kring Stockholm finns det många vaccinationsplatser iordningställda i därför lämpliga lokaler. Så här dags på kvällen gick allt snabbt och smidigt utan köbildning. Endast ett fåtal vaccinatörer jobbade ännu, de flesta båsen var tomma och det var blandade åldrar på dem som skulle vaccineras. En del skulle få första och en del sin andra spruta. För den som jobbat sedan öppnandet på morgonen var det inte lätt att hålla ordning på allt.
Matte led verkligen med den genomtrötta sköterska som vaccinerade Matte. Efter att mängder med gånger samma dag ha fyllt i kort med dagens datum var datumet nu som bortblåst. En hand i en värkande korsrygg och en hand sökande efter rätt plats att notera i datorn. Hittade inte. Bad om ursäkt. Frågade Matte om vilken arm hon ville bli stucken i. Matte satt med vänster överarm redo och svarade vänster. Men det uppfattades inte och fick frågan igen om det var höger arm som nålen skulle sättas i. Om det var första sprutan eller andra, trots att vaccinationskortet lämnats fram där alla uppgifter om tidigare vaccination lämnats. Matte förvissade sig om att det var rätt vaccin i sprutan - samma som i den första och det var det. Pfizer. Nålen sattes omärkligt och allt gick fint och Matte tyckte så innerligt synd om den som vaccinerat Matte och andra och som skulle komma hem på fredagkvällen och vara totalt slutkörd.
Heder åt er alla som arbetar inom vården. Alla som får slita för att få landets befolkning vaccinerad så fort som möjligt för att bromsa smittspridningen. En yrkesgrupp vars sommarsemester inte är självklar. Där man måste få vila men där arbetsgivare sliter i dem, sliter ut dem.
Matte och Husse märker att förvånansvärt många väljer att avstå vaccination. Baserat på rädsla. Men för att bli av med skiten är det viktigt att så många som möjligt vaccineras i hela världen! I Sverige erbjuds alla vaccination och har man ingen app och inte kan boka på nätet så kan man ringa! Som vaccinerad kan man bära smitta och föra den vidare till icke vaccinerade. Så livet efter vaccination blir inte alls som livet var före det stora C, när inte alla tackar ja till vaccination. Alla kan inte alls umgås med alla andra som vanligt. Inte de som inte är vaccinerade. Smittan blir kvar i samhället. Vi kan träffas men inte ni. Så ledsamt.