Fredag.
För en tid sedan fyllde Matte år och som vanligt den här tiden på året blir det lite firande lite då och då när anhöriga har möjlighet. På fredagen befann sig Mattes båda yngre syskon inom räckhåll och trion samlades i Lapskreviret för en gemensam lunch. Något som Aili uppskattade mycket! Precis som hennes anmödrar gjort före henne. Sociala hundar som älskat besök och betraktat alla människor som vänner till dess de bevisat motsatsen. Aili blev glad och för att få henne att inte vara alltför ljudlig och hälsa alltför intensivt, försågs hon med en tuggrulle att sysselsätta sig med när besökarna anlände. Aili njöt sedan av besöket genom att vistas i närheten utan att märkas. "Inga hundar under eller vid matbordet när man äter" är en väl etablerad husregel genom alla år och alla hundar genom åren har haft stenkoll på när ätandet avslutats och det är fritt fram för hundnärvaro och kontakt med bordssittarna. Så och Aili, som höll sig strax intill sällskapet vid bordet. Så snart alla rest sig från bordet ägnade sig Aili åt städande av eventuella smulor som kunde ha fallit från bordet. Inte så lätt när underlaget bestod av grus.
I kvällningen tog Matte med Aili på en kortare promenad i området som låg relativt öde, vilket fick två påtagligt små rådjur att äta kvällsmat på en vildvuxen gräsyta intill vägen. Bara huvudena stack upp över det torkade gräset, när de nyfiket betraktade Aili och Matte högst tio meter bort. Aili tittade tillbaka lika nyfiket och hörsammade Mattes önskan om tystnad och stillasittande. Träning av "bara se men inte röra" gällande djuren man möter på promenaden. Vare sig det är katter, en förvildad kanin, hundar eller rådjur.
Lördag.
Väderrapporten angav åskskurar då och då under dagen och hela kvällen, vilket kändes oroande då Matte skulle förbereda en skaldjurskväll med sönerna och blivande sonhustru. Tanken var att sitta på punschverandan rakt under den stora eken och med åska var det nog ett dåligt alternativ. Matte avvaktade utvecklingen under dagen. Det blev kvavt. Vidrigt kvavt och varmt och svårt att andas. Husse tog dock en tur i skogen med Aili för lite igångsättande av cirkulationen i kroppen. I stugan skötte sig AC:n och där var det kylslaget, men när man kom ut var det som att få en fuktig och het disktrasa slängd i ansiktet. Luften stod fullständigt stilla och orken var på nollstrecket. Matte försökte läsa och somnade stup i kvarten. All ork var totalt försvunnen och Aili tvingades på sena eftermiddagen ligga inne i stugan för avkylning, när solen tittade fram mellan bortdragande moln. Tjugosju grader, kav lugnt, fuktigt och tungt att andas. Sjukdomskänsla. Åska i luften. Dagen gick och väderrapporteringen ändrades. Det väntade åskvädret med mycket regn föreföll ändra bana och i slutändan försvann åskvarningen helt.
Matte dukade och dekorerade i det inglasade rummet under eken och gästerna anlände och den största fläkten sattes in bredvid bordet så ljus och tända fotogenlampor fladdrade för livet! Fläkten måste vridas hit och dit för att de ätande skulle få både luft att andas och ljus för att se vad de åt. Aili valde att ligga kvar ute på altanen medan mörkret föll. Hinken där ute där alla kräft- och räkskal tömdes varefter var helt ointressant för Aili, som så småningom kom in och rullade ihop sig i ett hörn nära fläkten vid sidan av bordet. Fläkten fick jobba hela kvällen, men vänd in mot ett hörn för indirekt fläktande. Utanför började blixtarna helt ljudlöst korsa himlen allt intensivare. Det var drygt tjugo grader ännu sent på kvällen och känslan var den av en tropisk natt. Ingen behövde frysa! Bortåt vägen pågick ett fyrtioårsfirande och längre in i området hade man dukat långbord för gemensam kräftskiva på en avstängd väg. Det var nog väldigt många som oroat sig för busväder under kvällen och som nu drog en lättnadens suck!
Innan Aili gick och knöt sig var hon tvungen att städa under bordet även efter denna måltid och nu fanns det nog en del smulor att peta sig från golvet. Kanten på västerbottenpajen var lättsmulad, så även kanten till bärpajen och en och annan smula från det grova brödet kunde säkert ha hamnat vid sidan av skärbrädan.
Två lättvindiga och mycket uppskattade besök av nära och kära, som valde att uppvakta med medförda måltider i stället för med prylar, som man vid Mattes ålder snarae försöker rensa ut ur skåp och lådor.