I dag den 14 april fyller den första kullen, Gázzis enda kull, G-kullen 12 år!
GRATTIS till Násti, Rassi, Ailu och Golli!
En snöig natt med många minusgrader födes först två ljusa valpar och Matte blev mer än brydd, då den färgen inte var vad Matte väntat sig! Golli och Rassi var födda. Sedan kom Jorri (Ailu) diskret uthalkande med ett plask. när Matte tvättade händerna och Gázzi tvättade sina förstfödda knytt. Ailu doldes av svansen och höll på att bli bortglömd då ingen såg när han kom. Men Matte hörde plasket som tur var. Under svansen blev sedan Ailus favoritplats! Grabben blev senare både räddningshund och utställningschampion. Men en valp var kvar kunde man konstatera och Násti verkade inte ha några planer på att komma ut i kylan. Veterinären trodde att man skulle kunna klämma/massera ut Násti och undvika kejsarsnitt. Det visade sig vara en död valp som hade legat i vägen. En fullgången och fin svart hane, som inte kunde återupplivas trots ihärdiga försök.
Veterinären pillade och stimulerade värkarbetet medan Husse höll Gázzi upprätt på bakbenen och Matte mycket hårdhänt pressade ner Násti från där hon låg, mycket högt vid revbensbågen. Som när man tömmer det sista ur en tandkrämstub pressade Matte med handkraft fram Násti ur sin mamma Gázzi. Enligt vetten var män odugliga till detta jobb då de, medvetna om sin styrka, inte vågade ta i tillräckligt. Muskelsvagare kvinnor använde vad de hade i denna situation! Matte var genomsvettig och högröd i ansiktet när Násti till slut tryckts fram och rädslan för att även denna den sista valpen skulle vara dödfödd blåste mycket snabbt bort! Som den enda valpen i kullen pep och skrek Násti i protest över behandlingen och visade tydligt att hon levde. Hungrig var hon! Som sin bror blev även hon en hund med både brain and beauty. Násti var född! Husses nya räddningshund och Mattes första valpkull hade kommit till världen. Det skulle inte bli fler valpkullar heller. Var tanken. Matte hade Gázzi och Husse hade fått Násti, så nu skulle det bara jobbas med dessa två guldkorn!
Nu blev det ju inte riktigt så. Det blev fyra kullar till under de kommande åren. Gázzi fick bara en kull och i den kullen var Násti den enda som i sin tur fick valpar. Násti visade sig föra många goda egenskaper vidare. Nástis syster Rassi är en kopia av sin syster, till både kropp och själ, men aprikos/whisky eller mörkgul, vilken liknelse man nu föredrar. Hon är den enda Lapska som är registrerad som aprikos! Eftersom Mattes första hund var en Pudel och det var vad som kändes närmast när färgen skulle anges vid registreringen. Gul är hon inte! Maskrosor är gula. Mörkorange snarare. Vacker! Rassi är som sin syster frisk och pigg och hänger med sin Huskyfamilj på långa turer året runt. När Huskyflocken drar släden springer Rassi numera bredvid.
MÅNDAG
Efter helglägret med många nya intryck och kunskaper, fick måndagen bli en dag för återhämtning för hundarna, vila för Matte som hostar vidare. Matte rastade hundarna lösa i skogen på morgonen och gick senare en kortare promenad runt kvarteret. Husse tog med dem på en promenad på kvällen. Násti fick egentid inne med Matte, som kompensation för helgen. Hon fick under lägret, beroende på vädret, stanna i stugan eller följa med och ligga i bilen. Nu fick hon vara ensam med Matte när Modji och Aili själva valde att ligga på glasverandan och kolla omgivningen. Násti valde själv brasvärmen! Egentid med Matte och ett extra oxöra att tugga på.