Matte ber om ursäkt för slarvigt skrivet inlägg i går. Det hann aldrig läsas igenom och någon bokstav här och där saknades. Nu korrigerat.
Klockan åtta i går, tisdag, öppnade tandläkarmottagningen och Matte var snabb på telefonen.
På måndagmorgonen vaknade Matte med rejäl tandvärk som hon trodde skulle ge med sig under dagen. Värk relaterad till den bro som tandläkaren och Matte har haft problem med sedan september; Det har varit svårt att få till den. Den har orsakat värk på olika sätt sedan den placerades i Mattes mun och den har konstant känts för stor och fel. Tandläkaren har inte hittat orsaken till värken och bett Matte avvakta. Bron satt bara provisoriskt på plats. Det har Matte gjort. Tålmodigt och med återkommande värk. Värken bestod hela måndagen och förvärrades kraftig under natten till tisdagen. Matte sov en timme före midnatt och en timme efter midnatt. Det var allt. Sköterskan återkom och Matte fick en tid en dryg timme senare. Husse skjutsade Matte till tandläkaren på tisdagmorgonen. Matte kunde inte köra. Trött och jätteont i halva käften.
Mattes egen tandläkare var nog glad att slippa ta tag i detta och en kollega var den enda som kunde pressa in en trött tant med tandvärk. Snart visade det sig att båda de tänder som bar bron, som satts dit på en tandläkares inrådan som en smart lösning, var risiga. De var vid liv och friska när de slipades ner som brofundament. En hade dött och vid rotspetsen fanns en rejäl inflammation. Den andra tanden var halvdöd och hade en mindre rotspetsinflammation. Båda borrades upp och fylldes igen provisoriskt. Alla rotkanaler var inte döda och Matte for i taket. Fy fan så ont det gjorde. Bron sattes tillbaka och värken tilltog. Matte bad att få bli av med eländet. Bron togs bort. Matte fick recept på två sorters antibiotika. Bad om recept på värktabletter. Fick Citodon som sedan visade sig vara restnoterat. Fick återvända till tandläkaren strax intill för annat recept. Väntade sedan i en timme på att detta recept, som försvann i rymden, skulle dyka upp på apoteket. Så skedde inte. En kreativ receptionist trollade med knäna och gav Matte sin medicin trots bortkommet nytt recept.
Hem kom Matte och petade omgående i sig sin värktablett. Samt antibiotika gånger tre tabletter. Matte blev värkfri och livet lekte igen! Hundarna fick en promenad och Matte fick i sig lite mat. Tisdagen föreföll sluta i dur efter att ha startat i moll.
Under fyra timmar på tisdageftermiddagen fick Matte njuta av att slippa svår tandvärk. Sedan körde värken igång igen. Citodon var verkningslöst. Matte mådde pest.
Nu är det onsdag morgon och Matte har åter genomlidit en natt med en timmes sömn före midnatt och en timmes sömn efter midnatt. Matte har desperat ringt tandläkarens telefonsvarare och informerat om läget, i hopp om att bli uppringd så snart de öppnar klockan åtta. Två timmar kvar att vänta.
Det kommer inte bli någon långpromenad med hundarna i dag. Frågan är hur det blir med kvällens träning.
Det där med att sätta in en bro mellan två tänder över en lucka i september var en jäkligt dum idé, känner Matte i nuläget.