Från rasklubbens (www.slk.nu) sida för omplacering av Lapska Vallhundar:
Omplacering Lapsk Vallhund
Hunden heter Tjakke's Diiva
Född 2013-11-04
Regnr: SE59119/2013
Iza söker ett nytt hem. då vi inte klickar ihop så har jag tagit detta beslutet.
Hon är en glad och sprallig tjej som behöver ett hem där hon får arbeta med både kropp och hjärna.
Hon fungerar bra med andra hundar, bor för tillfället med en 11 månaders Lapphundstik så andra hundar är inget problem, så länge de är snälla.
Iza behöver ett föralltid hem, någon som verkligen har tiden och lusten att arbeta med henne.
Jag önskar att jag vore hennes sista hem, men personkemin stämmer inte mellan oss två tyvärr.
Vill du veta mera om Iza så tveka inte att skicka ett mail om vad du har att erbjuda, eller om du vet av någon som skulle passa ihop med Iza. tveka inte att höra av dig till jessicawikberg@hotmail.se
MVH Jessica
VARFÖR BLIR DET SÅ FEL VID VALPKÖP/VALPFÖRSÄLJNING? Varför blir det uppenbart efter två års tid att man köpt fel hund? Varför är förväntningarna på rasen, när man köper en Lapsk Vallhund, uppenbarligen så annorlunda mot hur verkligheten ser ut så ofta? Är rasbeskrivningen så helt galet fel?! Vad förväntar man sig? Varför? Vad får man? Varför? Varför blir det så fel?
Sorgligt är det och bedrövligt när unga hundar hamnar fel och efter kort tid måste byta familj. Eller avlivas. De är inte välkomna hemma i sin flock längre! Varför? Matte blir bedrövad. Men kanske är det enklare nuförtiden att bara byta hund när man inte får flyt i vardagen? Tänker man annorlunda nu? Är en hund bara ett djur som man byter ut mot en annan hund när det inte funkar som förväntat? Samtidigt står att läsa på FB om en hund som får magproblem så snart hundens matte lämnar den för en kortare tid och den är ändå hemma med sin husse. Separationsångest. Hur mår dessa omplaceringshundar i själen när de slängs ut ur sina hem och förväntas anpassa sig i helt nya miljöer med helt nya människor? Nástis mamma kom till familjen som en nio månader gammal slyngla som straffat ut sig och som testade alla gränser som kan testas under två års tid. Men hon jobbade superbra! Aili är två och ett halvt år och testar gränser. Skall man skaffa en Lapsk måste man vara beredd på att det är smarta och självständiga hundar! Man måste ha humor och gilla utmaningar.
Varför blir det så fel. Mycket blev det på kort tid med två tvååringar som söker nya hem och med en jämnårig helt underbar och älsklig tjej som är som hon är, som en tvååring kan förväntas vara och fungerar fint sin familj, i den egna flocken. Ledsen blir Matte.
Det var inte alls detta Matte skulle skriva om. Men Matte blev så bedrövad över alla dessa ovälkomna unga hundar. Ledsen för individernas öden och ledsen för en missförstådd ras som hamnar fel.
Onsdagkväll och träning för den egna Lapskflocken. Vilken inleddes hemma på lillstugeverandan. Matte har haft en ihopknuten plastpåse med hår liggande utomhus i några år. Ur mitten av denna stora påse drog Matte, iförd plasthandskar förvarade i frysen i flera år, ut en hårtuss på några centimeter. Denna placerades i ett sterilt nät och slängdes ner i ett hörn bakom diverse skymmande och hindrande föremål. Ingenting med mänsklig doft kom i kontakt med hårtussen som klipptes av för minst fyra år sedan och påsen har inte öppnats en enda gång de senaste tre åren. Verandan var noga avvallad innan hundarna en och en skickades på sök. Alla tre löste uppgiften på en halv minut. Modji skallmarkerade fint ner mot golvet ett stycket bort och när Matte kom fram pekade Modji med nosen mot föremålet som inte syntes för hundarna. Násti fattade till en början inte vad som önskades av henne, men när hon kom upp på verandan tog hon genast vittringen och fyndade snabbt samt trängde sig fram och nådde in långt nog för att apportera hårtussen och avlämna den till Matte! Båda dessa hundar har tränats på hår tidigare. För Aili var detta helt nytt och hon löste uppgiften lika snabbt och säkert. Fin skallmarkering vid vittringskällan! Ergo: hår behåller människolukten i många år efter det att det lämnat människan. En mycket liten mängd hår räcker för att hunden på avstånd skall lokalisera doften. Andra tränar nosework på kryddor. Matte tränar nosework på människodofter.
Denna inledande träning hemma, sabbade i viss mån kvällens upplägg med uppletande inomhus för de tre egna hundarna!
Den planerade rubriken för onsdagens noteringar var: LYSANDE LIME!
Fyra föremål gömdes i ett stort förråd av saker som används vid ett maratonlopp och lite annat. En blyertspenna, ett tablettrör, en vante och en liten tygkasse gömdes bland olika mindre fordon, en båt, mindre målburar, samt mängder med mindre föemål som stod i vägen överallt och hindrade framkomligheten. Modji markerade samtliga föremål med skallmarkeringar på avstånd. Vittringskällan intresserade henne inte. Vid sök efter drunknade människor är detta ett mycket bra förhållningssätt! Hon förväntas visa ner i vattnet, men inte att dyka ner.
Nástis blev förvirrad och sökte människor, men lekte gärna med vanten när den placerades ut under hennes överinseende och hon apporterade in den. Aili var fullständigt ointresserad av samtliga föremål hur de än presenterades för henne. Hon leker med människor först och främst! Varför uppletandet ersattes helt av ett frisök med fyra figgar och dem sökte Aili rätt på utan problem och skallmarkerade.
Så var det Nástisonen Limes tur! Han fick se när hans husse placerade ut de fyra föremålen för att sedan tas ut ur lokalen. Lime fick komma in efter en stund och sattes då i arbete. Vilket blev rena uppvisningen! Han for omkring mycket målmedvetet och jobbade intensivt med nosen! Varpå han fyndade och apporterade in samtliga föremål utan några som helst problem! De låg instoppade klurigt på lite olika höjder utspritt i lokalen.
Så jäkla snyggt jobbat! Vid varje fynd applåderade gruppen Lime och det är något nytt som kommit in i träningen. Så snart en hund fyndar och lyckas lösa en uppgift applåderar och berömmer hela gruppen! Vilket lyfter hundarna och stämningen på träningarna! En härlig träningsgrupp är guld värd!
Nåja, guld blev det väl inte, men Husse och Matte bjöd denna kväll på smörgåstårta som tack för alla givande träningar, som ledde fram till Modjis goda arbete, som i sin tur ledde till ett avslut för en familj som saknat en anhörig under Påskhelgen.
Modji fick medalj i form av en påse extra fint godis i blå- gult band hängt om halsen från träningsgruppen och Matte fick guldpengar med choklad och en liten fin flaska hängd runt halsen. För väl genomfört arbete. I den här träningsgruppen lyfter man varandra.
TACK!