Tack för all visad omtanke! Det går ju inte att skriva om hundarnas liv och utelämna det som är jobbigt och skapar oro. Men Anette hade rätt när hon skrev att valparna ändå är 10 dagar och har fått i sig modersmjölk under lugna förhållanden den viktigaste tiden. Som tur är finns det alternativ för dem nu. Vid dryga tre veckors ålder är det redan tid för dem att börja med avvänjningen.
Valparna har diat mest hela tiden sedan Násti kom hem igen. De mår jättebra och där finns ingen källa till oro.
Násti vaknade och såg piggare ut på tisdagmorgonen. Men termometern visade på 40,1 och juvret var stenhårt! Hon ville inte äte och hade lite svårt att gå. Hon fick en äggula nerhälld i halsen och gick ändå ut för toalettbesök. Samtal till Albano och råd att tempa och avvakta. Matte stod på knä och masserade juvret som smärtade väldigt. Knytten diade. Timme efter timme. Klockan 12.30 var temperaturen 40,9 och veterinären skrev ut mer bredspektrig antibiotika.
Ytterdörren stod öppen hela tiden och Modji låg framför trappen. Matte tittade till henne var tionde minut ungefär. Gázzi låg i sovrummet vid valplådan. Så plötsligt var Modji borta. Hon kom inte på visselsignal och hon hade troligtvis ledsnat på situationen hemme och bevisat vad Matte alltid sagt: "en Lapsk är en självständig hund som skaffar sig jobb/sysselsättning om den är understimulerad." Men Matte hade faktiskt kört ett rallylydnadspass med henne hemma på söndagkvällen! Modji är en hund som mycket väl kan se en varg som en kompis och inte gjorde detta situationen lättare. Modji har aldrig tidigare rymt. Flera grannar gav sig ut att leta och Husse kom från jobbet. Matte masserade juver. Efter en timme kom en annan granne med Modji och sin egen Wachtelhund. Modji hade stormat in och ville leka! Ganska kreativt av en uttråkad hund. Mitt i allt var Matte nästan lite imponerad. Modji hade förmodligen varit hos båda de närmaste grannarna först, där hundarna var oåtkomliga bakom staket. Så hade hon upptäckt att här fanns det möjligheter att få sällskap av några som hon gillade! Resultatet blev att Modji uteslöts ur all gemenskap och fick tillbringa en tid ensam på verandan. Time out. Hon föreföll fatta att Matte inte var speciellt glad.
Klockan 16.30 hade Nástis temperatur stigit till 41.2 och hon hade mycket svårt att röra sig på grund av smärta. Násti kallades tillbaka till Djursjukhuset Albano. Den nya antibiotikan hade hon fått klockan 14. Knytten fick följa med i sin gamla ölback igen och somnade så snart bilen rullade denna gång. Redan bilvana! Veterinären ville ha kvar Násti och lägga henne på dropp samt ge henne kraftig smärtlindring. Innan knytten fick åka hem igen fick de ligga hos Násti och äta sig mätta. Det syntes att Násti då kopplade av och vilade. Så snart man fått ner tempen med starkare antibiotika får Násti komma hem igen. Tanken är att skall komma hem under onsdagen.
Väl hemma fick knytten utspädd ersättning för att lättare få den i sig och vänja sig vid nappflaskan. Det gick riktigt bra! Vid midnatt fick de i sig en matsked ersättning var och sov sedan lugnt hela natten. På onsdagmorgonen åt de två matskedar (30ml) var och fick äta så länge de ville. De somnade alla nöjda. De börjar kunna sköta sina toalettbehov själva och Pirak har öppnat ett öga. De utvecklas som de skall och Adja insåg redan denna morgon att maten fanns att vänta från Matte! Han försökte ta sig ur valplådan och lyckades nästan!
Nu väntar Matte på besken angående Násti. Diagnosen är klar - juverinflammation. Man är sparsam med antibiotikan på grund av strängare regler. För tio år sedan hade Násti nog fått den starkare varianten redan från början. Bra eller dåligt?
Matte måste mata knytt fem gånger under ett dygn och hinner inte läsa igenom vad som nu skrivits. Brist på sömn många nätter kan ha orsakat en viss rörighet och extra många stavfel....