Fredagen var även den en dag så Matte undvek att promenera på den förskräckligt hala vägen utanför huset. Lite snö hade dessutom fallit på isen och det var omöjligt att se var det var sporadiskt sandat. Även med Icebugs var det halkigt. Så hundarna och Matte gick upp en sväng i skogen mitt emot huset och där fick hundarna vara lösa. Alltid när de är lösa har de reflexhalsband och på dem är deras namn och Mattes mobilnummer skrivna som säkerhetsåtgärd.
Modji och Aili lärdes mycket tidigt hur man uppför sig lös med Matte i skogen. Klickertränades för inlärning av tillåtet längsta avstånd ut från Matte. Den chansen fick aldrig Matte med Gázzi, som Matte tog över sedan Gázzi lärt sig vara på rymmen med mor sin i andra skogar. Med Násti missade Matte att vara tillräckligt tydlig under valptiden, för en hund som är avlad för att valla renar och lika gärna vallade/jagade rådjur. Okunnighet om rasen och den stora självständigheten i kombination med djurintresset. En vallhund bör ha ett djurintresse! Lapsk används ju även som jakthund. Matte hade ännu inte förstått fullt ut hur gärna en Lapsk drar iväg i skogen på egen tass. För en smart hund är det ingen stor sak att hitta hem igen. Inte lurar man den genom att gömma sig bakom ett träd! De har väl en nos och ett bra luktsinne? Kan lösa problem? Både Gázzi och Násti har dragit iväg på egna äventyr i skogen och så vill Matte definitivt inte ha det. Varken Modji eller Aili har fått samma chans att uppföra sig illa och ännu så länge har de skött sig bra. Peppar, peppar.....
Längre upp på berget tar blottade berg över och där är det också stor halkrisk nu. En bergsplatå sträcker sig bortöver och den måste passeras för att Matte skall komma vidare ut i storskogen. Hundarna njöt av att få röra sig fritt i skogskanten och Matte njöt av att se dem och vistas i skogen. Modji och Aili lekte en hel del och rusade upp och ner för backen. Hundarna sköter sig mycket fint och går på rad bakom Matte vid passage över vägen och sedan tillbaka ner och hem. Ytterligare lite tid tillbringades på tomten, men sedan måste Matte bege sig hemifrån även denna dag.
Mattes Syrra fyllde jämnt nyligen och firade allena med "gubben" sin. Nu var det traditionsenligt systermöte med fika och födelsedagsfirande på något trevligt fik i regionen. Denna gång besökte syrrorna Viggbyholms Stationscafé, inrymt i det fina gamla stationshuset vid Roslagsbanan. Hemmatrakter för de båda systrarna. Nog känner man tidens vingslag när händelser mer än 50 år tillbaka i tiden diskuterades. Glada minnen och minnen som med tiden fåt lite annan innebörd. Att ha delat uppväxten med någon som man senare i livet kan jämföra och resonera med är en stor tillgång! Man tar vid där man slutade sist och måste inte ha ständig kontakt. Syskon och barndomsvänner är en tillgång vartefter åren går.
När Matte kom hem var det mörkt och Husse hade tagit hand om hundarna. Han hade mat med från jobbet och snart stod middagen på bordet respektive golvet. Hundarna fick dela den isbergssallad som blev över. Familjens hundar äter ALLT! Tål ALLT. Aptiten är alltid god. Att de är tre i en hundflock spelar säkert in, samt att alla valpar födda här hemma medvetet vänjs sedan fosterstadiet och sedan via modersmjölken och i valpmaten vid lite olika födoämnen. Matvaccinering. Hittills har ingen hund uppfödd här, visat några tecken på några allergier av något slag. Vilket Matte är mycket tacksam för.