Söndag.
En härlig vinterdag blev det när temperaturen gått från minus tretton till minus sju grader. Solen sken lite vinterblekt och isrosorna på de gamla fönstren på punschverandan gnistrade så fint. Lapskflocken hölll sig i stugan på förmiddagen och fick så småningom upp värmen från de aningen svala fjorton grader man vaknade till. Men det är ju hälsosamt att sova svalt! Att värma stugan endast med ved kan ha sina sidor, men för det mesta fungerar det fint. Elelement finns och nyttjas om behov finns för förstärkning. Hundarna uppskattar svala nätter och det gör även Matte.
När solen kommit som högst selade Matte hundarna (Björkis nomeselar) och gav sig ut på lite dragträning. Aili är verkligen en fantastisk draghund! Hon tar i och spänner kroppen och draaar! Det är lite märkligt att dragviljan hos familjens Lapska funnits i varannan generation. Gázzi höll linan spänd men drog inte i egentlig mening. Det fick hennes dotter Násti sköta! Som i gengäld var en mycket bra draghund. Men när det kommer till Nástidottern Modji är hon som sin mormor. Håller linan spänd och låter dragkompisen sköta slitet. Först mamma Násti och numera dottern Aili. Ett visst samband kan Matte se mellan dragvilja och mentalitet i största allmänhet. Gázzi och Modji är av en aningen coolare sort i jämförelse med Násti och Aili, som har mer av kapplöpningshäst i sitt kynne. Aili kan vara väldigt intensiv och explosiv och som draghund passar hon fint och även som ledarhund (drag inte blindledarhund!) då hon trots full fart framåt tvärstannar på kommando vid möten. "Stanna, höger, vänster och helt om" är kommandoord som Matte använder och det fungerar bra. Har fungerat bra med samtliga hundar. För dragstart använder Matte för det mesta "framåt", men sedan gammal dragträning med Husky sitter även andra ord i ryggmärgen.
Möten blev det ett flertal längs vägen den här fina vinterdagen. Ett flertal bilar som körde om och även mötte sparkekipaget. Flera hundmöten blev det även. Vid samtliga möten stoppade Matte hundarna och ställde sig mellan dem och mötande. Så hänsynsfullt har bilister aldrig tidigare passerat Matte och hundarna! Månne det berodde på sparkstöttingen? En sådan valsande in bilsidan ville ju ingen ha.
Några vändor upp och ner för den långsträckta vägen blev det, innan en fikapaus på bänken i söder vid vedboden. Hundarna fick vila och Matte tog spaden och hackade sönder isen i bäcken för fritt flöde åt fåglar och andra behövande. Matte lyckades även halka ner med halva benen i det forsande vattnet och stövlarna höll vad de lovat och släppte inte in vatten. Dock frös både stövlar och täckbyxor ihop till ett pansar. Inte var det helt lätt att halka tillbaka upp baklänges för den branta slänten och Matte var glad att hon saknade åskådare.
En tur till hann det bli med hundarna framför sparken, innan Matte tyckte att det kunde räcka för dagen. Hur många kilometer totalt det blev vet inte Matte, men man får ta vad som bjuds i form av sparkfarbara vägar. Ett par tre kilometer kanske och det fick vara bättre än ingenting. Långa härliga och icke trafikerade skogsvägar vore en dröm! Men sådana finns inte här. Det var i Mattes tidigare liv som hon kunde köra hund med pulka och häst med släde på ljuvliga ensliga skogsvägar långa sträckor. Matte har i alla fått vara med om det! Fina minnen och nu är nu. Bättre än ingenting är att ha sparkföre utanför ytterdörren några dagar varje vinter.
Husse avslutade en utomhuseftermiddag med en skogspromenad tillsammans med hundarna.
Klicka för större bild.
