Tisdag.
I Mattes natur ligger att ta hand om andra. Efter en dag då hon tog hand om sig själv och lät hundarna få en vilodag i hettan, var det åter hundarnas tur.
I den svala morgonstunden riggade Matte ett medvetet svårt kongsök i vedboden. Nu skulle det inte gå på "två röda" att fynda den lilla kongbiten på två ggr två centimeter. Nu skulle de båda Lapska få jobba med insidan av skallen! Förhoppningsvis skulle de få tänka till och jobba på vittringen ordentligt för utveckling. Matte höjde ribban. Den väldiskade gummibiten hade nu legat i karantän utan kontakt med andra dofter i en liten plastpåse i en vecka (men nog luktade den gummi ändå). Matte hanterade den med en grilltång och gömde den längst in i ett hörn. Nersänkt i ett litet utrymme mellan ett kraftigt gummidäck på en pirra, ett däckförsett cykelhjul och ett stort antal rullar med takpapp. Samtliga omgivande föremål luktade gummi och tjära. Inte lätt! Vilket inte heller var meningen.
Först ut var Aili och hon sates att vittra i dörröppningen. En vedbod är per automatique en dragig plats och Aili satte nosen högt och gick mycket systematiskt och metodiskt tillväga. Hon betade långsamt och noga av utrymmet som härbärgerar mycket ved längst in och direkt innanför ingången är det ett cykelförråd, som även hyser skidor pulka och diverse braatthasaker och annat. Aili jobbade sig åt höger, vidare inåt och sedan åt vänster. Hon började få vittring ovan golvet av betongplattor och måste tränga sig mellan två cyklar för att nå längst in mot väggen. Här blev hon kvar och hade vittring, men kunde inte spika vittringskällan, förrän hon kom helt nära och då fick Matte en aningen oprecis markering tjugo centimeter ifrån. På begäran "bättre" med handtecken (något båda hundarna förstår från räddningssöket) preciserade Aili med nosen ner mellan däcken och tjärpappen och visade på kongbiten nere på golvet. Mycket noga och snyggt jobbat! Hennes mamma Modji utförde ett mycket snarlikt jobb, men hade viss ledning av att dottern strax innan fyndat och belönats med Frolic intill vittringskällan. Modji kom aningen snabbare till avslut mer exakt. Inget godis var tappat men doften låg säkerligen kvar i luften från belöningstillfället.
Aili hade redan häromdagen presterat en appoortering med överlämnande, värt att filma och skicka för bedömning. Nu skulle Modji få utföra detsamma. Matte presenterade ett upplägg som för Aili och vad Modji tyckte om det visade hon tydligt. Hon ignorerade Matte och valde att titta ut mot vägen i stället. Samma gamla repstump som det tränats på och samma plats - uterummet, var nu totalt ointressanta för Modji. Som gick i stå och demonstrerade ointresse. En förändring måste till för att övertyga Modji om det roliga i att aportera! Det som funkat någorlunda funkade nu inte alls. Solen steg snabbt liksom temperaturen och Matte vill kunna bocka av detta moment på listan för Champion Trick Dog även för Modji.
I stället för fleecerepet fick det bli en gammal handske och i stället för uterummet valde Matte den sista skuggan på gräsmattan. Matte kastade handsken de fyra meter som krävdes, skickade Modji direkt på apportering och lyckades även för egen del med sin avgörande fångst av det apporterade föremålet - samt att få med det på filmen! Faktiskt den svåraste delen. Modji hade tidigare gjort fina apporteringar men Matte fibblade med mobilen och ett fint överlämnande i handen kom inte med på bild. Klantig Matte. Men nu satt det! Modji gick ut i full fart med stor glädje och hämtade handsken samt placerade den i Mattes öppna hand. Precis så som Aili gjort tidigare och nu hade Matte två fina filmer på de bådas apporteringar för att få bedömnda.
Dagen blev allt hetare och Husse som spenderat lite tid på driving rangen på golfbanan var snart tillbaka. Det blev för varmt. Kvavt och fuktigt var det också. Lapskflocken tog siesta.
I kvällningen fick både Modji och Aili mer träning, eller snarare utbildning. Denna lektion hette på listan för CTD: "Pull a rope. Dog pulls a rope to move an object. (Ex. pull open a door or crate door; pull a wagon).
Matte har valt det sista alternativet, då antalet dörrar i huset inte är många och fri sikt för filmande inte är självklar när allt är trångt. Någon bra vagn att låta hundarna dra finns inte i reviret. Nöden är uppfinningarnas moder och en liten barnpall med hjul på ovansidan kan vändas upp och ner och bli en liten vagn. Matte riggade med rep för att kunna dra den och det har verkat fungera tillräckligt bra. Båda hundarna har visat att det förstått att de skall ta repet i munnen på kommandot "apport". Nu skall de även bära repet med vidhängande rullande pall till Matte. Lite haltande gick det och de fick egentid med Matte medan den andra väntade inne på sin tur.
Aili tänker för mycket ibland. Först försökte hon apportera hela pallen.... Pallen har fyra ben som sticker upp och kring två hade Matte slagit repöglor för fästande av repet. Aili greppade repet, ville bära det till Matte, men det satt fast någon skit som tog emot! Aili släppte repet, gick till pallen och bet och drog, fick loss repet och bar det till Matte. Aili såg riktigt nöjd ut när hon överlämnade det fint! Pallen stod kvar där den stod...
Matte hämtade klickern och klickade så snart Aili tagit repet i munnen. Då var hon klar över exakt vad som skulle bäras. Med lite lirkande och trixande drog Aili sedan pallen ett litet stycke. Släppte repet men tog på uppmaning upp det och drog pallen ännu en liten bit. Matte fick det på film. Inget minimiavstånd står angivet och Matte vet inte om Ailis dragande av den rullande pallen är långt nog. Modji apporterade repet fint men Matte nöjde sig med det så länge. Krävde inte att Modji fick pallen i rullning, även om Modji blev visad vad som var målbilden. Båda hundarnas träningspass avslutades när det gick riktigt bra och Aili visade djup besvikelse när hon inte fick fortsätta! Nu när hon kommit på vad som fick Matte gladare, än när hon strippade pallen på draganordningen och apporterade bara den. Man skall sluta när det går bra så att lusten finns kvar hos alla inför nästa träningstillfälle. Först när Matte sagt "färdigt" flera gånger, hängde Aili med in och gjorde kväll. Att det finns stor motor, mycket driv och arbetslust i flockens hundar är en stor källa till glädje.