Onsdag.
Hundar och drag är inte alltid lätt. På Mattes Huskytid satte man en nybörjare i ett spann med rutinerade hundar. För egen del blev det ett tryggt trespann, nomekörning, där de två rutinerade snabbt fick nybörjaren Miki att förstå vad det hela gick ut på. Efter spannkörningstiden fick Miki dra Mattes dagbarn i pulka på fina skidturer, när bara ett barn var närvarande. Mikis efterträdare, Husky/Schäfermixen Fenja var av en annan sort. När Matte försökte få henne att dra en snowracer satte hon sig själv på kälken. Hon hade ju sett barnen! Men hon lärde sig hon också så småningom.
Så kom den första Lapska, Gázzi, i dragträning och hur man än drar och vad man än drar så sitter något elände fast där bakom. Eller - hunden sitter fast i något. Som Matte nyligen skrev så var inte Gázzi en vän av att känna sig fastsittande alls, när hon nio månader gammal hamnade i Mattes flock. Hon ville inte sitta i knä, inte bli borstad och inte få klorna klippta. Än mindre bli förspänd framför en liten plastpulka medelst ett snöre. För att inte tala om att hamna innanför ett par skaklar. Men Matte är en envis typ och tänkte att kunde hon spänna sin Fjordhäst framför vad som helst och köra studenter och brudpar i en antik vagn utan bromsar, en kälke med timmer i skogen eller ett potatisåder, så nog sjutton skulle Gázzi kunna fås att dra en pulka. Vägen dit var lite krokig - men det gick. Gázzi blev för övrigt en riktig knähund så småningom.
När Aili visade en medfödd dragvilja sittande fast i en "springer" på cykeln, fick Aili testa att dra annat och Aili drog! En hund med väldigt mycket energi tog i och drog med stor kämpaglöd. Med ett väglag hemmavid passande utmärkt väl för sparkstöttingar häromdagen blev det åka av. Både Aili och Modji spändes för sparken och Aili drog! Modji hängde med och sprang vid sin dotters sida med inte helt sträckt lina. Det fungerade fint och de fick springa en hel del två dagar i rad.
På onsdagen var busväder med halka varslat till kvällen och Matte hade valt att ställa in kvällens träning. Varför det kändes extra angeläget att ha en aktivitet med hundarna på dagen.
Nåväl, väglaget utanför Lapskreviret var fortfarande fördel sparkstötting! Aili behövde både springa och dragträna, Matte behövde motion. Tolvåriga Modji ville naturligtvis gärna hänga med, men fick inte för att inte överanstränga sig. En vilodag från fysisk ansträngning var på sin plats för hundsenioren, som fick hålla Husse sällskap hemma på tomten.
Aili spändes för sparken och Matte tänkte att nu skulle det bli åka av i nerförslutet, på den tillkörda snön i det nollgradiga vädret. Halt var det. Men tji fick Matte. Ensam framför sparken tyckte Aili att hon kunde göra lite som hon ville och Aili ville nosa av vägkanten NOGA! En vägsträcka som används av väldigt många hundägare då den möjliggör promenader vidare kring skogssjön uppåt vägen.
Efter en del nosande satte Matte ner foten mer bestämt och försökte staga upp Aili för en stadig rörelse neråt vägen. Det gick väl inte över sig bra. Matte sparkade på och fick bra motion och Aili höll undan framöver, med blixtsnabba nosduttar i plogvallen. Hon gick inte ens över i trav! Aili har ett fantastiskt steg likt sin mormor Nástis och går likt en tävlingsgångare. Vickar på häcken och går och går och går men drar ut på övergången till trav. Det är lätt att se att Násti och Aili har travarkroppar och Gázzi och Modji galoppkroppar. Kommen nerför vägen, en sträcka på två kilometer , var det planmark i en dalsänka en bit framöver. Matte manade på Aili och ändrade strategi. Nu fick Aili dra sparken själv och Matte gick bredvid med en hand på styret för riktningsanvisning. Det gick rätt bra och när Aili kände lite motstånd baköver blev det mindre nosande. Nerförslutet i början av turen fick Aili att bli slarvig och bekväm. Det gick för lätt. Nu gick det bättre och bättre och kommen till avtagsvägen som ledde hemåt och där motlutet satte in fick Aili plötsligt jobba lite för att få med sig sparken. Nu fick hon upp farten och Matte fick jobba för egen del där hon gick vid sidan. Nu kändes det som bra motion resten av vägen i motlut hem. Aili jobbade fint och fokuserade på dragandet och inte nosandet och vid brevlådan fick hon lite "last" på sparken. En stor kartong med pyttelitet innehåll. Var finns miljötänket här?
Modji blev glad när hon fick hem de saknade flockmedlemmarna och mötte vid grinden. Husse tog med Aili in i stugan och Matte ägnade sig åt Modji, som måste få lite egentid med Matte som kompensation. I och med trickträningen i somras upptäckte Modji att hon gillar att apportera saker till Matte. Nu fick hon leta efter en klädnypa på olika ställen runt stugan och sedan bära den till Matte. Med krav på ett snyggt avlämnande. Matte placerade klädnypan synligt men utan att Modji fick se var. Sedan råkade Modji själv slarva bort den, genom att i sin iver kasta iväg den ut i lössnön! Vilket gav en en extra uppgift då den skulle hittas igen och lämnas till Matte. Modji lade hela sin själ i uppgifterna och njöt verkligen av återupptagen trickträning med Matte. "Du och jag Matte!"
Har man fler än ett barn eller fler än en hund eller annat husdjur, är det viktigt för var och en i flocken att få bli sedd som individ. Inte bara som en i en flock. Två eller sex barn eller hundar - alla har rätt till egentid och att bli sedda som individer i en flock. Inte bara som flockmedlemmar.
Lektanten Modji med Lihkku på brödbacken, Mánnu till vänster och Signe (Lahji) till höger.
Klicka för större bild.
