Tisdag och träningskväll. Men dessförinnan tog Matte med sig hundarna upp i skogen för att gå svängen förbi mopperamen. Ett lätt snöfall under natten hade gett ett tunt lager på ett par millimeter nysnö. De enda färska djurspår som Matte kunde se, kom från en katt och ett litet rådjur. Här finns nu väldigt många rådjur av spåren att döma. Rådjur ses varje dag när man är ute i området. Går man med hund/hundar är det svårt att missa dem. Olika individer. Inte ett enda dagsfärskt rävspår konstigt nog. Matte har trampat upp stigen bra nu, så det var inte så mycket pulsande. Annat blir det på onsdagens promenad efter tisdagkvällens snöfall. Ännu mer snö väntas just över Roslagskusten under onsdagen.
Träningsplats för kvällen var Ramirent i Veddesta. Träningsgruppen bestod denna kväll av fyra Lapska (Gázzi med barn och två barnbarn), en Springer och två Schäfrar. Området är mycket stort och inhägnat. Men en Lapsk har inga som helst problem med att slinka under grindar och staket. Om lusten skulle falla på. Området är omgivet av järnväg och en mycket trafikerad väg strax utanför staketet. Som här och där är trasigt med hål längst nere. Gázzi har i sin gröna ungdom försvunnit ut på egna äventyr genom ett för Matte okänt hål bakom en barack. Matte trodde att hennes hund jobbade. Vilket hon väl gjorde på sitt sätt. Jagande en hare i en skogsdunge intill järnvägen. Detta finns i många Lapska. Lusten att dra på vilt. Något man måste jobba med. Gázzi slutade jaga hare i fyraårsåldern. Hon var då vuxen nog att inse det meningslösa i att köra slut på sig. Men rådjur = ren har ju varit kul att valla lite på egen hand..... Djurintresset vill vi ju ha hos en vallhund, men man måste ta befälet och styra upp arbetslusten. Samarbete.
Denna träningskväll var Gázzi i sitt esse! Snön föll ymnigt och en bra vind rådde. För att skona den gamla damen lades ett frisök upp där Gázzi skulle söka endast i två stora förrådstält. Under snön var det isigt och det fanns risk att Gázzi skulle halka och skada sig om hon gjorde några häftiga rörelser. Hur det nu blev så hade Gázzi en annan bild av vad hon skulle och inte skulle. Gázzi släpptes på sök en bit ifrån tälten och hon fick genast vittring innifrån ett av dem. Iväg i full fart, in i tältet och tvärnit. Hon hade just passerat den figge som satt öppet i hörnet innanför ingången. Gázzi skallmarkerade men hade inte riktigt tid med belöningen. Högg tag i godbitar och burklock i en tugga och jobbade sedan vidare. Nästa figge låg en bit upp längst in i tältet. Bra skallmarkeringar på båda figgarna. Innan Matte hann uppfatta vart Gázzi tog vägen, hade hon lämnat tältet och var på väg vidare till nästa tält. Ny vittring kittlade i näsan. Gázzi hittade även där två figuranter. Bra markeringar, men en otålig hund drog genast vidare ut ur tältet och bort i området. Långt bort! Matte visslade och visslade med pipan men Gázzi bara sprang! Full rulle! Ända bort till slutet av området. Vid grinden mot järnvägen stannade hon upp och pinkade. Då trodde Matte att Gázzi skulle dra vidare ännu längre bort, men hon sansade sig och gjorde en sväng tillbaka. Med snön som en vit mask i ansiktet rusade en överlycklig Gázzi nu tillbaka mot Matte i full karriär. Jäklar vad fort hon sprang! Som på en hundkapplöpning kom Gázzi såsom skjuten ur en kanon rakt emot Matte.
Vilken upplevelse att få se detta! Men Gázzi var inte färdig. Hon fortsatte in i det första tältet och sökte av det igen, liksom omgivningarna runt tältet. Matte visslade och blev totalt ignorerad. Gázzis näsa var påkopplad och hon sökte vidare. Matte jagade efter. Till slut måste Gázzi pinka igen och då hann Matte ikapp och mer eller mindre högg tag i sin duracellkanin. Som inte alls ville sluta jobba och gå tillbaka till bilen. Hennes pappa Jarron jobbade högt upp i åren och han blev gammal. Det finns nog mycket Jarron i Gázzi. J
Husse bad att få ett frisök med två figuranter för Násti. "Jag vill ha dem så knepigt gömda så att vi inte hittar dem! Det skall vara räddningstjänst och jag måste plocka fram figgarna." Var det något kaxiga önskemålet. Sökområde var hela den nedre delen av det stora inhägnade området. Husse meddelade sedan att han och Násti skulle lösa uppgiften på sex minuter. Det tog 7½ minut..... Husse började med att låta Násti jobba i koppel, då vinden var ganska kraftig. Han gick med Násti på ett sådant sätt att hon fick stora delar av området i vind. Effektivt utnyttjande av vinden i sökarbetet alltså. Inte så mycket spring för hunden. Násti hittade snart sin första figurant, som var instängd i ett stort träskåp med stängda och bommade dörrar. Dörrarna var svåröppnade och figgen kunde med nöd och näppe trycka sig in. Násti skallmarkerade mycket bra intill skåpet och Husse blev aningen brydd när dörrarna knappast gick att öppna. Han litade på sin hund och tog i lite extra för att få ut figuranten. Nästa figge hittade Násti uppe på en slänt under en byggnad. Inga problem här heller. Snabbt och snyggt jobbat av en rutinerad hund och förare. Duktigt ekipage!
Husse lade upp Modjis sök, men Matte körde henne på söket. Modji var väldigt taggad och Matte valde att gå bort i området en bit innan Modji släpptes från det ena hörnet. I avsikt att Modji skulle samla ihop sig lite och inte bara fara iväg i ren arbetsglädje. Tanken var god och på väg ut fick Modji aningar av vittring, vilket gjorde att hon kopplade ihop hjärnhalvorna och koncentrerade sig på uppgiften. Matte visste inte var figuranterna var gömda. Plötsligt satte Modji upp näsan och visade med hela kroppen att hon visste var figuranten fanns. Matte tittade dit Modji pekade och där låg figurnaten på ett fordon en bit bort. Modji släpptes lös och stack ut för att skallmarkera sin figurant.
Därefter rörde sig Matte bortåt i området och Modji visade att hon lärt sig en del och tog egna initiativ för att få området ordentligt genomsökt. Det såg riktigt rutinerat ut! Modji vände tillbaka och sökte igenom en del av området som hon tidigare inte hade sökt igenom. Mot slutet av området hittade hon ytterligare två figuranter. Husse låg högt uppe på en kabletrumma och Modji lyckades ta sig en bit på väg upp till honom. Bra skallmarkering så snart Modji lokaliserat sin figge. Husse var mycket nöjd.
Nástisonen Lime var med på kvällens träning och i den goda vinden och med de stora ytorna fick han träna vindstigar. Dessutom fick han en figurant som var okänd för honom. Två vindstigar genomfördes med Lime. Figuranten gömde sig utan att Lime fick närvara. Han fördes sedan kopplad, i riktning med vinden/vittringen från figuranten kommande från sidan, på ganska stort avstånd från figuranten. Lime skötte sig utmärkt och visade på ett stort figurantintresse och en för honom okänd människa innebar ingen skillnad i hans beteende, jämfört med när han hittar för honom bekanta människor. Lime gillar alla människor som han hittar, när han leker kurragömma! För det är på den nivån hans och hans brors träning ligger. Allt är på lek! Inga krav. Alltså kan det inte bli fel. För att ge hundarna så bra förutsättningar som möjligt används en "puff". En liten plastflaska med pip, fylld med talk som puffas ut för att kolla vindriktningen just där figuranten är gömd. En stor burk babypuder fungerar också bra.
Matte avbröt dagboksantecknandet mitt i ett tag. Om någon råkade vara här och läsa just då, så kommer här förklaringen. Telefonen ringde och Matte ombads hjälpa till att hitta en unghund som rymmt på annat håll i området.
Den förrymda hunden hade återvänt hem och väntade på tomten. När hennes matte skulle iväg hemifrån med ett gäng hundar, valde denna ungtik att dra iväg på egen hand, i stället för att hoppa in i bilen. Sådant som kan hända med hundar. Hundägaren hade en tid att passa och kunde inte vänta längre på sin rymmare, utan bad om hjälp. En lös hund i skogen är inte vad man drömmer om, men nu gick det bra. Vargspår har setts av fler i de närmaste omgivningarna den senaste tiden.