Fredag.
Tyvärr har Matte inte fått något råd eller svar på frågan ställd i går. Dock förskonades Matte det senaste dygnet från den envise, viftande förföljaren.
Mitt på dagen tittade solen fram och Matte tog med hundarna på en långpromenad i området. Vägarna var luriga, med ny tillkörd snö över blankis på sina ställen. Sandat var det bara i korsningar och de brantaste backarna. Nu var äntligen rejäl sand som spreds ut bra använd! Tidigare har blankisen grusats med småsten som mycket snabbt körts undan, lämnande en såphal yta. Denna yta var nu översnöad och undanplogad snö låg som lössnöbarriärer mot dikena. Man hade ingen aning om vad som fanns under. Så gick det som det gick för den som körde en mindre lastbil på en raksträcka. Den stora bilen låg nu i diket. Den hade gått ner i bäckfåran efter att ha skurit snett över vägen. Nu låg den där med vänsterhjulen djupt nerborrade i vattenfåran. På motsatt sida av vägen hade en annan stor bil varit nere i diket, av spåren i snön att döma. Raksträcka med fri sikt mycket långt. Dikeskörningen föreföll rätt onödig. Ett försök hade gjorts att få upp dikesköraren, men med två stora hjul i en nu igenfrusen bäckfåra var försöket framgångslöst.
Lite senare kom Matte och hundarna fram till det ställe där något liknande skett i höstas. I en backe intill en korsning och då var det barmark. Med de farter som hålls på vägarna är det märkligt att liknande inte inträffar oftare. I början av dagens promenad passerades Matte i hög fart och mycket nära av en ung tjej i en liten bil. Det är inte konstigt att varseljackor sitter på majoriteten av dem som promenerar i området! Inte bara på aktiva hundägare.
Modji och Aili bekymrade sig föga, när de passerades på för nära håll av bilister okunniga om det förädiska väglaget. De hade fullt upp med alla intressanta dofter längs vägen. Dofter som Matte kunde se väldigt tydligt många gånger. Markeringarna var väldigt många på vissa ställen, för att saknas på andra. En liten hund har fått som vana att skita uppe på vägbanan och dess ägare har som vana att inte plocka upp de pyttesmå lämningarna. Som tur är visar de båda Lapskdamerna var skiten ligger, så Matte slipper kliva däri. Någon annan har börjat ställa upplockad skit förpackad i påse längs vägen då och då. För att sedan glömma den där. Varför ihopknutna hundskitpåsar sedan hamnar i diket. Det är ju också ett sätt. Eller så lägger man hundskitpåsarna i de privata soptunnor man passerar längs sin promenad.
Många är nyblivna hundägare sedan pandemin drabbade världen. Många förefaller okunniga om "gamla regler". Det blir lätt konfrontationer när någon tycker att den egna hunden i alla lägen skall vara okopplad och mötande hundar med ägare inte håller med. Då och då händer sådant som ine hade behövt hända. Två kopplade hanhundar och en tredje kommer okopplad och blir närgången. Det gick inte så bra. Den okopplade hunden får fortsätta gå okopplad i området. Med okunnig och ointresserad ägare. Det börjar skava mellan gamla och nyblivna hundägare. Man tänker så väldigt olika kring detta med att ha hund.