En högtidlig och allvarlig rubrik. Ett ord som Matte aldrig snuddade vid när den första kullen föddes 2003, i det hem som skulle bli Gátchis Kennel flera år senare. Tanken på att bli uppfödare fanns inte. En önskan från omgivningen om att låta räddningshunden Gázzi få en valpkull hade uttryckts. Hon hade ju även fått ett utställningscert och var frisk med bra höfter. Hon hade känd mental status. Matte ville inte föda upp hundar. Hade aldrig sett en nyfödd valp. Matte ville träna räddning!
Men lät sig motvilligt övertalas när Husse kommit in i Mattes liv med sin hund, som också var räddningshund. En hund som var till åren kommen och inte frisk. Husse behövde en ny hund att utbilda till räddningshund och hade blivit förtjust i Gázzi. Matte började leta hanhund och visste bara en sak: att den kille som skulle få bli far till Gázzis barn och Husses nya räddningshund inte fick fick vara så där tråkig som många av de Lapskhanar varit som Husse och Matte träffat på. Utan jävlaranamma och förväntan i blicken! Man ser väldigt mycket i blicken! Lugna hundar som var trevliga sällskapshundar och aldrig hade utfört någon form av arbete var inte intressant att matcha Gázzi med! En hund som inte var lätt men som var en väldigt bra hund att jobba med i räddningssök! På den tiden fanns knappt någon enda Lapsk i arbete utanför renskötseln och Matte var nära att lägga ner planerna på en kull. Att leta kille i Finland var inte något som dök upp i Mattes skalle. Nybliven datorägare och totalt okunnig om rasen i stort. Ville bara ha en valp som var som Gázzi! En bra arbetshund av rasen Lapsk Vallhund till Husse.
När tips om en kille som fick folk att skratta när de nämnde hans namn dök upp, blev Matte dock nyfiken. Bonjo var mycket hund och märktes. Han fanns hos en brukskille som förstod vilka egenskaper Matte sökte. Han har för övrigt intresserat sig mycket för avkommornas användbarhet i arbete i flera generationer. Matte hade tagit första steget till att bli uppfödare när Gázzi fick träffa Bonjo och resultatet blev fyra valpar. Avelsmålet var satt. Friska och sunda hundar, med bra höfter, bra psyke, goda arbetsegenskaper, bra rörelser, mycket jävlaranamma/motor, god problemlösningsförmåga, rastypiskt utseende och BLICKEN! Men att det var ett avelsmål visste inte Matte då. Som sagt. En hund till Husse var ju målet! Inga fler valpar.
När två av de fyra, Násti och brorsan Ailu (Goz-Jorri) båda blev räddningshundar och utställningschampion kom Matte liksom inte undan. Gázzi hade inte fått bli mamma förrän hon bevisat att hon var väl värd att bli det och fortfarande var det inte så många som jobbade med sin Lapska. Så en ersättare när Gázzi gick i pension måste nog tillverkas hemma kändes det som. Det blev Modji, när hennes mamma bevisat att hon var värd att föra sina gener vidare vid fem års ålder. Som sedan fick åtta halvsyskon i två kullar eftersom fler "ville ha en egen Modji".
Så rullade det på och Modji hade fem år gammal visat att även hon var en väldigt bra arbetshund inom räddningen, samt uppfyllde de kriterier Matte nu började förstå var ett avelsmål. Som bara var en självklarhet när Gázzi planerades få valpar. Matte ställde samma krav på de blivande fäderna som på de egna tikarna! Farsorna måste matcha morsorna och tilltala både Husse och Matte så mycket, att de kunde tänka sig att införliva dem i flocken eller behålla en kopia! Modji fick väldigt mycket från far sin. Både in och utvändigt. Att para en hund med mycket motor med en lugn hund och tro att man skulle få hälften av varje kändes knasigt. En arbeshund skall ha mycket motor! För att vara säker på att få det måste det finnas hos båda föräldrarna! Det var väl också någon sorts omedvetet avelsmål.
Efter 16 år med Lapska Vallhundar i räddningsträning för egen del, är Husse och Matte mer än nöjda med att kunna fortsätta den typen av hundarbete även nu med Gázzis dotterdotters dotter Aili!
Än roligare är att Nástis dotter Lihkku i J-kullen och Nástis son Ante i A-kullen i slutet av oktober kommer att göra ett slutprov för att godkännas som räddningshundar i Nederländerna! Besked kom på torsdagen.
Hennes dotter "Signe" i J-kullen är uppflyttad till högre i spår, sonen "Epic" i A-kullen har uppnått titeln RL M (högsta titeln i rallylydnad) samt har ett godkänt silverspår och är duktig i räddningsträningen tillsammans med kullbrorsan Lime. Nástis dotterdotter, Ailis kullsyster Adji har imponerat på bevakningskursen och kommer att gå en patrullhundutbildning.
Arbetsegenskaperna finns alltså kvar hos Gázzis barnbarns barn och inte ser de så pjåkiga ut heller enligt utställningsdomarna.
Helt tokigt blev det inte. Det som var ett icke uttalat avelsmål, utan bara var det som kändes självklart. Lapsk Vallhund en arbetande hundras.