LÖRDAG
Jaha, nu hade Matte skrivit lite om lördagen och klickade på "spara". Varpå texten försvann ut i rymden. Detta händer allt oftare och less blir man.
Lördagen tillbringade familjen hemma. Husse hade ett pissjobb som måste göras. I huset finns inget WC och bättre än torrdass eller mulltoa är en Villa Separett. Där ett smalt urinrör leder bort allt kiss till det större röret som leder från handfat och dusch. Trots extra isolering hade detta smala urinrör nu frusit ihop. Som en stor isklump låg innehållet i röret under huset, som står på plintar. Allt överflöd hade runnit ut under toan och skithinken. Husse plockade isär toan och alla rör och tinade upp och rengjorde i diskhon. Husse och hela huset stank därvid pissoar..... Matte och hundarna sökte sig annorstädes - läs - ut. Husse var det synd om.
Där tog Matte och hundarna en promenad tillsammans med en stressad och hundjagad älg. Det kan låta konstigt. Men i den milimetertjocka nysnön som just falltit var spåren mycket lätta att läsa. Älgen fanns alldeles i närheten. Den hade kommit springande i full fart på vägen mot huset. Tvärstannat, vänt och farit lite hit och dit. Till sist hade den dragit iväg in på en tomt. Matte och hundarna gick runt kvarteret och inne i kavarteret i trädgårdarna stressade älgen runt. Hunden fanns i närheten. Rätt som det var dök de pinfärska älgspåren upp på vägen tillsammans med hundspår av Lapskstorlek. I hundspåren fanns duschar av små blodstänk på ett ställe. Älgen drog åter in på en skogstomt och spåren försvann in bakom familjens hus. Den nyligen fallna snön var ypperlig som spårsnö och dramat var lättläst. Hundarnas nosar var klistrade i backen och grannen hade på håll hört drevskallet strax innan. På båda sidor om huset.
Hemma på tomten igen visade Modji vilket rovdjur hon är. Nej, hon gav sig inte ut och jagade älg! Hon håller sig till mindre byten tack och lov. Men småfåglar..... Matte har misstänkt detta men saknat konkreta bevis. Inte velat tro att Mysmodji är en småfågeldödare och dessutom gärna äter upp fåglarna. Inte bara deras mat när den faller överbord.
En situation hade uppstått hundarna emellan och Matte hade åsikter om detta. Det visade sig att diskussionen gällde en delvis tuggad talgoxvinge. Modjis talgoxvinge! Inget tvivel om saken. Delar av den andra vingen spydde hon ju upp nyligen. Tidigare i vinter sågs Modji bolla med något smått. Upp i luften och hopp efter! Modji var sjövild och rullade sig över den lilla bollen. Vad det nu var. Matte blev nyfiken. En Blåmes. Blöt och död. Kul leksak! Kattmodji. En annan dag hittade Matte sin gulliga Modji tillsammans med en Talgoxe under fågelbordet. Matte trodde/ville tro att Modji var nyfiken på en mycket frusen liten fågel..... Det var hon väl, men inte så fridsamt som naiva Matte trodde. Matte räddade livet på fågeln (trodde hon) och Modji blev av med vad som uppenbrligen var tänkt som ett mellanmål. Den lilla fågeln togs in för att värmas upp. Då dog den. Om nu Matte eller Modji skall lastas för dödsfallet får lämnas oskrivet.
Hundar är rovdjur och lösa hundar på en tomt med fågelbord får därmed möjligheten att leva som rovdjur. Ta byten och äta upp dem. Berikning. Men småfåglar..... Vattensorken i bäckkanten är också mycket intressant för Modji. Hon sitter vid hålet och vaktar långa stunder. Násti fokuserar nog mer på nerfallna solrosfrön direkt. Hellre än som maginnehåll på något litet benigt och tussigt djur.
SÖNDAG
Familjen for till "landet" - den lilla sommarstugan på den stora skogstomten. En tall låg över staketet och måste sågas upp och ytterligare några mindre träd måste bort. Snö måste ruskas av grenar som tyngde staketet. Husse motorsågade och Matte ruskade och skottade snö.
Hundarna släpptes lösa och fick åter ägna sig åt för hundar naturliga och uppskattade sysslesättningar. Berikning igen.Vilket bland annat innebär att gräva efter smågnagare under täta granar. Matte ruskade och ruskade och ut for en totalt igensnöad Násti..... Den blick som Matte fick var inte nådig! I en halvtimme höll sig hundarna för sig själva helt och hållet och sedan började de söka lite kontakt med Husse eller Matte. Till och från så där. Typ: "Hej, vad gör du? Jaha. Hej då!" Men när Husse och Matte fikade på den nybyggda verandan, höll sig hundarna mycket nära! Hundkex blev deras lott. Inga vaniljmunkar där inte! Men munkarna var faktiskt minst från gårdagen och torra och omunklika. Mer som skorpor....
Efter några timmar lämnade åt egna initiativ, kallades hundarna till bilen för hemfärd. Vad de pysslade med i ett tätt gransnår den sista halvtimmen, vet bara hundarna själva. Men de föreföll ha det bra. De föreföll även nöjda med att fara hem när de blev kallade.
En helg med fritt hundliv. En lyx att kunna ge dem det. Så får vi se vad som spys upp.... Vissa risker får man ta. Friheten för hundarna i denna skogsbacke känns oerhört värdefull.