Tisdag.
Lapskflocken hade varit hos veterinären i grannkommunen för att röntga Aili. Då hon är högdräktig när det nu blir helg känns det bra att veta antal. När Aili själv föddes uppskattade veterinärerna att det var gjort när syrran "Proppen" stoppade upp det hela, genom att ligga först och korka igen för de övriga. På ultraljudet var det omöjligt att se antal då det var ett himla liv och ingen låg stilla. Det hela slutade med ett akut kejsarsnitt då för drygt fem år sedan. Efter en minst sagt orolig natt.
På hemvägen gjordes ett stopp vid Ica Nära i Brottby, för att få hem lite mat till flocken. Bilen lämnades på den lilla parkeringen framför butiken med nerdragna rutor, helt öppen baklucka och låsta grindar. Solen sken inte!
Två matkassar ställdes in i baksätet och hem for flocken. När Matte började backa in i carporten och vände sig snett bakåt såg hon inte ut genom de två bakre sidorutorna? Det såg ut som om en silverfilm lagt sig över glaset?! Rutona är mörkt svarttonade för hundarnas skull. Något hade hänt. Husse och Matte klev ur bilen för att kontrollera. Båda de bakre rutorna, den lilla på dörren och den stora till bakskuffen, var helt krackelerade!?! Ett stycke upp nerifrån på den mindre rutan på dörren fanns ett nästan genomgående hål i rutan, som ett skotthål. En krater. Luftgevär eller vad?? Det enda konstiga Matte märkte vid återkomsten till bilen från butiken var att nu stod här två delvis urdruckna energidryckburkar intill förardörren. Dem måste Matte flytta på för att komma in i bilen.
När bakluckan stängdes föreföll hundarna vara som vanligt. Även vid hemkomsten. En polisanmälan gjordes. Krypande kom rädslan. Tänk om någon riktat sin ilska mot hundarna? Hade de skällt? Tänk om någon stuckit till dem något farligt att äta? Hur i hela friden kan man gå lös på en bil i vilken det så uppenbart finns hundar?!? Frågetecken som aldrig kommer att rätas ut.
Nu skriver Matte detta tidigt på onsdagmorgonen, efter en natt med lite sömn. Mycket ältande av obesvarbara frågor. Både Modji och Aili mår till synes bra. Måtte det så förbli.
Resultatet av röntgen? Jo det finns en skara knytt där inne. Väl utspridda och som alltid är det så att när födseln närmar sig är det några som inte är intresserade längre. Varför det finns Aili-Nemo knytt att tinga för den som vill ha en kul träningskompis och har tidigare hundvana.
Ailis och Nemos valpar säljs inte som renodlade sällskapshundar av robust typ och med urhundskaaktär och de kommer att behöva få göra mer än att gå på långpromenader i skogen för att få utlopp för sin energi och självständighet. Båda tränar räddningssök varje vecka och har tävlat i lagtävlingen för sök- och räddningshundar med gott resultat i flera år.
Därmed inte sagt att knytten nödvändigtvis måste träna räddningssök för att må bra så klart. Det går alldeles utmärkt med andra hundaktiviteter där de får utlopp för rasens självständighet och problemlösningsförmåga. Alla former av nosarbete passar rasen bra. Sök av olika sorter som att leta folk och saker och spår som att spåra folk och djur och nosework där man letar lukter av olika sorter.
Båda de blivande föräldrarna är mentaltestade! Aili med både MH och BPH, samt prövade i olika typer av hundjobb under flera år. Nemo är certad räddningshund och han var kurskompis med Ailis mamma Modji, som också är certad räddningshund. Liksom Ailis mormor och mormors mor och ytterligare några mycket nära släktingar med rötterna här hemma. Nemo är tio år och Aili är fem år och de har därmed hunnit visa vad de går för. Både vad gäller hälsa, arbetsförmåga och arbetslust. Utöver att vara bra på räddningssök har Aili ett godkänt doftprov klass ett. Aili har en kullbror aktiv i renskötseln och han i sin tur har två kullar där flera hundar gått till renskötseln och de har alla gjort bra ifrån sig. Aili har en kullsyster som gjort mycket bra ifrån sig i nosework och rallylydnad samt i agility. Fakta finns om dem båda på Hunddata.