Fredagen bjöd på sommarväder med "lagom" varmt och sol! Matte tog med hundarna på en kortare skogstur och lät dem sedan njuta en stund i frihet på tomten. Innan det var dags att fara till veterinären i Täby Kyrkby med hela gänget. Dags för vaccinering och ifasning, så att alla skall vaccineras samtidigt. Modji hamnade lite vid sidan av de två andra och var vaccinerad på annat håll av olika orsaker. För Gázzis del känns det oerhört angeläget att alla är ordentligt vaccinerade, då parvo och kennelhosta slår extra hårt mot mycket unga och mycket gamla hundar. Parvo påstås ha drabbat ovanligt många hundar i Vallentuna. Vem vet. Alla typer av kennelhosta kan man inte vaccinera hundarna mot, men något är bättre än inget. Nu var det dags.
Kennelhostevaccin kan ges både i spruta under huden och som spray i en näsborre. Sprayen är något effektivare och av den fanns endast en dos hemma. Den fick alltså Gázzi. Efter lite om och men...... Gázzi har aldrig gillat att vara fasthållen och därvidlag har hon inte ändrat sig med tilltagande ålder. Hon blir som en tvååring som inte vill bli påklädd - hal som en slingrande ål! Ormande och slingrande, backande och krånglande. En hund med sstor integritet. Till slut lyckades djursyrran få in hälften av vaccinet i Gázzis näsa och hälften hamnade på Mattes axel. Dosen var väl tilltagen och syrran hade kollat med tillverkaren, då liknande situationer föreföll vara vanligen föekommande. Hälften räckte! Gázzi befriades från Mattes skruvstädgrepp och släpptes ner på golvet till de storögt tittande Násti och Modji. Osmart början. De föreföll tämligen skeptiska när det var deras tur att äntra undersökningsbordet. När de i sin tur endast fick ett litet stick i nacken, såg de lätt förvånade ut när de omedelbart släpptes ner igen. Vad hände med Gázzi?
Nu är alla alltså nyvaccinerade mot valpsjuka, parvo och kennelhosta. Kennelhostevaccineringen skall göras årligen. Olika regler gäller för parvo tydligen, där kraven vid utställningar är annorlunda? Syrran tyckte att det var rörigt. Matte förlitar sig på att hon har koll. Men en vaccination kan ge en viss påverkan på hunden och därför ville Matte att veterinären skulle lyssna på Gázzis hjärta och lungor innan hon blev vaccinerad. Att hennes allmäntillstånd är gott kan Matte se själv, men hur hon fungerar invändigt är svårare att se. En försiktigetsåtgärd när en gammal gumma skall utsättas för en extra påfrestning. Veterinären tog sig god tid och lyssnade noga och länge. Matte blev nog lite orolig när han dröjde så länge med kontrollen. "Otroligt!" Utbrast han sedan. "Utmärkt! Inga problem!" Han hade helt enkelt svårt att tro på resultatet av undersökningen. Han kunde inte höra minsta ålderssvaghet vare sig från hjärtat eller lungorna. Skönt. Han är fortsatt imponerad av Gázzis goda kondition för sin ålder, där avsaknad av övervikt är en bidragande orsak.
När Matte gick ut med hundarna tog en äldre dam kontakt och ville hälsa på hundarna och snacka lite allmänt. Hon berättade att hon hade haft en Schäfer som blev 14 år och förlusten av den hunden tog henne så hårt att hon aldrig skaffade någon ny hund. Men ändå hade hon saknat hund nu i väldigt många år. Hon saknade även "panterloppet", ett motionslopp för pensionärer på några kilometer. Hon sprang inte, man fick även gå, men förra året var sista året då det arrangerades och nu hade hon så gärna velat göra om det. Inför nittioårsdagen i september..... Matte hade bedömt hennes ålder till sjuttiofem ungefär. Artros "visste hon inte vad det var", men nu behövde hon stöd av en käpp på promenaderna. En fartfylld gumma som för tillfället var på besök på orten, för att ta hand om dotterns villa när dottern var på semester. En Gázzi på två ben.
Efter veternärbesöket fick hundarna vila och det blev bara en kortare rastningsrunda på eftermiddagen. Alla tre föreföll må bra och de bredde ut sig på den nyklippta gräsmattan. Mysjkin kom ut och gjorde dem sällskap.