Matte är djupt tacksam för alla uppskattande kommentarer. Helt oavsett vad en tikägare egentligen haft för planer, är det oansvarigt att åter para en tik som gått igenom det Aili gått igenom. Hon har fyra fina valpar och fyra familjer har fått fina fyrfota familjemedlemmar att ha kul med i vardag och i träning tillsammans. Det skall man vara mer än nöjd med. Med tanke på att det var ett flertal slumpartade händelser som möjliggjorde en parning från början. Den här Åtså-kullen är en ren bonuskull och det blir ett naturligt avslut på knytteriet här.
Matte hade aldrig tänkt bli hunduppfödare, då ordet orden "uppfödare" och "kennel" skavde sedan ungdomen och gav associationer till mängder med hundar i rastgårdar, hundhus och inkomster. Verksamheter som bedrevs för förtjänster och där hundarna inte var individer levande som familjemedlemmar. Där hundarna levde hundliv kollektivt i burar och hundhus. Utan träning och mental stimulans. Där "kennelflickor" anställdes säsongsvis och många kullar föddes samtidigt. Kompisar for till England och jobbade på kennel på sommarlovet och berättade. Men "uppfödare" blir man de facto redan efter en enda valpkull. "Kennel" är det, med obligatoriskt kennelnamn, så snart man producerar ytterligare några kullar. Så är världen inte så svart och vit som man kanske inbillar sig när man är ung. Det förekommer lite av varje och visst finns den varianten av "knytteri" både utomlands och i Sverige tyvärr och olika ofta beroende på rasers popularitet. Men det som syns mest är inte det som förekommer mest.
Att Matte blev hunduppfödare berodde bara på att Gázzi, 9 månaders omplaceringen född 1998, var ett så himla bra ämne för att bli Mattes andra räddningshund. Efter Husky/Schäfermixen Fenja. Många ansåg henne vara lämplig att ta en kull valpar på och när Husses Flatte blev sjuk så blev det så. Så att han också skulle få en bra Lapsk att utbilda till räddningshund. Násti blev jättebra! Så då borde även hon få valpar så att Matte kunde få en till bra Lapsk att utbilda till räddningshund när Gázzi kom upp i åren. Gázzi blev nästan femton år och Matte började träna och utbilda Nástis dotter Modji. Men nu var det fler som ville ha bra Lapska för utbildning och träning, så det fick bli några fler kullar för Násti. Så gick tiden och Násti åldrades varför Modji fick en kull och Aili fick fortsätta på samma spår med räddningssöket. Men allt har sin tid och nu är Matte och Husse för gamla för att få gå räddningshundkurs. Vilket inte hindrar dem från att fortsätta träna räddningssök varje vecka med Modji och Aili! Att Aili parades skedde för att även hon visat på goda arbetsanlag, liksom sina syskon. Kullbror Runne sköter sig fint i sin renskötande familj. Bra arbetsanlag i en liten arbetande hundras är värda att föra vidare. Aili duger även att visas upp på utställning och har ett cert. Nu önskas Ailis fyra barn lycka till i livet med sina tvåbenta träningskompisar!
Gázzi med Matte i dåvarande ruinstaden i Rosersberg.
Fotat av Mireille de la Lez.
