Lapskfamiljen var återsamlad igen efter helgens lagtävling. På måndagen fick det bli en dag hemmavid. Husse åkte till jobbet, hundarna vilade under förmiddagen och Matte tvättade och gjorde annat som hon inte kunnat hålla på med när händerna varit upptagna av kryckor. Mycket har blivit liggande. Matte lyckades äntligen klippa klorna på alla hundarna innan helgen. Även kamma igenom dem. Matte börjar åter kunna göra saker som hon inte kunnat på minst ett år. Stå på knä när hon tänder i kaminen till exempel. Eller huka sig ner. Slipper stå med högerbenet stelt pekande rakt bakåt eller åt sidan för att kunna böja sig framåt. Man vänjer sig gradvis vid nya rörelsemönster och nu skalll Matte vänja sig tillbaka till de gamla. Upptäcker ständigt att kroppen går att använda på "nya" sätt som är de gamla.
På eftermiddagen tog Matte med hundarna på en stavpromenad i området under 50 minuter. Matte går stavgång med hundarna fästa i bälte, precis som hon gjorde fram till för två år sedan. Inte som med kryckor eller sakta och med stavarna rakt nersatta lite hur som. När Matte nu stavgår gör hon det som man skall göra. Effektivt med stora steg, hyfsad fart, ordentliga armrörelser och stavtag snett bakåtriktade. Som när man åker skidor. Matte vill så snabbt som möjligt få tillbaka sitt tidigare liv. Innan det är för sent. Det går skrämmande fort efter sextio. Násti är drygt elva år. Det är inte så länge sedan hon var valp. Åt andra hållet känns elva år skrämmande nära när man tänker efter. Det gäller att ta vara på den tid man har. Det är väldigt mycket mer tid bakåt än framåt så att säga. Matte har inte råd att tappa tid på att vara lat. Gåendet skall igång! Tiden med alla tre hundarna är så oerhört värdefull och måste njutas av i nuet.
Av regnet som skulle komma blev det bara lite stänk och hundarna kunde ligga ute och tugga tuggrullar när Matte lyssnade på vad Modjis reservmatte berättade om deras gemensamma sök på lördagen. På en station skulle Modji söka i en korridor i en byggnad. Förarna fick inte gå in i korridoren, hunden måste kunna arbeta ensam långt bort från föraren. Modji jobbade bra och stannade upp vid en öppen dörr. Slank in där och så började det låta som om hon flyttade på föremål och sedan kom en fin skallmarkering. Då fick föraren gå in till hunden. Det visade sig att Modji lokaliserat en person inne i en bastu. Hon hade till skilllnad från flertalet hundar lyckats ta sig ända fram till bastudörren och även putta upp dörren för att komma ända fram till figuranten. Mycket bra jobbat! På ett annat ställe i en byggnad skulle föraren stå på en markerad plats och skicka/dirrigera hunden därifrån. Längs hela den ena långsidan var det avspärrat och där fick hunden inte gå in. Mitt i sökområdet låg mat gömd. Modji sökte längs med det högt sittande plastbandet som utgjorde avspärrningen och hittade båda figuranterna längst ner i varsit hörn! Utan att komma in på det avspärrade området och utan att fastna vid matstörningen.
Alla hundarna i laget hittade figuranter i sina områden och plockade poäng till laget. I tävlingen ingick även en hel del uppgifter som inte involverade nosarbete. Snarare taktik och samarbete inom laget. Stor vikt fästes vid säkerhetstänkandet vid bedömningen. Även sjukvård ingick på en station. En elolycka med återupplivning med hjälp av hjärtstartare. En räddningshund ingår i ett räddningshundekipage där även föraren är utbildad.