Tisdag.
Matte växte upp med att "här kan man inte bara sitta!" Hade man ont i ryggen hette det "det är bara latmasken som gnager!" Samt med en Luther på vardera axeln som höll i piskan. "Man skall inte förhäva sig", "man skall inte tro att man är någon", "man skall inte märkas" och "man får inte ligga på latsidan". Det var "tiden" och många jämnåriga känner nog igen sig. Naturligtvis var det viktigt att arbeta och hålla igång och inte lata sig, så här åren efter ett andra världskrig. När föräldrarna berättade om ransoneringar och brist på mycket. Ett ransoneringskort på mjölk är något Matte haft för egen del som nyfödd. Som barnhemsunge den första tiden. Så för en del ligger konsekvenserna av ett världskrig ännu i färskt minne. Om man är gammal nog. Det präglade en del av barndom och uppväxt för många.
Varför Matte på tisdagen kände pressen från sig själv att gå ut och göra nytta. Trots en ömmande kropp efter en aningen slingrig urstigning ur bilen, med en höftprotes som protesterar. Den behövde nog bara smörjas lite.
Solen sken och det var sommarvärme! Trädgården väntade efter tre dagars ouppmärksamhet från sina vårdare. Hundarna njöt av att kunna ligga ute på olika platser under dagen. På en resa och ett träningsläger blir det väldigt många timmar då de får ligga i bilen och vänta. De kan inte vara okopplade någonstans och deras fria val var de vill ligga och vad de vill göra är obefintliga. De saknar det säkert inte, de får göra så väldigt mycket annat som de inte gör i vardagen! Matte känner dock att de kan behöva kompenseras vid hemkomsten och med så fint väder var det påtagligt att de njöt av att flytta runt till olika platser där de hade koll på omgivningen. Många djur finns att hålla reda på runt om och en grannfastighet såldes nyligen och nu var det plötsligt aktivitet vid ett i åratal övergivet hus. Snett över vägen jobbades det vidare med altanbygge och annat kring renoveringen. Modji och Aili sov inte bort dagen! De hade även Matte och Husse att hålla reda på.
Husse sotade skorsten och kamin inför vintern och med honom uppe på taket kände hundarna att de måste kolla extra noga. Senare monterade han ner hela separettoan för noga rengöring. Fjolårets invasion av spyflugor är inget någon vill uppleva. En glipa i ett nät i ventilatonsröret möjliggjorde då för flugorna att lägga ägg och etablera koloni i toan...
Matte tog sekatören och klippte ner den vildvuxna häcken av rönnspiréa mot grannen, innan snön trycker ner allt mot marken. Sedan greppade Matte spaden och flyttade nästan all den blålera som grävdes upp vid granplanteringen för några dagar sedan. Skottkärra efter skottkärra lastade Matte med tung lera. Körde leran till cementringen som omger den grävda brunnen på gräsmattan och byggde, bit för bit med delade lerklumpar, upp en förhöjd rabatt för att dölja en del av den fula ringen. Därefter grävdes plantor som nyss grävts upp åter ner, men nu på lite höjd. Så skulle matjord på över alltihop och den hämtade Matte i den nu på potatis tömda pallkragelådan. Sedan var det rätt svårt att räta på den utslitna ryggen och att få igång de krumma benen. Men det gick! Luthers makt är stor och Matte kände sig nöjd med att inte ha matat latmasken i ryggen och i stället skapat en vackrare trädgård. Belöningen! När man tar ett steg bakåt och känner sig JÄTTEDUKTIG! Men det får man knappt tänka. Än mindre säga. Matte belönade sig sedan med att slå sig ner på altanen i hundarnas sällskap, blickande ut över trädgården. Läsande en tidning om Nordkorea och drickande ett glas svalt Rosévin! Inte så tokigt!
Solen sjönk och det blev svalare. Husse tog med hundarna på en skogspromenad och Matte fixade en snabb men god middag under tiden.
Hela kvällen valde hundarna sedan att ligga i uterummet och ytterdörren var öppen. Ännu en tid är stugan ett utrymme större än på vintern. Uterummet förlänger verkligen sommarhalvåret och det är hundarnas absoluta favoritplats med alla möjligheter att ha full koll över hela husets framsida, inklusive vägen. Samtidigt som de har kontakt med resten av flocken inne i stugan.
Matte slocknade ovaggad mitt i en intressant artikel. Med en känsla av lättnad. Aili har på träningslägret på Åland visat att hon är "tillbaka"! Hon är i god form! Hon mår bra och hon har återfått sin normalvikt. Hon är snabb och smidig och av valpkullen syns inte ett spår. Hon är lekfull och efter middagen bjöd hon som vanligt den senaste tiden upp sin mamma till jaktlekar! Matte hade en plan för hennes rehabilitering och träningen på Åland blev ett kvitto på att Aili har svarat fint på hur hon behandlats efter kejsarsnitt, livmoderinfektion och mag/tarminflammation. Medförande en kraftig viktförlust och blodbrist.
Aili är som ung på nytt!
Foto på Aili 10 m. i ruinområdet på Åland för fem år sedan 3.8.2014, samt den 28.8.2019 här hemma på träning, när valparna var nio veckor. Klicka för större bilder.
Aili 28.8.2019
