Katten Mysjkin är en mycket bra valpuppfostrare. Tillsammans med mormor Gázzi. Ante springer lös omkring på tomten och inne med de vuxna hundarna och Mysjkin numera. Till en början har han varit väl mycket på hugget och Mysjkin har sagt ifrån. Allt mer tydligt när nöden så krävt. Inte vid något enda tillfälle har han fått Ante att ens pipa till lite. Mysjkin har slagit till honom mycket genomtänkt och alltid slagit mot sidan av halsen. Inte så hårt att någon klo trängt igenom pälsen. Markeringar som Ante förstått mycket väl vartefter. Ante har gjort det som en liten hund gör när den hittat en värdig flockledare, han har tytt sig till Mysjkin och följt honom överallt. Med respekt och vänskap. Precis som Modji gjorde. Vid ett tillfälle under tisdagen låg Mysjkin på en trädgårdbänk och busade med Ante som stod under bänken. Gázzi låg tätt intill. Ante blev allt vildare och Mysjkin blev aningen besvärad. Då grep Gázzi in och tillrättavisade sitt barnbarn! Ante gick därifrån direkt. Lite senare kom Mysjkin och sökte upp Ante och visade att Ante var välkommen att följa efter honom. Mysjkin gick några steg och väntade in Ante. Nu har de blivit riktigt bra vänner! Mysjkin har gett Ante det yttersta beviset på sin vänskap: Mysjkin stryker sig nu mot Ante och Ante är därmed inlemmad i gemenskapen.
Nu när han snart skall lämna oss. Det blir inte lätt. Ante är verkligen en i flocken/familjen och att göra annat än behandla honom som om han skulle bli kvar i barndomshemmet, har inte varit tänkbart. Ante har klickertränats, socialtränats, miljötränats. Tränats på inkallning och i att bli rumsren. Pussats och kelats med. Mycket!
På måndagkvällen tränade familjen på Hakungekrossen. Alltså var Ante med. Medan Husse och övriga planerade träningen gick Matte omkring med Ante i långlina. Ante fick i stort sett bestämma själv vart han ville gå. Upp i grushögarna var favoriten! Så långt linan räckte. Att åka kana ner är buskul! Ante for omkring i bra tempo och ville upptäcka allt. Matte hängde efter.
Gázzi fick ett frisök med tre figuranter bland byggskrotet. Som vanligt hoppade hon och skuttade, vilt skällande, när hon skulle få komma ut och jobba. Först gjorde hon som i sin barndom, sprang runt området och gjorde ett grovsök, skällande..... För laddad för att koncentrera sig. Även hundar tycks "gå i barndom" när de åldras. Men Gázzi kom ihåg sig och stagade upp sig, när hon väl sprungit av sig överskottsenergin. Hon plockade figgarna bra och har fortfarande ett mycket bra och ihållande markeringsskall.
Násti fick ett frisök med tre figgar även hon. En högt placerad på en lastbil, två dolda nära varandra. Även Násti var mycket laddad och hade lite svårt till en början att koncentrera sig och sortera vittringarna. Men även hon koncentrerade sig så småningom och löste uppgiften. Det märks att det blivit lite träning för damerna under valptiden. Modji fick träna uthållighet i skallet. En figurant gömde om sig på olika ställen och Husse dröjde med att komma fram och berömma när Modji skallmarkerade. Husse var nöjd.
När Modji jobbade gick Matte iväg och gömde en figge bakom en skopa, placerad öppet i bortkanten av en mycket stor öppen yta. Ante fick gå i lina mot skopan i motvind. Det skymde snabbt och Ante såg en massa konstiga föremål som tog hans uppmärksamhet. En röd/gul rektangulär skylt kunde kanske vara en människa? Ante var uppmärksam men tyst. Inte rädd. Dessa olika störningar gjorde att Ante inte fokuserade på vittringen förrän han var några meter ifrån skopan. Plötsligt blev han varse en vittring och satte upp näsan. Skopan var gigantisk och mörk och Ante stannade upp. Men nyfikenheten fick honom att gå vidare och intill kanten stannade han upp och gav till ett skall! Runt hörnet satt figgen och Ante fick lite stöd bakifrån för att gå runt kanten. En människa! Öronen åkte bak och kroppen gick i vågor! Precis som på familjens övriga hundar när de fyndar. Ante fick godisbelöning, klapp och kel. Bra godis är pyttesmå mjuka hjärtan. Samma som Matte använder till Modji vid rallyträningen. Figgen gömde sig sedan på nytt på andra sidan av skopan och Ante fick leka kurragömma runt skopan i det fallande mörkret. En bra näsa är värdefull och Ante upptäckte glädjen i att använda den för att hitta en människa, försedd med godis och mycket kärlek!
Tyvärr har Matte fått problem med att föra över alla hundratals bilder som finns i kameran. Problem är till för att lösas, men till det krävs det tid.
I dag, onsdag, anländer Lihkkus matte och Antes nya matte från Nederländerna. Ante badades i går kväll och Husse och Matte känner avskedets stund närma sig. Det är en himla tur att det inte är en tik som fått sin plats i familjen. Men Husse och Matte har träffat Lihkku ett flertal gånger sedan hon flyttade hemifrån. Trots avståndet. Redan i månadsskiftet flyger Matte ner för att titta på Lihkku och Mánnu som skall ställas ut på stor utställning i Nederländerna. Då återser Matte lillpojken. Att sälja valpar till utlandet behöver en betyda att man mister kontakten. Husse och Matte har fått nära vänner som ett resultat av att Lihkku såldes till Nederländerna.
Glädjande information om Aikos och Adjas nya liv nådde Matte under gårdagen. Aiko heter numera "Lime" och Adja heter "Epic". Båda killarna har etablerat sig bra och sköter sig så som Matte hoppats. De miljötränas och socialtränas och är älskade medlemmar i sina nya familjer. Lime har besökt Vällingby Centrum och på brukshundklubben. Epic har varit inne i Stockholm. Inga rädslor. Stor nyfikenhet. Balanserade småpojkar som litar på sina mattar och hussar. Små Modjisar.
Pirak har flyttat norrut och lever i en hundflock ute i skogen. Flocken består bland annat av hans halvbror Mánnu. Även han har funnit sig väl tillrätta. Närmaste grannen kunde gärna ta över honom! Pirak charmar alla med sin ljuvliga färg! Alla fyra killarna är mycket sociala och vill hälsa på alla människor. Husse och Matte gläds däråt.