Måndag.
Husse gav sig iväg hemifrån och skulle bli borta hela dagen. Matte hade egentid och valde att ägna sig helhjärtat åt sin aningen försmådda trädgård. Fjolåret gick primärt åt till att rehabilitera en nybytt höft och en valpkull med förlossningskomplikationer för Aili på sommaren. Det syntes i höstas och Matte jobbade på så gott det gick mellan regnskurarna. Det syns med all önskvärd tydlighet nu! Gräset kryper in och klöverns långa tentakler har greppat omkring sig i rabatterna. Kanterna mellan gräsytor och rabatter är diffusa. Buskar behöver rensas ur och raden med lavendel längs gången till ytterdörren måste beskäras.
Matte gick ner på knä med den ärvda planteringsspaden i högsta hugg. Den är smal och den är greppvänlig och hållbar! Bästa spaden av alla med perfekt vinkel i skaftet! Nu rotade Matte fram gräsrötter och slingrande och dolda klöverarmar. Rev och slet och skiljde perenner från ogräs. Snyggade till och försökte upptäcka vårlökarna för att undvika skador på dem. Knädynan flyttades med jämna mellanrum, rumpan i vädret och utsatt för den kalla vinden. Matte jobbade på. Modji och Aili höll sig på väldränerade ställen på tomten och satt och låg där och studerade omgivningen. Rätt många var ute och promenerade på vägen förbi Lapskflockens revir. Varför Matte tränade hundar stående på knä med blicken i backen. I fickan fanns klicker och godis och mycket skvallerträning blev det!
Matte behövde räta på ryggen och röra på benen och hundarna beövde en promenad. Varför Matte tog paus från trädgårdsstädandet och ägnade sig åt sina båda hundar. En promenad i blandtempo med många chanser för den höglöpande Aili att markeringspinka runt hela kvarteret! När "grannkillen" en snygg Wachtelhund i samma bruna färg som Aili passerade på sin morgonpromenad, satt Aili i uterummet och ylande länge efter honom! Nu gnuggade hon in sin status ordentligt på grästuvorna i diket runt hans revir. Modji ville ha sitt uppepå, vilket fick Aili att förstärka sin markering. Ett sätt att lätta på trycket för henne och Matte lät henne hållas. Wachtelkillen passerar Lapskreviret morgon och kväll och att försöka dölja den löpande Aili är ju lönlöst.
Ännu några timmar ägnade sig Matte åt sin trädgård. En ölandstok beskars och snyggades till och de urgamla snödropparna, hitflyttade från 1700-talsgården där Matte bodde tidigare, kom fram ordentligt och kunde sträcka på sig mot den disiga solen. I övrigt lyste en ensam vintergäck ännu intill huset och fler verkar det inte bli. Men denna enda återkommer varje å som först ut! Två gula krokusars svällande knoppar lyser allt starkare! Knopparna sväller på berberisbusken och både syréner och rosor vaknar med grönskiftande knoppar. Modji och Aili njuter av att väldränerad mark i soliga lägen åter kan nyttjas för liggande bevakning!
De signalerade båda att Husse stannade vid brevlådan utom synhåll ett par hundra meter neråt vägen! När han närmade sig kom de och berättade för Matte att han var på gång! Utmärkt skvallrat under tystnad! Efter gemensam fika tog han med hundarna på en skogspromenad och Matte förberedde middag för flocken.
Fotot som är bifogat i gårdagens inlägg är även utlagt av Husse (och Matte) på Husses FB-konto - i gruppen "Lapsk Vallhund" och det väckte stor uppmärksamhet! Att skjutsa hundar i skottkärra är något Matte och Husse alltid har gjort, för att vänja hundarna vid instabila underlag och att kunna skjutsas på olika föremål och samtidigt söka efter försvunna människor. Då marken av någon orsak inte kan beträdas. Glas eller kemikalier kan innebära fara för hundarna. Skor finns alltid till hands. Att söka från diverse olika föremål i rörelse ingår i den regelbundna träningen av hundarna.
Kan hunden söka sittande i en rullande skottkärra, eller på annat rörligt föremål, kan de även söka från en gungande båt. Tänker Matte och Husse. Vilket visat sig stämma bra när det gällt de egna hundarna! Modji har i skarpa situationer, sökande från båt, lokaliserat och angivit platsen för drunknade personer, försvunna sedan lång tid. Även hennes mamma Násti.
Träningen för att söka från båt började för Násti och Modji med att låta hundarna få sitta på bilen och söka figuranter på grushögar på flera hundra meters avstånd. För att inte halka satt de på en våt frottéhandduk. När de fick vittring stoppades bilen och de fick hoppa ner och söka fritt.
Bilden nedan visar Modji på träningsgruppens träningsläger i skärgården, där samtliga hundar i träningsgruppen fick båtsöka.
Även Modjis mamma Násti var med på skarpa sök från båt. Modjis dotter Aili är tränad i båtsök även hon.
Modji på skarpt uppdrag nedan. Kort efter det bilden togs lokaliserade hon den drunknade person som söktes. Platsen syns inte på bilden! Kroppen låg på drygt fyra meters djup. Anhöriga kunde därmed få ett avslut.
Modji båtdebuterade tillsammans med Sjöräddningen när hon var 7 månader, sommaren 2009. En tur i 32 knop gillade hon mycket!
