Onsdag.
Ute blåste det och var kyligt ruggigt med en plusgrad. Råkallt! Vägen var isig och Matte valde att gå i skogen med hundarna. Det var ett tag sedan, då Husse stått för skogspromenerandet och Matte för motionspromenaderna på vägarna i raskare takt.
Nu var det riktigt skönt bland de höga granarna, vars toppar vajade kraftigt i den vind som knappt märktes där nere på marken, där Matte och hundarna tog sig fram på lite snö fläckvis och lite barmark däremellan. Första delen av promenaden var rejält kuperad, upp på ett berg och sedan ner igen lite längre hemifrån. Därefter kom Lapskflocken in i den gamla granskogen och gick bort mot myren, där den vände och gick hemåt igen. Intressanta spår från ett större ensamt hunddjur väckte både hundarnas och Mattes nyfikenhet, på samma ställen där spår tidigare kunde iakttas från varg i detta revir benämnt Rialareviret.
Kvällens träning ägde rum på samma plats som förra veckans träning var förlagd. En sjukhuskällare bestående av många olika rum med olika funktioner. Aili har börjat löpa, något som Matte trott skulle ske långt tidigare av hennes uppförande att döma. Det är en mycket renlig hund och nu när Matte upptäckte det har hon säkert löpt några dagar redan. Det var i mars hon löpte senast. Vilket känns sunt på något vis. En gång om året löper vargarna och en gång om året löpte Mattes Husky. Nu bands Aili upp noga utom räckhåll för de två Lapskkillarna.
Dessa två Lapskkillar fick denna kväll köra ett sök tillsammans. De känner varandra väl, men kan ha åsikter om hur nära de skall behöva vara varandra när de är lediga. Nu släpptes de inte lösa på ett frisök, likt det Modji fick göra i par med den ena killen förra veckan. De sökte i koppel och en i taget fick söka igenom varje rum medan den andre väntade utanför. Två figuranter var gömda och när en hund gjort en markering fick den andre säkerställa. De jobbade mycket bra och fokuserat båda och brydde sig inte alls om varandra. Matte och den andra figgen stod bakom ett antal stora klädskåpsektioner i plåt som ställts samman lite hur som helst med miniutrymmen som gömställen emellan här och där. Två figuranter var alltså gömda mycket nära varandra och vittringen blandades och kom ut på många olika ställen. Här fick både hundar och förare tänka till ordentligt. Figuranterna skulle plockas fram.
Sedan var det Nástis tur. En glad och taggad Násti hade svårt att hålla tyst! Hon fick söka igenom området i koppel för att inte bara rusa runt och skälla och trötta ut sig på halkiga golv. Fyra figuranter fick hon hitta i det största utrymmet, fläktrummet. Násti direktbelönas numera vid fynd, för att inte anstränga sig med för mycket skällande efter vad som drabbade henne. Hennes nosarbete är fortfarande mycket bra! Med lätthet hittade hon alla sina figgar, som inte var alltför enkelt gömda alla gånger.
Modji fick ett frisök med tre figuranter och Matte visste inte var de var gömda. Lite klurigt vad gällde vittringsförhållanden med ventiler som spred vittringen åt fanders. Hon löste uppgiften fint! Liksom Aili som fick ett liknande upplägg. När man inte vet var figuranterna är gömda kan man inte omedvetet styra hunden. Har man en "facit" med så riskerar man inte att berömma hunden för felaktiga markeringar på gammal vittring elle alldeles för långt bort från vittringskällan.
Tack alla för varierad och rolig träning!