På fredagen for Lapskflocken ner till golfbanan för olika typer av aktiviteter. Den stora artonhålsbanan är nu stängd för säsongen, men den lilla niohålsbanan är öppen i stort sett året runt. Husse med brorsa skulle gå ett varv på den lilla banan med golfklubbor och Matte skulle stavgå med hundarna på den stora banan. Mattes stavpromenad med hundarna sträckte sig längs samma runda som alltid. Inte runt hela den stora banan, då Matte inte trivs lika bra på den delen av banan som ligger utmed vägen och med bebyggelsen inom synhåll. När Matte går med hundarna okopplade över stora öppna ytor, vill hon hålla sig där skogen är närmaste granne och bilar och hus befinner sig så långt borta som möjligt. Naturupplevelsen är minst lika viktig som att motionsgå. Mattes favoritslinga ligger precis i kanten av ett naturreservat och här syns då och då havsörn cirkla högt i skyn. Ett par har häckat här i flera år. Havsörnstammen har ökat kraftigt och nyligen såg en av Mattes söner tre havsörnar kalasa på ett rådjur, inte så långt härifrån fågelvägen.
Komna tillbaka till klubbhuset, med den nu för säsongen stängda restaurangen, förväntade sig Modji att krögarparet skulle stå på trappen och ropa till sig hundarna. Så som de gjorde en förmiddag när banan var stängd nyligen, på grund av frost halva dagen och Matte och hundarna kunde gå en sväng på banan. De såg hundarna vara på väg och gick ut för lite hundumgänge. Nu var Modji helt övertygad om att det var en ny vana. Efter varje gådd runda på golfbanan skulle hundarna ha en mottagningskommitté på trappen, som väntade med hundgodis. Modji stannade och tittade upp mot byggnaden. Ville inte ge upp hoppet om att krögarna skulle komma ut och ropa på henne. Matte lockade på Modji. Som gått i stå i sin väntan. Matte kallade in Modji. Som tog några steg mot Matte och Aili, men sedan åter belv stående vänd mot restaurangen. Till slut skärpte Matte tonen och tydliggjorde att Modji skulle följa resten av flocken till bilen för hemfärd. Motvilligt rörde sig Modji i riktning mot Matte. Oändligt långsamt och stapplande, likt en väldigt gammal och väldigt sliten och trött hund. Att det var samma hund som nyss legat i en vägvinnande trav över gräsytorna i närmare en timme i sträck, var mycket svårt att tro. Husses bil stod ännu kvar på parkeringen och Matte uppskattade lyxen i att ha egen bil och slippa vänta på skjuts hem.
Foto från en tidigare promenad på golfbanan. Klicka för större bild.
Hundarna fick sedan några timmars utomhusvistelse på tomten, medan Matte och Husse sysselsatte sig med diverse trädgårdsrelaterade saker inför vintern. Innan de styrde söderut till Djursholms begravningsplats för ett familjebesök. Så här på fredagen i skymningen var det inte alls det gytter av bilar och folk som det brukar vara på lördagen. Men tillräckligt många gravar var upplysta med ljus för att ge en fin stämning. Familjen kunde i lugn och ro pynta de båda familjegravarna och minnas anhöriga även i minneslunden. Den vackraste kyrkogård Matte vet, där den ligger på en skogsklädd kulle mitt i samhället. Kvällen avslutades som alltid med en trivsam gemensam måltid, i Djursholms lilla centrum nära vattnet.
Lördagen tillbringades hemma på tomten i solsken. Hundarna höll på att krypa ur skinnet när de fick besök av en av krögarna hemma! De trodde inte sina ögon och Aili gick i spinn när hon bjöds upp till lek. En furuskänk hade bott länge nog ihop med Lapskflocken och skulle nu få flytta till golfrestaurangen i en stor timrad byggnad med betydligt mer plats. Där kommer den passa alldeles utmärkt in i den lantliga stilen, med byggnader från tiden när platsen hörde till den närbelägna gården.