Söndag - Påskdagen.
Lapskflocken lämnade vintern i skogen och tog bilen mot sydväst till Mälarens strand, där det var barmark och vårkänning trots en oväntat mulen och mindre oväntat väldigt blåsig dag. Här firades en födelsedag i en lägenhet intill stranden med ljus från tre väderstreck och utsikt över Mälaren där viss båttrafik pågick i en bruten ränna. Modji uppskattade mycket att kunna se ut över vattnet genom balkongdörren, men även ner över gräsytorna mot skogen där många hundägare passerade. Franska balkongdörrar med glas ända ner föll även Ailil i smaken! Som familjens vakthund nummer ett tog Modji på sig att hålla koll runt om medan den övriga flocken fikade.
Måndag - Annandag Påsk.
Hela dagen var vikt för träning.
Dagen började med träning under skolan och tyvärr var det sista gången efter närmare tjugo års träningar här. En ny policy i kommunen förbjuder utlåning av nycklar framöver. Helt allmänt ändras träningsförhållanden varefter mark blir dyrare med ändrad användning och säkerhetsregler skärps. Lite vemodigt kändes det, men i gengäld kändes det viktigt att utnyttja tillfället maximalt och verkligen använda de olika möjligheterna till bra legor/gömställen för maximal utveckling av hundarna. Idel Lapska och idel gamla bekanta tränade den här dagen, varför alla kände till hur man bäst skulle utnyttja utrymmena med olika karaktär under den här skolan.
Som vanligt bands hundarna upp i olika utrymmen utanför själva sökmrådet och alla skötte sig med den äran och tillbringade hela dagen under fullständig tystnad, utom då de förväntades skallmarkera funna figuranter. Förmiddagens gömställen bestod av platser helt i mörker utanför betongväggarna där man kunde krypa in mellan omgivande berg och väggar! Aili fick vittringen i gången som leder runt och hoppade upp och tog sig in genom öppningen i väggen. Snart hördes hon skallmarkera långt borta i det djupsvarta mörkret och en figurant var funnen! Ett annat gömställe som nyttjades var ett tomt klädskåp intill flera skåp med kläder i. Här fanns vittring överallt av olika karaktär och efter lite funderande kunde Aili markera rätt skåp och figuranten kunde släppas ut för att belöna Aili. Ett annan bra gömstället var öppet på ett bord, placerat bland många andra bort i ett stort utrymme där vittringen spreds långt bort från vittringskällan. Mycket svårare än man tror, då hundarna inte söker med ögonen! Bara med nosen och efter vittring. Modji kände igen vittringsvägarna och spikade figgen på bordet bra. Alla de sex Lapska Vallhundarna skötte sig fint på alla sätt och vis och löste sina uppgifter lite lätare ibland och med lite extra tänkande ibland. Svårighetsgraden varierade mycket för att hundarna inte skulle få för enahanda och tråkiga sök. Lapska gillar oftast utmaningar och att få lösa lite problem, där deras smarthet kommer väl till pass.
Mitt på dagen tog träningsgruppen en fikapaus och sedan packades bilarna och skolan lämnades för sista gången i hundträningssammanhang. Hej då Skolan!
Men ett nytt träningsområde har tillkommit och nu begav sig alla ut till Lidingö där en tom byggnad i ett och ett halvt plan stod och väntade. Fungerande toaletter! Vatten och värme (underhållsvärme) känns som en lyx när man ägnar sig åt hundträning.
Hundarna bands upp på nytt och nu i ett rum med många fönster och ute sken solen! Men det blåste svinkallt och mycket och det såg skönare ut än vad det var, varför möjligheten till inomhusträning kändes som en förmån. Dessutom kan det vara mycket svårare än träning utomhus med mer förutsägbara vittringsförhållanden.
Husse planerade en mindre övning för ekipagen där man inte fick gå in själv i sökområdet en trappa ner, bara skicka hunden och när figuranten var funnen skulle hunden föras tillbaka till föraren alternativt fick föraren gå ut till figuranten. Lite olika för olika hundar och olika gömställen. Alla uppgifter där hunden måste arbeta långt ut från föraren på egen hand utan förarstöd, passar de Lapska Vallhundarna som hand i handske! Har man ett stort kontrollbehov och vill köra hund "enligt Schäfermoodell" kan det för en del kännas svårt att jobba med hunden enligt den modell som passar en Lapsk Vallhund bäst, vad det verkar.
Med en mindre byggnad med många olika rum och utrymmen är det lätta att få till bra hundträning, trots avsaknad av möbler och med helt tomma rum, om man har lite fantasi och tänker till. En större "hylla", mycket högt placerad, på en avsats halvvägs ner i trappen var ett mycket bra gömställe. Vittringen steg upp i övervåningen och drogs ner i nedervåningen. Här fick hundarna jobba ordentligt och tänka till för att kunna markera exakt vid vittringskällan. Eller så nära de kunde komma! Vilket var rakt under och det innebar tre meter under figuranten. Någon hund hade fångat vittringen och på sin väg efter vittringskällan upp och ner i trappen med hög nos, råkade hunden få syn på figuranten som låg platt på rygg. Utan funnen vittring hade hunden inte lyft huvudet och hade då inte heller fått syn på figuranten. Så vittringen och nosarbetet avgjorde, även om synen bidrog till en lite snabbare lösning av uppgiften just då.
Hur figuranten lyckades komma upp på hyllan via en fast monterad trapphiss i den övre delen av trappen är en historia för sig. Att komma ner var inte heller så enkelt! Varje träningsgrupp måste ha minst en liten figurant som man kan stoppa in i små utrymmen/kartonger, en elitgymnast, samt en lite extra lång figurant som når dit ingen annan når. Har man dessa tillgångar kan man få till fantastiska gömställen åt hundarna i princip var som helst! Bäst av allt är när en hund markerar säkert och bra och föraren står som ett frågetecken bredvid, köper inte markeringen och berättar för hunden att "där kan det inte finnas någon"! Det är, enligt föraren, ett för litet utrymme, för högt upp, långt ner eller på något annat sätt omöjligt att ta sig in i, upp på eller ner i. Vilket hunden just berättar att så är det inte alls! Lita på hunden! Man kanske inte ser hela sanningen som förare. Det kan finnas alternativa vägar in, upp och ner. Eller så har man bara underskattat sina träningskompisar!
Favoritbelöningen för familjens hundar är nog skinkpastej i tub från Finlandsfärjan där de kostar 11 kronor. I Hötorgshallen kostar en tub 45 kronor! En deilikastess. Modji har sedan denna belöning introducerades i hennes barndom alltid tagit ett stadigt tag med tassarna runt tuben och belönarens hand, för att förhindra stopp i flödet av pastej! När figuranten nu försökte få Modji att släppa taget genom att börja gå uppför trappen följde Modji gärna med, gående på bakbenen ett trappsteg i sänder, med framtassarna i ett hårt grepp om tuben!
En mycket trevlig och givande träningsdag på alla sätt och vis avslutades med en gemensam måltid och eftersnack som vanligt.
Tack alla för denna fina Annandag Påsk tillsammans!
Klicka för större bild.
