Lapphundklubben är i kris. Det är en realitet och detta har det skrivits om på olika håll, som i Hundsport. Det är alltså ingen hemlighet och SKK är involverade i detta. Nya rasklubbar kommer med stor sannolikhet att bildas. Klubben var initialt en klubb för Svensk Lapphund, men de finska raserna Finsk Lapphund och Lapsk Vallhund fick ingå även de. När Svensk Lapphund blivit en ras som är mer eller mindre utrotningshotad kanske det gynnar Lapsk Vallhund att få en egen rasklubb på sikt. Med fokus på just den rasen. Inte på en ras med problem. Men att starta en ny rasklubb låter sig ine göras i en handvändning! Svensk Siberian Huskyklubb bildades för många år sedan och Matte fanns med på ett hörn där.
Den som blir ordförande i en nybildad rasklubb för Lapsk Vallhund, bör enligt Mattes erfarenhet ha kunskaper från tidigare av sådant arbete. Den som blir ordförande i en nybildad rasklubb för Lapsk Vallhund bör se rasen som en arbetande hundras och verka för att den presenteras som en sådan. För rasens framtid. Den som blir ordförande i en nybildad rasklubb för Lapsk Vallhund får gärna vara den som under föregående år var ordförande för Lapphundklubben - SLK.
Den som delar Husses och Mattes åsikt bör snarast meddela CS i Lapphundklubben detta! Samt AK-Lapsk Vallhund i Lapphundklubben - SLK.
Om rasen nu skall få en egen rasklubb känns det viktigt att den inte på sikt förlorar de goda arbetsegenskaperna och "planar ut" och blir en robust sällskapshund "som gillar att vistas i skogen med en aktiv familj". De flesta hundar gillar att gå i skogen. Till det behövs det ingen Lapsk Vallhund. Alltför många frågar, enligt Mattes erfarenhet, efter valpar av en ras som passar "en aktiv barnfamilj som gillar att vistas i skog och mark". Vilket innebär en skogspromenad i helgen och kanske en vecka i fjällen på sommaren. Utseendemässigt faller de för Lapsk Vallhund och det "förefaller vara en sund ras som är robust och verkar passa den aktiva familjen." Lapsk Vallhund gillar förvisso att umgås med ungar och att vara ute i skogen och i fjällen och traska. Som flertalet hundraser. Men det är och måste få förbli en en arbetande hundras! Duglig till hårt och självständigt arbete i ett hårt klimat! Lapsk Vallhund måste bevara vallningsegenskaperna! Lapsk Vallhund är en polar vallhund och passar inte alla. Som faller för det tilltalande utseendet. Vad den som blir ordförande i denna rasklubb har för intresse av rasen som arbetshund förefaller viktigt för rasens framtid som arbetshund. Inte sällskapshund.
Så vad har Matte själv använt sina hundar till de två senaste dagarna. Jo hon har varit ute och gått med dem i rask takt för en god kondition hos sig själv och hundarna och hon har lydnadstränat Aili som förberedelse för lagtävlingen för räddningshundar i oktober. Det blir Ailis debut i laget, när hon nu ersätter Násti som fått gå i pension vid 13½ års ålder. Framför allt har Matte tränat fritt följ, platsliggning med störning och inkallningar. Moment som faller under nödvändig arbetslydnad. Ett koppel kan gå av/försvinna och hunden måste kunna användas i arbete utan koppelkontroll. På ren och skär arbetslydnad. Där platsliggningen kan dra ut på tiden och det fria följet ske med diverse störningar och inkallning ske med störningar. Aili låg snällt stilla på gräsmattan medan Matte traskade runt både hit och dit. Kastande och sparkande bollar. Aili gick fint vid Mattes sida utan koppel runt omkring mellan buskarna och inkallningarna satt som en smäck. Full fart ända in och snyggt sitt vid sidan. Matte kör med handtecken, händerna upp i luften, på inkallningen. Om avståndet är stort blir det tydligt så.
Násti och Modji tränades i att vara åskådare under fullständig tystnad uppe på trappen. Varefter familjen serverades en lite sen middag. Uterummet förlänger verkligen sommaren med nästan samma temperatur som i stugan och betydligt varmare än ute. Hundarna älskar att vara här, minst lika mycket som Husse och Matte. De har en fantastisk möjlighet att ligga innanför glasdörrarna och hålla koll på omgivningen.