Måndag och knytten är nu fem dagar gamla. Deras mamma har fått tillbaka aptiten och själva har de aldrig saknat någon. De ser till att de får vad de behöver och har så gjort sedan de utsvultna lades vid mjölkbaren. Efter en lång stund i det fria utan tillgång på mat. När den äntligen dök upp, sög de sig fast som fästingar. En bra attityd hos ett nyfött knytt.
Dagen var solig med vårkänsla och Matte och Násti tillbrinade mycket tid ute på tomten. Násti mer än Matte, då den lilla familjen i sovrummet måste tittas till med jämna mellanrum. Modji sköter sina knytt utmärkt själv, men Matte kan inte hålla sig därifrån. Måste ju titta på dem, njuta av dem och lära känna dem. Allt går ju så förtvivlat fort! Rätt som det är så är det dags att flytta härifrån. När det är dags vill Matte inte ha missat något angående vilka de är.
Matte tog några rastningsrundor med båda hundarna, men Násti fick vänta på att få röra sig lite mer. Det löste hon på så vis att hon rätt som det var drog iväg på ett eget race runt gräsmattan! Glad och pigg som en unghund! Modji var ute och luftade mjölkbaren och rullade sig lite och var för dagen inte alls med på noterna. Tittade vuxet på sin drygt tioåriga mamma, i vars öga det glittrade av glädje! Man är i olika faser i livet. Förhoppningsvis kommer Násti att framöver låta sig jagas av och jaga sitt barnbarn. Så som mormor Gázzi busade och lekte ganska hårdhänt med barnbarnet Modji. Det är intressant att ha hundar i flera generationer. Men någon hundsamlare kommer Matte aldrig att bli. Varje hund har rätt till ett meningsfullt liv med mental stimulans och motion. Tre hundar är fullt tillräckligt här i familjen.
När Husse kommit hem från jobbet tog Matte med sig Násti på en cykeltur i området. Mattes rörlighet måste komma igång efter allt knästående vid valplådan. Skurgummeknän och leder stelare och ömmare än vanligt hör till valperiet. I alla fall för Matte som inte vill missa något av knyttens utveckling.