En kort stund efter att Matte skrivit det senaste inlägget förra tisdagen, hände något som kom att prägla resten av veckan.
Matte satt vid datorn tidigt på morgonen och bakom stolen låg Aili och vilade innan frukosten. Plötsligt hörde Matte ett konstigt ljud och såg på Dima att något hände med Aili. Matte vände sig om och fick se att Aili kaskadspydde en stor pöl med mycket mörk vätska!! Aili såg lika överraskad ut som Dima och säkert även Matte. Vad hände?! Aili hade definitivt inte druckit mörkt kaffe! Inte ätit choklad eller lakrits eller något som kunde orsaka denna färg. Aili hade druckit mycket, mer än vanligt och hon hade gått på en låg dos kortison i fjorton dagar, då hon visat sig ha en lindrig bronkit. Matte hörde ett biljud när Aili andades på promenaderna. Det var inte bara ett flåsande på grund av värme - biljudet bestod även när temperaturen sjönk ute. Kortison kan påverka magen negativt, men Ailis mage hade fungerat problemfritt med kortisonet i knappt två veckor fram till nu. Aili hade spytt svart tunn vätska som inte kunde vara annat än blodblandat vatten. Vilket veterninären bekräftade när kliniken öppnat för dagen. Han hade aldrig hört talas om en liknande reaktion på kortison. Ailis allmäntillstånd var gott! Fin färg på slemhinnorna och ingen feber. Kortisonkuren avbröts några dagar tidigare än planerat och Matte fick rådet att "ge hunden något lämpligt", övertygad om att Matte visste vad som avsågs. Initialt fick Aili en dospåse med Fortiflora (bakteriekultur) utrört i lite vatten i väntan på veterinärkontakt. Bra så och det skulle Matte fortsätta ge Aili. För att Ailis mage inte skulle gå på tomme helt fick hon lite senare ljummen laktosfri naturell yoghurt med låg fetthalt och tillsatt acidofilusbakterier, blandad med Fortiflora. En produkt som fanns hemma och som Matte använder för egen del, med en mage som drabbats av envis katarr sedan en tid.
Resten av tisdagen tvingades Aili till vila och hon fick med jämna mellanrum något lite i magen. Mer yoghurt som ljummades i vattenbad och serverades i miniportioner, ett micrat ägg som en liten omelett och mer Fortiflora. Aili fick bara gå på en kort rastningsrunda och hon drack fortsatt rätt mycket vatten. Till kvällen fick hon en bit micrad fryst torsk med spad. Aili var superhungrig och ville leka med Dima! Aili mådde fint! Men nästa morgon hade hon visat att magen ännu var i behov av anpassad kost då hon fått ett par små uppstötningar av brunsvart tunn vätska. På bättringsvägen, men ännu inte bra. Fortsatt yoghurt och micrad kyckling i små, små bitar på onsdagen. På onsdagkvällen var det träning som vanligt och Aili fick vara med, men anpassat! Bara två begränsade små korta koppelsök, där figuranten var försedd med minibitar med kyckling som belöning till Aili. Aili behövde vila sin kropp, men samtidigt få vara med på ett hörn, när Dima skulle vara på träningen som vanligt. Den mentala biten är lika viktig för en hund som för en människa när man är krasslig. Det är aldrig roligt att känna sig utanför och åsidosatt. Aili var lycklig när hon fick söka och koppelsök måste man också träna på! Två minisök i stället för ett stort sök var alldeles utmärkt.
På tosdagen visade Aili att hennes mage repat sig. Magen fungerade och avföringen var helt normal. Även den hade varit svart under tisdagen. Magblödningen hade upphört. Aili var lika lycklig som Dima när Mattes syskon dök upp på en lunch med fika, som kunde intas utomhus. Nu fick Aili äta sin vanliga mat igen. Dock blötte Matte upp torrfodret i uppvärmt vatten för maxad grötighet och skonsamhet mot magen. Kroppstempererad gröt föreföll vara lämpligt för Aili nu.
Fredag och dagsutflykt två timmar västerut. Aili var frisk och som vanligt och det kändes väldigt skönt. På plats i vacker natur mycket lantligt gick Matte en sväng med hundarna, innan lunchen serverades på en liten byggplats där en av Mattes söner har ett byggprojekt. Ett egenmurat källarvalv är nu klart och skulle inspekteras! Efter vintern skall källaren få en liten byggnad över sig. Aili fick röra sig lös i det mycket höga gräset och Dima hade en tio meter lång lina av säkerhetsskäl. Naturens djur skall få känna sig säkra när Dimas impulskontroll är si så där... Video på Instagram.
Hundarna fick koppla av i bilen när en delikat grillunch serverades från en liten grillåda! Det hänger inte på grillens stolek! Bakelser som efterrätt. Nu väntade mer jobb för sonen och flocken tackade för sig och tog sig tillbaka till den smala traktorvägen. Husse körde bilen över den slagna gräsvallen och Matte tog med sig hundarna på ännu en promenad och följde efter bilen. Två nöjda hundar knöt sig sedan i bilen och sov gott hela vägen hem.
Helgen har varit lugn och Aili mår fortsatt alldeles utmärkt. Det är en oro när hundarna åldras och visar ohälsa i någon form.
