Onsdag.
På kvällens träning i den stora fordonshallen hade Matte förberett en lite annorlunda start på träningen. En liten uppvärmning där fyra av hundarna skulle leta efter föremål. Då de är vana vid att bara söka efter människor i denna stora hangarliknande lokal, hade Matte förenkla för hundarna genom att gömma en liten plastpåse med stora godisbitar. I plastpåsen var det några små hål och den hade förvarats i Mattes ficka där det brukar ligga hundgodis. En doft som skulle stikcka av bland fordon och en del kvarlämnade arbetskläder. Ailis morbror Lime deltog lite vid sidan av som påhejare! Han var mest inställd på att hitta en gömd människa så som det brukar vara en onsdagkväll. Uppgiften var svår! Påsen var liten och Matte hade gömt den strax över noshöjd inne i en stor borste där förarna hade svårt att se den, när hundarna visade intresse runt om. Till slut var det Ailis son Sumo som fyndade och godis delades ut till samtliga hundar.
Det blir lätt slentrian när man samlas en gång i veckan och tränar räddingssök och ibland kan det behövas något annat och en överraskning för träningsgruppen. Aili och Dima fick inte vara med på denna övning, men för att även de skulle få uppleva omväxling på träningen fick de göra ett parallellsök. Vilket innebar att de samtidigt okopplade skulle söka efter fyra gömda figuranter i lokalen och Matte visste inte var de var gömda! Båda hundarna satt mycket fint stilla vid starten strax innanför dörren, sida vid sida! Till dess Matte gav ett tecken åt dem att börja söka. Då rusade de iväg tokladdade bland alla fordon och annat och Aili skällde rakt ut allt vad hon förmådde! Hon exploderade av energi! Trots allt hade hon nosen med sig och hördes snart skallmarkera hos den först funna figuranten. Dima anslöt och poletten trillade ner. Han hade ju ingen aning om vad som förväntades av honom, då han aldrig sökt tillsammans med Aili eller någon annan hund tidigare. Båda hundarna belönades av en skrattande figurant! Film ligger på Instagram.
Aili och Dima fortsatte söka och inte hela tiden sida vid sida. Dima hade förstått vad denna nya kurragömmavariant gick ut på och började jobba självständigt. Till slut hade de hittat samtliga fyra figuranter och Aili hade fått skälla väldigt mycket. Dima hakade aldrig på och började skälla även han, men troligtvis blir det skallmarkering som han kommer att få lära sig framöver. Det känns för närvarande som det markeringssätt som ligger närmast, före rullmarkering.
Torsdag.
Mitt på dagen fick flocken välkommet besök! Ailis brorson Hálle med matte och husse kom och hälsade på. Hálle bodde hos Matte, Husse, Modji och Aili en vecka för flera år sedan. Han lämnades en tidig morgon när hans människor skulle ta flyget från Arlanda inte så långt bort. Hálle fann sig snabbt till rätta då och föreföll trivas gott med farmor Modji och faster Aili! Nu var det tydligt att han kände igen sig! Han hade bråttom från grinden till stugan! Det var väldigt roligt att få se honom igen och han fick ensam vara med i köket när det fikades och pratades hund. Aili och Dima fick vänta på sin tur i sovrummen. Deras tur att mingla med besökarna vid köksbordet kom lite senare, när Hálle fick vara i uterummet och studera omgivningarna genom glasdörren.
Därefter fick Hálle och Aili träffas och umgås, medan Dima fick vänta. Aili verkar närma sig löp och det var onödigt att skapa en spänd situation killarna emellan. Tyvärr var det för mycket is över gräsmattan ännu, varför hundarna inte fick vara ute tillsammans med skaderisk vid vilda lekar. Det var lite tack vare Instagram som detta möte blev av! Hálles matte hade sett Aili och Dima och hörde av sig. Tack för det! Tiden går fort när man har roligt och timmarna flög iväg. Tyvärr är det ingen som vet hur Hálles pappa och Aili bror Runne har det. Matte har sökt information förgäves.
När Hálle med flock farit hemåt tog Matte med Aili och Dima på en timslång promenad. Väglaget var mycket skiftande med allt från barmark till en sorbetliknande slirig massa till mycket hård is, där spikarna i skosulorna hade svårt att få fäste. Stor halkrisk. Matte gick bitvis spänd som en fiolsträng för att inte halka och det kändes skönt att komma hem intakt. Det blev åtskilliga möten med bilister, som bitvis måste köra mycket sakta för att inte slira och det gjorde ju inget; tyckte Matte som stod i givakt med kort hållna hundar inklämd mot dikeskanter.
Innan flocken gjorde kväll i stugan, hade både Aili och Dima mycket noga nosat igenom både tomten och stugan, där släktingen Hálle hade vistats!